Den utlovade klarblå himlen och värmeböljan har tydligen gått vilse. Det var bra att jag ännu var så frusen efter all blåst den senaste tiden att jag klädde på mig en massa kläder av gammal vana innan vi åkte iväg i morse. Undrar om den tänker hitta fram.
Kia har idag fått sitt första självförvållade plåster*. Hon skar sig lite i fingret med en sax. Själva såret verkade hon inte så bekymrad över, men åt plåstret gallskrek hon hela den tid som det tog att sätta på det (vilket var ganska länge, eftersom det visade sig vara ganska svårt att applicera ett plåster på ett pyttelitet, vilt viftande, lillfinger). Men resten av dagen har hon varit lite stolt. "Kia kippe! Påster på! Mamma påster nä. Pappa påster." (J fick också ett plåster i demonstrationssyfte)
Hon pratar ganska mycket nu. Har ord för det mesta och producerar tre-ords-meningar på löpande band. Men jag påminns ibland - då vi träffar folk som man inte ser så ofta - om att det inte är lätt att förstå henne om man inte vet hur man ska lyssna.
*De icke självförvållade plåstren har alltså varit vaccinationsplåster. Bara sådär så ni inte tror att till exempel jag har vållat henne en massa pkåsterkrävande skador.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar