Härliga tvååring!

Jag har länge tänkt att jag borde blogga om hur underbart det är med en tvååring i huset. Såklart också alldeles galet frustrerande många gånger, men definitivt utan någon som helst tvekan övervägande underbart. (Åtminstone just den här tvååringen, åtminstone just i vårt hus.)

Den där nyfikenheten, den där bubblande livsglädjen, den där koncentrationen, intensiteten, beslutsamheten (med det inte sagt att hon inte kan ändra åsikt, men hon gör det mycket beslutsamt); humorn, det där glittret i ögonen när hon gör något som hon vet att hon egentligen inte får, den där nyfikenheten som gör att hon inte kan sluta med något trots att man säger - med allt argare och högre röst - att hon inte får, den där enorma besvikelsen och ilskan och tårarna som sprutar över att man blev arg och hindrade henne från att göra saken hon inte fick, den där övertygelsen om att precis alla tycker om henne, de där sångerna som hon sjunger gång på gång, de dar dance-movesen hon gör såfort hon hör två toner av en sång, den där ilskan när man på dagis försöker hjälpa henne med något som hon ju KAN TÄLV, den där ilskan när man hemma ber henne göra något som hon ju på dagis kunde göra, och det där att hon börjar förstå så mycket mer; hur saker hänger ihop, den där lilla lilla människan som kommer springande med armarna utsträckta och vill ha en "taam", den där omtänksamheten om såväl människor som dockor....

Den här tiden gillar jag! Den här tiden ska jag försöka spara så många minnen från som möjligt.