Hypnotiserad och avslappnad?

Det har varit en fullspäckad dag. Jag befinner mig alltså på ett seminarium/en utbildning/en träff (jag vet inte riktigt vilket.. ingen annan verkar heller riktigt veta) för alla utbildnings- och programinriktade förtroendevalda och anställda inom Finlands Scouter med distrikt. 
Många nya tankar som jag kanske bloggar om senare, men nu ska jag berätta för er om hypnotisören.

Vi hade ett avslappnande kvällsprogram som gick ut på att vi skulle välja en plats och en ställning som kändes bekväma och så skulle vi lyssna på ett hypnotisationsband. Killen snackade på engelska om hur vi skulle slappa av (och jag slappnade av), släppa våra bekymmer (och jag var såklart tvungen att göra en snabbcheck av alla bekymmer jag har för att vara säker på vad det var jag skulle släppa). Han pratade om hur vi inte behövde bekymra oss för ljuden omkring oss, för de skulle bara hjälpa oss att slappna av mer (och jag kände mig tacksam, för annars skulle jag ha stört mig på folk som smällde i dörrar eller hostade eller rörde på sig), och han nämnde att det inte gör något om våra tankar tvinnar på i huvudet, det är bara att slappna av och låta dem tvinna (och jag riktigt log av lättnad, för det var klart att tankarna snurrade).

Jag slappnade av, jag andades lugnt, jag tänkte att jag faktiskt på riktigt kan släppa alla måsten och bekymmer för de här 20 minutrarna och bara slappna av.

Rösten malde på med lugn och entonig stämma: Imagine yourself standing on the top of a beautiful...

…mountain! tänkte jag lyckligt och stod där uppe på toppen och skådade ut over det vackra landskapet som bredde ut sig framför mig. Andra bergstoppar i fjärran, en spegelblank sjö en bit bort, gröna skogar, skymning. Lycka!

... staircase. sade rösten. 

STAIRCASE??? Vafan? Vad är det för vackert med en sån?

  

Okej Gunzi, give it a try! Beautiful staircase. Fantisera, fantisera, fantisera! Rösten beordrade oss att vandra ner för trappan ett steg i taget och såklart slappna av mer och mer för varje steg. Panikpanikpanik! Till slut grabbade jag tag i den enda trappa jag klarade av att skapa i min fantasi. Trapphuset hemma i Olars. So far from beautiful, men det fick duga!

Rösten guidade oss ner för det sista trappsteget och fortsatte lugnt och monotont:

You´re standing in a beautiful...

…garden! tänkte jag, och såg framför mig Den hemlighetsfulla trädgården som jag tänkte mig den när jag läste boken när jag var liten. De höga stenmurarna täckta av murgröna, buskarna, blommorna, fåglarna som kvittrad i träden. Vackert vackert! Nu är jag med igen!

...corridor. sa rösten. CORRIDOR?? Han uppmanade mig att se framför mig den otroligt vackra korridoren med sina vackra konstverk, statyer och vackra dyra textiler. Han uppmanade mig att vandra fram genom korridoren och njuta av dess underbara prakt.

Jag tvärstannade och fräste argt åt honom att han alldeles tydligt inte känner mig över huvudtaget och sen slutade jag lyssna. Han pratade på i närmare 15 minuter till, men jag ignorerade honom surt.