9 månader

Nu har Kia levat i drygt nio månader. Det betyder att hon varit en egen människa lika länge som hon var en del av mig före det. Det känns coolt på något sätt. Som om jag äntligen kan börja förstå att den där varelsen som bodde i min mage var och är en riktig person.

Det är också nu som jag på riktigt börjar märka att hon har en egen personlighet. (Hon har säkert haft det länge, och det är darför jag så egocentriskt skriver "jag"; Joppe har säkert märkt det för länge sedan.)

Kia, nio månader:

Längd: 70 cm
Vikt: 8,2 kg

Antal tänder: 2

Sover: i allmänhet kl.21-07:30 på nätterna och 10:30-12 och 15:30-17 på dagarna (dagstupplurerna verkar dock vara under ommöblering)

Äter:
-morgonmål (ca8:30): havregrynsgröt ("riktig") och fruktpure; ca 1dl
-lunch (ca12): en knapp dl "skedmat" (i allmänhet burkmat från butiken, medger jag, och vill tillägga nåt ursäktande och överslätande, men det får vara) och några nävar "plockmat" (broccoli och potatis är pop just nu; minimajs, avocado, pasta och gurka också ok; morot not so much). När vi slutat äta brukar tallriken vara tom, men det betyder inte att hon ätit allt. En stor del av maten ligger utspridd över köket, henne själv och mig.
-mellanmål (ca14:30): i allmänhet päron eller honungsmelon
-middag (ca17): se lunch
-kvällsmål (ca20): havregrynsgröt ("fånigbutiksbabygröt") och fruktpure; ca 1,5dl)
Dessutom amning 5-6 gånger under dagen. (Jag gjorde idag upp en minuttidtabell för hur jag långsamt ska trappa ned på amningen. Sen insåg jag att det var idiotiskt att tro att det fungerar så.)

Hobbyn:
-musiklek sedan 1,75 månaders ålder (jag ska skriva ett skilt musiklek-inlägg någon gång snart)
-babysim sedan 3 månaders ålder (och i rättvisans nmn blir det väl också ett skilt inlägg om det)

Gör
-sitter utan stöd
-sätter sig upp (men än så länge behöver hon något, t.ex. ett ben, att stöda sig mot så hon kommer upp en bit och sedan kan falla ned i sittande ställning)
-kravlar
-går upp i krypställning och "på höga ben" (men kan inte ännu krypa)
-försöker ivrigt ställa sig upp och stå, men klara sig inte ännu utan hjälp, och står mestadels på tårna, vilket lär vara ett tecken på att hon inte är redo att stå på riktigt ännu
-plockar upp saker med pincettgrepp
-förstår hur en sked fungerar, men får nog öva sig med finmotoriken
-säger taitaitaitaitai, mmmmmmmBAH och annat lika gulligt men oförståeligt. Däremot sällan svårt att avgöra humör på basis av tonläge.
-gillar att åka i vagn
-gillar ej att ligga vaken i stillastående vagn
-känner igen åtminstone "lampa", "näsa" och "pappa" (dvs. pekar på dem då man frågar henne om dem). Förstår också helt tydligt innebörden i frågan "har du ätit färdigt?".
-trivs överlägset bäst i någons famn.
-bits, river en i håret, petar ut ens ögon, river av en näsan, klöser en på halsen... MEN tycker också om att alldeles snällt och utan att det gör ont på någon lägga kinden mot ens axel och kramas.

Jag måste börja använda min kamera flitigare! Nu får ni nlja er med en till av mammas bilder från Moisö.