Jag trodde att jag skulle bli ofantligt engagerad i så kallade genusfrågor när jag fick barn. Jag har ju till och med skapat en egen kategori för de inläggena, eftersom jag trodde att de skulle bli väldigt många.
Men jag märker att jag nu inte finner det så spännande som jag trodde.
Jag inser att kläd- och leksakstillverkare gör produkter som de av en eller annan anledning tror att säljer, så jag vet inte om jag kan bli så jätteupprörd över att de lanserar leksaker eller kläder som klart riktar sig till det ena könet och som samtidigt berättar hur barn av det könet ska se ut eller bete sig.
Tja.. kanske lite upprörd.. men i så fall mer upprörd över att så många konsumenter vill ha det så.
Men jag inser också att jag inte har rätt att kritisera dessa konsumenter för hurudana leksaker eller kläder de köper till sina barn.
Det jag önskar riktigt mycket är att Kia aldrig skulle behöva höra att hon inte kan göra/ se ut/ bete sig på ett visst sätt bara för att hon är flicka (alternativt att hon BORDE göra/ se ut/ bete sig på något annat sätt för att hon är flicka).
Än så länge har det här ju gått ganska smärtfritt, eftersom Kia nu inte träffar så himla mycket folk och eftersom hon dessutom inte beter sig så mycket alls. Antagligen blir det värre när hon blir äldre och kommer i kontakt med flera människor med andra värderingar. Sen kanske jag engagerar mig aggressivare.
Men visst, här kommer ändå en fundering om prinsessor:
I en blogg läste jag ett inlägg (jag skulle länka till det, men klarar inte av det med den här appen. Fixar kanske senare) om det här med att alla flickor anses gå igenom en prinsessfas, och bloggskribenten undrade om det nu faktist är så, och om det "alltid" hört till att flickor ska ha en sådan. Hon hade inte själv nåt minne av att hon skulle ha haft en.
Jag försöker komma ihåg om jag själv gick igenom en prinsessfas. Jag tror nästan det. Jag minns att jag hade en period när jag kunde stå framför spegeln i evigheter och kamma håret iklädd en turkos pyamas som jag låtsades att var en klänning.
Men jag hade också en lång period när jag skulle bli sjörövare (tillsammans med min bror, hade jag planerat, men han var inte intresserad vilket gjorde mig grymt besviken), och så fanns perioden när jag skulle bli kemist och gjorde spännande kemiska experiment under min säng. Och detektiv, och bonde, och upptäcktsresande, och Jonatan i Bröderna Lejonhjärta.
Och åtminstone ryktesvägen har jag hört om ganska många små pojkar som haft prinsessfaser.
Så jag misstänker att det här, som så mycket annat, helt enkelt handlar om folks förväntningar, och att beteenden som passar in i förväntningarna uppmärksammas (och uppmuntras?) medan beteenden som inte gör det passerar mer obemärkta.
Erik skulle ha blivit (kan ännu bli!) en strålande sjörövare!
SvaraRaderaI mitt ytterst vaga minne av hur Pippis pappa (var han ens sjörövare?) ser ut, så ser Erik ut precis som Pippis pappa.
Nu vill jag ju inte gå och påstå att du inte kunnat bli en lika bra sjörövare som Erik bara för att du är flicka och han är pojke, men du måste erkänna att du inte har särskilt mycket skägg och en sjörövare utan skägg är ingen riktig sjörövare. Samma med kemister...
Ja, det var ju precis det jag också tyckte! Men han var nog inte så skäggig som typ 11-åring.
SvaraRaderaJag tror att orsaken till att det finns kvinno- och mansdominerade branscher och att det mest är mammor som är hemma med barn delvis har att göra med just detta. Barn lär sig från små att flickor och pojkar ska klä sig olika och leka olika lekar så då är det ju inte konstigt att dom väljer skilda uppgifter senare i livet. Har hört att det på vissa dagis finns skilda bänkar för flickor och pojkar och att de är tvingade till att ha olika färgs korgar till sina kläder. Det fattar jag lika lite som att lego gör skilda serier för pojkar och flickor.. men som du säger så är det ju efterfrågan som styr utbudet.
SvaraRaderaJonej, förstår inte riktigt heller. Men jag funderar; har det varit så länge? Jag tycker nämligen att det verkar bli värre hela tiden. Eller kanske det bara är för att jag inte tänkt på saken så mycket förrän under de senaste åren. Jag tänker mig nämligen att det fanns en tid då flickor och pojkar gick klädda i rätt så lika kläder (som syskon ärvde av varandra oberoende av kön) och lekte med samma leksaker. Att det är först under de senaste årtiondena som kläd- och leksakstillverkarna kommit på att de säljer dubbelt så mycket om föräldrar tror att de måste skaffa dubbla uppsättningar leksaker och kläder.
SvaraRaderaFast det där med att skilja åt flickor och pojkar i olika sammanhang har ju nog funnits länge, och tanken att de ska bete sig på skilda sätt. Så det är kanske bara på "konsuntionsfronten" som det blivit värre.
Det har nog varit så länge, min 11 år äldre bror hade en rock som han gladeligen gick till skolan med men när en flicka på klassen fick en likadan ville han inte använda den längre ;) men jag tror som du att det har förvärrats. Läste för inte så länge sen om att det här med typiska flick/pojkkläder blev en nisch på 90-talet.
SvaraRaderaVi har redan bestämt att om det är en liten kille som anländer till oss snart så får han gladeligen gå omkring (hmm... snarare ligga på golvet) i Sagas kläder oberoende av vilken färg de har. Sen när han själv har en åsikt är det en annan sak men tills dess får han använda hela färg- och leksaksskalan.
Jag råkade här för en tid sedan i andra sammanhang besöka ett hus som är dagis på dagen. Där noterade jag till min glädje (och förvirring) att toalettdörrarna hade en hel rad namn på sig. På det dagiset gick Pelle och Lisa och Niklas och Kajsa på den ena toaletten, och Kalle och Linda och Erik och Annika på den andra.
SvaraRadera(själv fick jag svår beslutsångest när jag inte kunde bestämma mig för vilkendera gruppen jag identifierade mig med mera)
jag trodde, när jag fick barn och jag blev medveten om genusdebatten, en kort tid att trenden med rosa flicksaker och blå pojksaker höll på att ge vika för en alla kläder och leksaker för alla barn trend. Men antingen var det bara en inbillning, eller så svängde trenden mycket fort för sen tycker jag det blev etter värre.
och det blir värre när barnen når över 128 cm, för också om flickkläderna inte längre är fullt så rosa utan i stället ganska svarta för större flickor så blir modellerna väldigt mycket annorlunda än pojkkläderna. Och pojkkläderna är inte lika neutrala som småpojkskläder. Det blir allt svårare att obemärkt smuggla hem kläder som sålts på pojksidan..