Snigeläckel

Jag håller på att utveckla en riktigt äkta fobi. Sniglarna börjar göra intrång på mina möjligheter att leva ett normalt liv.
Det där obehagliga krasandet då man råkat trampa på en. Den där oformliga slemmiga våta hala klumpen som man sen har fastklibbad under foten (eller under sandalen, vilket är fallet allt oftare eftersom jag allt mer sällan går barfota på grund av snigeläcklen). De där slemmiga små varelserna som har fest i lövkomposten och vrider sig och sprattlar (joo! på riktigt!) då man häller ut diskvattnet över dem. Den där enorma bruna klumpen som plötsligt och utan förvarning sitter på det där stora saftiga hallonet som jag just plockat och tänkt äta. (Finns inte hallon ännu. Det här var en traumatiserande minnesbild från förra året.) Och alla de där levande döda växtskeletten som kusligt vajar i vinden och vittnar om att the snigel was here.

Jag kan inte tänka mig en bild som jag skulle vilja illustrera det här inlägget med.

Gurgel!