Finn fem rätt

Dagarna bara går och går och jag prioriterar gång på gång bort bloggandet för annat. (Jag har ganska mycket fortsatt diska. Det är nästan lite terapeutiskt att koppla in en podd i öronen och ägna en stund åt att vispa i hett vatten med en borste. En disk tar i allmänhet ett poddavsnitt. )


De senaste dagarna har jag också jobbat lite. Fick göra en grej som tar sådär lämpligt mycket tid så att det hinner vara roligt, utan att bli stressigt eller tungt. Det har varit riktigt skoj, men samtidigt försöker jag nog förtränga det faktum att det inte är många veckor kvar tills jag är på jobb på riktigt. Det blir nog roligt. Men inte BARA roligt.


Jag öppnade ett instagram-konto för några veckor sedan. Finns på gunillaedelmann. Det har varit en trevlig upplevelse hittills. De första dagarna gick jag faktiskt omkring och såg världen på ett helt nytt sätt. Nå nä, inte riktigt, men när man är van att gå omkring och leka finn-fem(hundra)-fel med hela tillvaron precis hela tiden så är det en bra övning för hjärnan att istället leta efter glada och trevliga grejer som kan bli insta-ögonblick.

Jag gav mig bland annat ut på en lång paddlingstur med "övertalningsmotivet" (det som får upp en sista biten ur trädgårdsstolen på landet, så man inte istället blir kvar där med en tidning) att jag ville ha en paddlingsbild till instagram. Det blev en enormt skön paddlingstur, och vem bryr sig om hur galet malplacerat motivet då var?

Min instataktik är att inte räkna alla orsaker till att en bild är för dålig eller meningslös eller tråkig för att läggas upp, utan istället räkna orsaker till varför den kunde duga, och sen ladda upp den om orsakerna är fler än typ två.

Jag borde kanske börja applicera det tänket på bloggen också.. och sen på resten av mitt liv. Sluta söka så mycket fel hela tiden. Sök rätt istället. Som när jag är gravid, kom jag på.

Folk blir ju fortfarande gravida ibland, trots att jag själv inte har såna planer (sjukt konstigt..), och när jag någon gång talar med gravida människor blir jag så ändlöst förvånad över dem som verkar längta efter att graviditeten ska ta slut. Att vara gravid är ju det bästa! Jag tar gärna alla era graviditeter bara ni sen själva tar hand om era barn!

Så när jag analyserade den inställningen kom jag fram till att det är just det som är skillnaden mellan gravid-Gunzi och vanliga-Gunzi. Vanliga-Gunzi letar fel. Gravid-Gunzi letar rätt. Huuur överför man det tänket till att gälla sådär mest hela tiden?

Nu ska jag i alla fall börja blogga lite mindre självkritiskt och mer dedikerat ett tag framöver. Minst 10 minuter om dagen lovar jag ge bloggen. (Det behöver såklart inte innebära ett blogginlägg per dag, för vissa inlägg kan ju ta tid att skriva... *garderar mig*)


Saker jag annars sysslar med, sådär när jag nu flummigt presenterat ett litet urval, är fotar mat i fina färger. Jag planerar samlingsalbum! (Det där var ett skämt. Men ändå också sant.)