Jag har alltid tyckt om att skriva, och jag funderade på att börja blogga långt innan jag faktist gjorde det. En av mina blogguppslag var "dålighetsbloggen". Jag blev så knäckt av alla de här personlig-utveckling-lär-känna-dig-själv-förbättra-din-självkänsla-pepp-uppmuntran-jeejee-pussigull-räkna-upp-tre-grejer-du-är-bra-på kampanjerna.
Ska jag räkna upp tre grejer jag är bra på så låter det så här:
-jag är bra på att skriva
-jag är bra på att simma
-jag är bra på att baka kakor
...fast..
... jag är ju egentligen helt usel på att skriva. Jag har potential att vara helt helvetes bra, men jag gör ju inget åt det och har rostat totalt. Dessutom har det väl ingen betydelse om man kan skriva ifall man inte har något intressant att skriva om.
... och jag är ju faktist inte bra på att simma. Jag TYCKER OM att simma, men nu är det ju en helt annan sak. Jag kan inte crawla och kan inte hoppa huvudförehopp.
... och man kan ju helt enkelt inte misslyckas med kakor som till största del består av socker och fett. Dessutom är jag fullständigt bortkommen när det gäller matlagning på riktigt.
Ni ser. Varje bra sak leder till en längre lista på dåliga saker, plus skamkänsla över att jag vågade tänka att jag är bra.
(OBS! Det här inlägget fiskar inte efter tröstande ord eller bedyranden om att jag visst är bra på en massa.)
Då känner jag mig mycket bättre om jag får fundera på saker jag är dålig på:
- Jag har paddlat i 20 år men kan inte göra eskimåsväng (och jag skrattar lite snällt åt folk som skrämt undrar om de ska våga sig på att pröva paddla fast de inte kan göra den)
- Jag pratar finska som en kratta. (Sämre än en kratta. Krattor gör inte så många fel.)
- Jag kan inte säga R (vilket bland annat haft de sorgliga följderna att jag:
som 15 måste konstatera att jag aldrig skulle kunna gifta mig med min stora kärlek eftersom han hette Rrrrrromantschuk i efternamn,
fick stryka Frrrreja från favoritnamnlistan redan innan syrran knep det,
aldrig har vågat beställa en McFlurrrrry på McDonalds,
inte kan säga MORRR när jag blir riktigt arg.)
När man funderat klart kan man rycka på axlarna och konstatera att "nå, jag verkar ju klara mig i alla fall".
Min dålighetsblogg skulle inte bli ett evinnerligt jämrande om hur värdelös jag är, utan jag tänkte mig att jag skulle ta upp en dålighet i veckan och lägga upp en plan för hur jag eventuell kunde bli av med den. Jag är glad att jag inte inledde det bloggprojektet. Det skulle ha blivit ett i mängden av misslyckade projekt som dör ut efter en kort ivrig vecka. Men nu ska jag låna min icke-dålighetsblogg och lista några saker jag tänkt mig att jag skulle lära mig:
- Sy! Symaskinen torde fungera igen. Gardinprojektet fortsätter så fort jag kommit mig för att städa matbordet. (Tidsspann: fortlöpande.)
- Ens första halvan av en eskimåsväng. Det är först med Iseln som jag fått en kajak som det ens är möjligt att hållas i när den kantrar. Nu gäller det att psyka mig själv tillräckligt för att våga stanna där. (Tidsspann: inkommande sommar.)
- Lära mig segla (och allt vad det innebär av navigering, båthantering och ledarskap). (Tidsspann: nå... min chef har ju lovat sjöfolket att jag skeppar s/y Navigator om 10 år... :D buahaha, ROFLOL, tårkar bort munterhetstårarna ur ögonen.. men lite kliar det såklart i fingrarna att visa att det kanske kan gå!)
Idag fick jag vara med i skolan på en Friends-lektion med Frejas klass (föräldrarna fick vara med och göra lite saker som eleverna gjort under den 10 lektioner långa kursen)
SvaraRaderaen sak var två maffiga starwords-"lasersvärd" ett rött och ett grönt. Den som höll i det röda svärdet skulle säga negativa saker om något och den som höll i det gröna skulle säga positiva. Och man avslutar alltid fäktningen med att den gröna får sista ordet.
bortsett från att det alldeles uppenbart var lättare att hitta på de negativa sakerna så är det säkert en bra övning.Det att man tvingas hitta på positiva saker
Jag tror det är viktigare att tycka om att göra saker (och att också göra dessa saker) än huruvida man egentligen är så bra på dem.
du tycks ha kommit över det där med 'r' och giftermål :)
Vad är en Friends-lektion? Det låter som något som skulle ha varit skoj att ha. Är det inom ramen för nåt projekt eller för något visst ämne?
RaderaMest har jag väl totalt kommit över behovet att heta samma sak som mannen jag gifter mig med, vilket märkbart minskar antalet gånger jag måste uttala det. Dessutom är Granqvist ett förvånansvärt jobbigt namn att få rätt, så jag tror jag annars också måste bära med mig en lapp i plånboken med namnet skrivet med stora bokstäver så jag kan sticka den under näsan på folk som vill veta hur det skrivs.
Friends är något projekt? som Aseman Lapset har
SvaraRaderahttp://www.asemanlapset.fi/articles/1291/
Ylvas klass hade det på hösten och Frejas klass har haft nu under våren. Det kommer alltså en utomstående utbildad ledare och håller lektionerna.
En del årskurser har t o m på läsordningen inprickat "sof" timmar (sociala färdigheter), andra har väl lånat lite tid av andra ämnen. Några år har de haft olika grejs inom ramen för "kiva skola", i år tycks det vara det här friends-programmet, och det verkar så här hemifrån sett mycket bra och eleverna gillar det (mycket drama och andra inlärningsmetoder än sitta stilla och lyssna