Min Facebookfeed har idag innehållit en massa vackra vyer. Joppe har varit på paddeltur i vackert senhöstlandskap med små isflak som sällskap, svåger-Oskar har postat vackra vinterbilder från favoritskären i Vasa och så har en massa bekanta bosatta eller på besök i alperna lagt upp bilder på de där svindlande underbara landskapen.. Jag blev alldeles varm i magen av alla fina bilder.
En bra kontrast till att jag tidigare idag suckade över novembrigheten igen och funderade på om den där svartvita utmaningen som figurerar på facebook som jag just blivit utmanad till är en avsiktlig november-utmaing, eller om det bara är en slump att den infaller just nu. Jag tycker att jag skulle kunna fota i stort sett vad som helst utan att det skulle märkas om jag fotat svartvitt eller med färg. Den riktiga utmaningen är ju att hitta något i omgivningen som INTE går i gråskala... (Men tack för utmaningen, Annika! Jag gillade den och ska nog ta mig an den! Så småningom.)
Den fullspäckade facebookfeeden i kombination med Maria Lang-filmen (alltså jag ÄLSKAR deckare som slutar med att alla inblandade samlas i ett snoffsigt vardagsrum och smuttar konjak och röker cigaretter, medan komissarien tar dem igenom händelseförloppet steg för steg och misstänkliggör var och en av dem innan han till slut pekar ut mördaren.. så mysigt.. så enkelt.. så lättförståeligt..) ledde till att jag egentligen borde ha gått och lagt mig långt innan jag började med det här bloggandet, så jag fortsätter låta bli att avge löften om kommande blogginlägg och går och drar täcket över öronen.
(Kuriosa; i nästan 25 år av mitt liv var jag tvungen att ha täcket över det uppåtriktade örat ifall jag sov på sida, efter att ha sett en snutt av en scifi-film där igel-liknande maskar kröp in genom öronen på folk och spann ett nät runt deras hjärna. Huu.. jag ryser fortfarande av den minnesbilden..)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar