Jag är fortfarande inte säker på om det är de morgnar då jag ska föra Kia till dagis eller de då Joppe ska göra det som känns jobbigast för mig. När jag ska föra henne är det ju i min mage det gör ont när hon gråter, men då vet jag ändå hur mycket hon gråtit, hur mycket hon har varit glad och hur det har kännats för mig. Under Joppes morgnar sitter jag på jobbet och funderar på om hon månne gråtit hemskt mycket och hur han månne har det.
Men att få hämta Kia från dagis är utan tvekan kul. För då ser man att hon trivs där, och då får man höra personalens bedyrande om att det idag IGEN har gått mycket bättre än de tidigare dagarna och att hon inte grät mer än de första tio minutrarna.
Hon blir jätteglad när hon ser en, men inte på ett sådant där "Äntligen kom du och räddade mig"-sätt, utan mer i stil med "Oj vad roligt att du kom! Titta på alla de här barnen som jag får leka med och alla de här roliga leksakerna de har här!"
Hon verkar ha börjat trivas väldigt bra med de andra barnen. Personalen rapporterade att de äldre barnen brukar komma och klappa om Kia ibland och att Kia verkar tycka om det. När vi skulle gå idag kom en liten tjej och kramade om Kia.
Pessimist-Gunzi går såklart och tänker att det snart måste komma ett bakslag. En dag då Kia bara gråter och inte alls vill eller orkar. Jag var helt säker på att det skulle komma redan idag. Nu när det inte gjorde det så är jag istället övertygad om att det kommer imorgon eller på torsdag. På torsdag ska mormor hämta Kia så det är säkert senast då - tänker jag - så mormor får möjligast dålig start på dagishämtandet.
..det som rubbade vår goda start på parken efter två veckor helt utan problem var ett rådgivningsbesök med tillhörande vaccination och raka vägen till parken.. för när barnet var extra ynkligt insåg det plötsligt att jag ju inte alls var där... och sen blev det svårare att lämna henne i parken...
SvaraRaderaNu tror jag Kia är för liten för det ännu, men det hände en gång att Farmor hämtade det ena barnet från parken, och jag hade glömt att berätta att det var farmor som skulle hämta, och då blev det ett stort hallå och barnet hade nästan vägrat gå från parken med Farmor..
Det var lite oväntat för farmor hade hämtat från parken flera gånger tidigare utan att det varit några problem alls
men det var en mycket arg 3-åring som inte tyckte om oväntade ändringar i vardagen.. (och det var inte ens den äldre tror jag, som normalt är mer noggrann)
men det var mer ett trotsålderssymtom än någon form av bakslag för en bra parkstart
Vi har faktist rådgivningsbesök nästa vecka, men dels så torde det inte innehålla vacciner och dessutom konstaterade jag att jobbpusslet fungerar bäst om jag helt enkelt tar hela dagen ledig, så Kia får vara ledig den dagen.
RaderaUnder de morgonsamlingar som jag har varit med om på dagiset så har jag märkt att det är många av barnen som tycker att det är viktigt vem som hämtar dem. De sitter där med händerna uppräckta och när det blir deras tur så berättar de lite ivrigt att "Että.. isi tulee hakee". Så kanske det är så att om man hela dagen har en bild av hur hämntningen kommer att gå till och så plötsligt dyker det upp en farmor istället för en mamma så blir det liksom bara helt fel.
Jo! Dagens höjdpunkt är att krypa ner i sängen, gå igenom folks bloggar, börja le åt tanken på en glatt lekande Dagis- Kia och börja sakna er på ett så där bra sätt. Tack för rapporteringen, god natt från Leuven :-)
SvaraRaderaMin motsvarande höjdpunkt igår kväll var att läsa igenom dina blogginlägg från november och december 2011 (när Saga var i samma ålder som Kia är nu). Det var skoj läsning!
Radera