Vi fick åka hem ikväll också, men nu med öroninflammation tillagt på diagnoslistan, och en liten ökning i medicineringsfrekvensen. Kia har nu tre olika mediciner som ska tas ca tre gånger om dagen, och hon avskyr dem alla. Dessutom "inhalatormedicin" var tredje timme, men det börjar hon lyckligtvis acceptera. Och så borde vi ju få henne att dricka massor, vilket är lite utmanande eftersom hon helst inte dricker alls. Och så borde vi få i henne magpulvret så att hennes mage skulle börja fungera som den ska. Så det känns som en nonstop kamp för att få i henne mediciner. När ska hon (eller någon annan) hinna vila? Men jag är såklart tacksam över både medicinerna och all den vård hon har fått. Det är det att hon alls behöver den som är så fånigt.
Det är jätteskönt att få vara hemma inatt och inte på Jorv, men samtidigt känns det lite otryggt. Kia skulle antagligen ha mått bra av läkarvård redan på onsdag eller torsdag, men jag väntade till fredag, och idag borde jag ha åkt iväg med henne mycket tidigare än när J kom hem och fattade beslutet åt mig (eller åtminstone känns det så). Så jag litar inte riktigt på mitt eget omdöme. Men nu är J åtminstone hemma några dygn i sträck, och han är hönsmammigare än jag, så jag får lita på hans omdöme istället. (Fast åtminstone i det här fallet är det väl han som är "normal" och jag som är motsatsen till hönsmamma. Vad är det? Tuppmamma?)
eller någotslags "antihönsmammighet" man vet ju att man som förälder blir orolig också när man inte skulle behöva oroa sig, och så känner man sig fånig, så man stannar hemma och funderar extra länge på om man bara är hönsig eller om det skulle vara bra att åka...
SvaraRaderaMin vän har varit hälsorådgivningstelefonen. 10023 var numret i något skede. När man börjar känna sig hönsig så ringer man numret och så säger de något lämpligt och sen bestämmer man sig antingen för att åka i alla fall trots att de sa att det nog inte behövs, eller så åker man genast, för att de föreslog att det skulle vara bra, eller så åker man inte för att de förklarat att läget nog är helt lugnt..
Jo, kanske antihönsmammighet snarare.
RaderaJag funderade på att ringa det där 10023-numret, men problemt är att när min oro kommit till det skedet att jag tänker att jag borde ringa så sitter jag redan med gråten högt uppe i halsen för att jag är så osäker på hur jag ska göra, och då täcks jag inte ringa.. Men i det skedet är det ju å andra sidan ändå bäst att åka..