Årliga kvinnodagsfrustrationen

Internationella kvinnodagen till ära har jag funderat på varför jag blir så fruktansvärt igelkottstaggig av att se folk (män och kvinnor) gratulera annat folk (uteslutande kvinnor) på kvinnodagen. Uppvakta kvinnor med blommor och choklad och överhuvud taget antyda att kvinnodagen är en dag då kvinnor ska skämma bort sig själv lite extra med något fint, gott, dyrt eller vackert.

För allt det där sker ju i allra största välmening. Också jag tycker om blommor och choklad och varför inte utnyttja varje chans att få skämma bort sig själv?

Kvinnan i TV-Lotto förklarade, intet ont anande, det största problemet för mig genom att glatt leende konstatera åt den andra kvinnan i programmet att kvinnodagen ju lite har bytt betydelse och blivit en "naisten hemmottelupäivä". Och plötsligt förstod jag, att det handlar inte om att folk är obildade och inte känner till kvinnodagens syfte. Det handlar om att de inte tycker att det är viktigt.

Och jag blir så arg! Så trött och ledsen. Det finns både i Finland och i allra högsta grad i många andra länder problem och missförhållanden som drabbar specifikt kvinnor. Att flamsa bort den här dagen med rosor och kommersiellt myspys känns värre än att bara strunta i hela dagen. Upplever man att alla kvinnorelaterade problem är helt avskaffade så kan man väl helt enkelt låta bli att uppmärksamma kvinnodagen och leverera sina rosor med en annan motivering.

Och visst! Det finns orättvisor och missförhållanden som drabbar specifikt män också, både i Finland och i resten av världen. Det finns också en internationell mansdag. Den inträffar 19 november. Och det finns en jämställdhetsdag som infaller 19 mars. Allas behov är med!

Jag insåg också problem nummer två. Det är mer flummigt, kanske mer "bara jag" och kanske mest ett missförstånd och /eller ett attitydproblem från min sida.

Myspyset kring kvinnodagen får mig att känna press på att det är väldigt viktigt att jag är just kvinna. Och att det finns ett definierat sätt att vara kvinna på som det är viktigt att jag uppfyller. Och jag trodde att kvinnodagen liksom handlade om att komma bort från det. Visst, det finns situationer där det att jag är kvinna är viktigt, och det finns människor i min närhet som gärna får se mig som kvinna OCKSÅ.

Jag känner inte att det att jag är kvinna begränsat mig. Jag känner mig nästan aldrig nedvärderad på grund av att jag är kvinna. Utom då 8.3.