Jag tror jag är ett mumintroll. Jag borde ha gått i ide i oktober!

Den här gången var det faktist inte meningen att bara lämna bloggen så här.. öde och tom.. ett utmattat litet barn som glor trött på dig varenda gång du bestämt dig för att titta in.

Men det är november och jag har varit så fruktansvärt trött själv. Den här månaden har verkligen sugit musten ut mig. Fy bubblan så trögt det är med november!

Och så var det också det där städprojektet. Jag höll på att inleda en diskussion med Joppe om städning här hemma, men direkt presenterade han ett argument som fick mig att inse att jag inte skulle gå segrande ur diskussionen, så jag fick skjuta upp den till en tidpunkt då jag känner mig självsäkrare.. Under tiden har jag städat skåp.

Jag hittade min stora platsback full med CD-skivor. Jag plockade fram en liten vit pafflåda som skulle rymma ca 15 cd:n, och tänkte att den säkert räcker för de skivor jag bara måste spara, och så kan jag sälja eller donera bort resten. Jag gick igenom hela backen och konstaterade att jag eventuellt kunde tänka mig att avstå från Hitti Buumi 5 och en cd med skumma jul-låtar på finska... Resultatet blev att jag donerade bort själva pafflådan och stuvade tillbaka cd-plastbacken i skåpet.

Jag hittade min gamla dagboksgömma och bläddrade bland annat i min gamla kalender från år 1995 och dagboken från sommaren 2007. Det skuffade in mig i en viss nostalgi-obalans som höll i sig i nästan en vecka. Nu är jag tillbaka i år 2014 och trivs riktigt bra med det.

Jag kollade igenom bokhyllan och konstaterade att vi har samma bekymmer som vissa har när de kollar igenom garderoben; alldeles för många böcker, men aldrig något att läsa (alltså just DET problemet har väl folk sällan med garderoben, men.. äh..)

Dessutom bestämde jag att Joppe och jag nu kommit så långt i vårt förhållande att vi börjar vara mogna för gemensam verktygsback. Inte så tokigt!

Men nu börjar de flesta skåp vara genomgågna, och jag har faktist lyckats förpassa en del grejer till antingen soptippen eller kierrätyskeskus. November börjar så småningom lida mot sitt slut, det har snöat och det finns hopp om att tröttheten så småningom släpper.

Varenda gång jag avger löfte om att i ett senare skede blogga om något speciellt så tappar jag all inspiration jag haft att blogga om det, så den här gången ska jag inte lova att blogga om julfiilis, buu-dag eller enbarns-funderingar.