Smart telefonanvändning

Jag var blogg-tyst ganska länge, och det hade en helt annan orsak än lättja eller fantasilöshet.

Jag fick nät-överdos. Jag spenderar så otroligt mycket av min vakna tid på nätet, och ju mer tid jag hänger här (på nätet sådär i allmänhet alltså, inte specifikt på bloggen), desto längre blir listan på saker på nätet som jag skulle vilja hinna med.
Så här ser en normal dag ut för mig:

Väcks av väckarklockan, gnyr en stund, kliver upp och fixar morgonsysslorna i halvkoma och släpar mig till busshållplatsen, och senast där plockar jag fram mobilen. Går igenom e-posten medan jag väntar på bussen, skrollar igenom Facebook på resan till Kampen, kollar upp intressanta länkar mellan Kampen och Tölö.

Jobbet vet jag inte om kan räknas vare sig till eller ifrån, eftersom det ju är jobb, och vare sig jag vill det eller inte så ingår en hel del mejl, nätkoll och Facebook. Men det är ju inte en hemlighet för mig att jag antagligen skulle vara en mer harmonisk (och effektiv) människa om jag skulle låta bli att ha på notifications som gör att datorn och två telefoner alla blinkar och piper och vibrerar och har sig varenda gång jag får ett mejl eller det händer något på Facebook.

Nåja, sen tar jag bussen hem och kollar igenom Facebook igen. Hemma är jag relativt nätfri så länge Kia är vaken, men så fort hon gått och lagt sig så blir det Facebook-koll, mejl-koll, blogg-koll och försök att få helhetsbild av nyhetsflödet.
Om jag inte ger mig själv en sträng åthutning så sitter jag lätt uppe till långt in på natten.

Och listan på bloggar/artiklar/youtubeklipp/podcasts/diskussioner/you-name-it som jag skulle vilja hinna med ökar med minst fem nya grejer för varje sak jag lyckas bocka av.

Jag hänger helt enkelt för mycket på nätet för att hinna blogga.

Jag mår så mycket bättre av att sitta och slöstirra ut genom bussfönstret och låta mina egna tankar vandra fritt, än av att försöka hinna ögna igenom de tankar som vänner, bekanta och halvbekantas halvbekanta delat med sig av. Och jag mår SÅ mycket bättre av att promenera mellan Kampen och Tölö än av att sitta i bussen och läsa en kolumn om hur vi borde röra på oss mer, och jag tror att jag skulle vara en bättre människa om jag åtminstone varannan kväll skulle läsa en riktig bok istället för miljoner bloggar, och lägga mig i tid.

Så nu har jag en plan!
Steg ett i planen har jag redan infört (ungefär igår): Bussresor är nätfri tid!

Steg två tror jag att får bli att städa med hård hand i mitt nätflöde, så att jag åtminstone inte slösar tid på alla de där sakerna som jag redan vet att jag inte ens är intresserad av.

Steg tre blir säkert att införa nästan nätfria kvällar.

Men ingen av stegen innehåller plan på att sluta blogga.  Tvärtom tänker jag mig att jag nu får tid att blogga mer! Smart eller hur! Speciellt om man ser på hur bra det gått idag! Så bra att idag hann bli igår på grund av allt nät-häng. Men kanske imorgon går mer som det var tänkt.