Borgå har sett ut såhär idag:
men mest har vi förstås suttit inomhus.
På Facebook skriver min kollega Eva:
"Varje seminarium ger mig massor av nya anteckningar, sida upp och sida ner med nya insikter, idéer och innovasioner. Men samtidigt ger varje insikt mig en hopplös känsla av otillräcklighet. Det finns liksom så många filifjonkor man borde hälsa på."
Och det är ju just så.
De tre stora personliga frågorna som flugit genom mitt huvud idag är:
- Vad VILL jag bli när jag blir stor?
För flera gånger idag har jag tänkt "HERRIGUUD vad det där är intressant! DET skulle jag vilja syssla med! DET skulle jag vilja lära mig mer om!"
DIREKT följt av tanken; "Fast jag skulle aldrig klara det. Jag skulle inte förstå tillräckligt mycket. Jag skulle inte bli tillräckligt bra. Det skulle inte vara värt det."
- Vad känner jag att jag på riktigt är bra på, och när har jag senast känt att jag på riktigt kan göra något bra av det jag kan?
Vi pratade om empoverment och hur viktigt det är att unga personer ges möjligheten att känna att de klarar av saker, att de försökte sig på något och att det blev bra. Och nu är jag ju i och för sig inte längre en ung person, men jag funderade ändå självikst på det; när har JAG senast känt att jag klarar av något? När har jag senast försökt mig på något och märkt att det blivit bra?
Sommarlägret 2007?
(Nu är det nån som hojtar; men KIA!! Och jag säger att visst tusan blev hon bra, men försök inte få mig att tro att det på något sätt är min förtjänst.)
Jag behöver hitta nånting som jag kan vara bra på igen. Någonting större än att baka cheesecake. (Orsaken till att det är svårt hittas såklart i svaret på fråga 1.)
- Vad är heligt för mig?
Det är en angenämare fråga än de tidigare, och jag bestämde mig för att göra ett forokollage av det hela. Det kan ta ett år, men jag ska försöka återkomma!
Nu väntar middagen och jag ska gå och samla på mig mer tankar, mer inspiration, och kanske en gnutta mod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar