Vaga minnen från veckoslutet som gått

Under veckoslutet var vi i Himos med ett gäng kompisar. Eller det tror jag åtminstone att vi var. För mina vader är FORTFARANDE sjuka, min jacka luktar rök efter korvgrillning på söndag och någonstans i bakhuvet, mycket nära området för dåligt samvete, finns vetskapen om att jag borde betala för vår andel av veckoslutets mat. Men utöver det känns det väldigt, väldigt overkligt att tänka sig att jag i förrgår har skidat. På snö. 

Egentligen tror jag att det kändes ganska overkligt där också. Regndropparna på glasögonen försvårade sikten, Kia tömde vattenpölar ur pulkan, de där några hundra metrarna mellan stugan och backen som man klampade fram i sina slalommonor var helt snöfria, vilket kändes lite fel, för där slalommonor finns, där finns det snö, liksom.. Och så gick ju veckoslutet så fruktansvärt snabbt.

Men roligt var det, och äntligen, på söndag, vågade jag för första gången på mycket mycket länge åka ensam i en ankarlift. 

Jag har inga bilder. Vädret inbjöd inte precis till vackra vyer. Men vi kan helt enkelt konstatera att det var ett lyckat veckoslut, och Kia gillade vår minisemester. Men nu är pulkor och skidor inpackade i källarskrubben, och där får de väl stanna till nästa vinter.