Rubriken är missvisande. Kia skriker sällan i barnvagnen. Utom när den står stilla, eller när den på ett mycket mystiskt vis skuffas av och an på balkongen.
Men i vilket fall som helst kan man konstatera att skrikandet fått en ny - mycket viktig - roll i Kias kommunicerande.
Hon skriker av frustration då hon inte får vad hon vill. Hon skriker av upprymdhet när hon får det. Hon skriker förklarande när man inte förstår vad hon vill (enligt den bekanta logiken att om man inte blir förstådd så säger man samma sak på samma sätt, men med högre volym). Hon skriker otåligt när hon blir tvungen att vänta (till exempel på hissen). Hon skriker i experimentellt syfte på ställen där det ekar. Och ibland skriker hon nu annars bara.
Jag överväger öronproppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar