Nyårstankar

Såhär i nyårstider kryllar bloggar och Facebook av reflektioner, årskrönikor, nyårslöften, årslistor. Speciellt de där listorna gör mig rätt förbryllad, för jag brukar älska sådana, men nu vet jag aldrig vad jag ska svara på en enda fråga, och när jag tänker tillbaka på 2013 så känns det inte som ett år som kan lyftas ur mängden på något som helst sätt. Inte för att det varit ett dåligt år! Det har det inte varit. Det har varit ett riktigt hyfsat år, men inte på något uppseendeväckande sätt. Min svårighet att se tillbaka på året och lyfta fram saker som varit extra bra eller extra dåliga får mig att misstänka att jag har svårt att leva i nuet.

Okejokej, jag gör ett försök:

2013 var året då Kia började på dagis. Hon gick från att ha ett ordförråd på fyra ord till att prata stup i ett. Hon gick från att inte förstå finska alls till att nästan vara tvåspråkig. Hon blev en självständigare, gladare, modigare och nyfiknare person med starkare åsikter och bättre argumentationsförmåga.

2013 var året då jag gick från att ha dåligt samvete över att jag inte kunde tycka att det var så himla kul att vara mamma till att faktist njuta av det, och tro på att jag ännu någon dag kan påstå att moderskapet är det bästa som någonsin har, och kunde ha, hänt mig.

2013 var året då jag lärde känna några riktigt bra typer, bland annat jobbkompisarna Miivi och Heidi.

2013 var året då jag var sjuk mer än någonsin i mitt vuxna, eller ens unga, liv. Lyckligtvis inte allvarligt sjuk, men året inleddes med magbobba, avslutades med elak halsbobba och hann däremellan innehålla förkylning efter förkylning efter förkylning, avlösta endast av Kias förkylningar, som antagligen väl varit ungefär lika många. Jag antar att om man räknade ihop alla mina sjukledighetsdagar från tidigare år så skulle de inte ens komma upp till en tredjedel av år 2013:s.

2013 var året då alla i efterhand lovprisade det fina sommarvädret och ojade sig över att det inte hade regnat en droppe, och jag kunde inte förstå vad de snarvlade om, för mina sommarminnesbilder var kalla, blåsiga och regniga. Och det var DÅ jag insåg att jag har attitydproblem och är en renodlad pessimist som behöver skärpa sig.

Mitt nyårslöfte är att försöka leva mer i nuet, försöka glädjas mer åt de där roliga grejerna i vardagen, och försöka minnas dem om jag får lust att skriva en årskrönika över 2014.