Jag bläddrade tillbaka till inlägget där jag skrivit att Kia börjar bli mammig för att kolla om jag också skrivit att det ju är lite skönt för mig att det är just jag som alltid duger, för då har jag alltid bästa tröstredskapet till hands och behöver inte använda så mycket fantasi. (Såklart skulle det vara allra skönast om alla skulle duga, men om det nu ska vara nån så kan det för min del riktigt gärna vara jag...)
Jag hade inte skrivit det, så var tvungen att göra det nu istället så jag genast kan fortsätta med att konstatera att jag hade fel.
"Du är mycket roligare när din mamma inte är med" upplyste Joppe Kia om idag när hon började gnälla så fort jag visade mig.
Jag hade liksom tänkt mig att ifall främsta tröstpersonen är i närheten så blir man glad, men tydligen är det precis tvärtom. Tröstpersonen framkallar ett behov av att bli tröstad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar