O hur härligt majsol ler

Under de senaste fyra dagarna har vi hunnit med brunch hos Anna, Jens och Saga i Kilo; Eddies två-årskalas i Ingå; babysim i Grankulla; Jonis konfirmation och konfirmationskaffe i Kyrkslätt; paddling på Sommarövattnen och första maj-firande i Kaisaniemi med en massa bekanta och obekanta.

Kia fick en Lilla My-ballong som blivit hennes bästa kompis. Jag fick provköra min nya torrdräkt.

Det har varit intensiva - men helt galet bra - dagar.

Men nu har Kia feber, vilket betyder att hon är sjuk för första gången i sitt liv. Jag är nästan lika olycklig som hon, och hoppas hon blir frisk riktigt riktigt fort.

Edit: Det hände nåt konstigt med det här inlägget. Jag tror det uppfann en tidmaskin och förflyttade sig en dag bakåt i tiden.

... men å andra sidan...

Hur kommer det sig att vi lever i ett så utseendefixerat och smalhetsivrande samhälle att graviditetsfrågan anses höra till de värsta som en kvinna kan få? Det är ju lite sjukt det också.

Tjockis

Idag träffade jag en rätt så ung man som lite chockat frågade om jag har en baby i magen igen.

Jag sände en ytterst hatisk tanke riktad mot min mage, svor på att inte äta på en vecka* och väste fram ett sammanbitet "nej, jag är bara tjock".

När vi kommit hem beklagade jag mig för Joppe, och måste säga att han klarade av att förvånat utbrista "Varifrån fick han det? Inte finns det ju något på dig som skulle antyda nåt sånt!" så att det lät fullständigt spontant och uppriktigt. Jag älskar honom nog ännu lite mer nu.



*Vilket jag misslyckades totalt med redan någon dryg timme senare när jag konfronterades med min underbara svägerskas underbara konfirmationskaffebord.

Sommartider

På babyrytmiken var det en mamma som konstaterade att de inte skulle kunna komma på de sista gångerna under våren. Så medan hon packade in sitt barn i mössa, halare och varm sovsäck för att sen kunna vandra ut i det gråa trista regnet så önskade hon oss andra en skön sommar.

Och idag har jag suttit och plitat ner info om saker som ska hända i maj, precis som om det skulle vara nästa vecka...

Jag kan bara inte tro att det sakta men säkert håller på att bli sommar. (Och jag vet inte riktigt hur jag ska ta det. Ingenting är som det varit tidigare, och trots att det på många sätt är en bra sak så känns det också konstigt. Jag vet liksom inte hur jag ska bete mig. Hur ser sommaren ut när man är mamma?)

Första gången på länge

Jag kom hem från mitt scoutmöte, öppnade dörren och ropade Hej! Och möttes av tystnad.

När har jag senast kommit hem ensam till en tom lägenhet? Känns som evigheter sedan.

Nu ska jag se om jag lyckas knåpa ihop något begripligt av det här:

Skriet från barnvagnen

Rubriken är missvisande. Kia skriker sällan i barnvagnen. Utom när den står stilla, eller när den på ett mycket mystiskt vis skuffas av och an på balkongen.

Men i vilket fall som helst kan man konstatera att skrikandet fått en ny - mycket viktig - roll i Kias kommunicerande.

Hon skriker av frustration då hon inte får vad hon vill. Hon skriker av upprymdhet när hon får det. Hon skriker förklarande när man inte förstår vad hon vill (enligt den bekanta logiken att om man inte blir förstådd så säger man samma sak på samma sätt, men med högre volym). Hon skriker otåligt när hon blir tvungen att vänta (till exempel på hissen). Hon skriker i experimentellt syfte på ställen där det ekar. Och ibland skriker hon nu annars bara.

Jag överväger öronproppar.

Födelsedagsbollar

Här firas födelsedag idag. Jag började planera kakan redan för en månad sedan, men så pajade ugnen (eller alltså ugnen fungerar perfekt, men ugnsluckan är sönder, så det går inte att sätta in något i eller ta ut något ur den perfekt fungerande ugnen). Så det blev kokosbollar istället.

Boktips

Det här är Kias favoritbok.

 

Det händer rätt ofta att hon kryper fram till bokhögen och river och sliter tills hon får loss just den här boken, och sen tittar hon på mig och säger HÄÄÄÄ! 

... och så läser vi.

"Tänk så många olika RUMPOR det finns...."

Tredje barnet

För knappt ett år sedan hälsade jag på min kompis i Ingå. Hon har tre barn (och vet väl ungefär precis allt som jag önskar att jag visste om barn och om tygblöjor och om bärsjalar och sånt). Hennes yngsta barn var då kring 7 månader. Vi pratade om vad man ger sina små barn att äta, och hon berättade att när första barnet var litet så gjorde hon allt "by the book". Började med en liten mängd av en sort och ökade sedan med en sort i veckan, höll reda på åldersrekommendationer; när ett barn tidigast får smaka på någon viss sorts mat och när barnet senast borde börja med något annat. Men nu med tredje barnet brydde hon sig ganska skräp i sånt och gav honom nu just precis vad det råkade sig. Medan hon pratade satt han nöjt och tuggade i sig hennes karnevalkex.

Jag försöker påminna mig om det där med jämna mellanrum. När jag märker att jag stressar lite onödigt mycket över Kias mat eller sömn eller andra eventuella behov så tar jag en paus och tänker; Hur skulle jag tackla det här om hon skulle vara vårt tredje barn och inte vårt första?

Det hjälper varje gång. Jag föreställer mig att man med tre barn inte har tid eller ork, eller ens intresse, av att stressa så mycket över småsaker. Dessutom har man ju redan två levande bevis på att barn inte går sönder så lätt.

Det blir nog folk av Kia också om vi inte har hundra procentig koll på allt. Antagligen är det till och med lite bättre med en småslarvig avslappnad morsa än en hyperstressad millimetersmamma.

En äppelcider om dagen är bra för magen

Jag har räknat ut att ifall jag dricker en cider om dagen så torde jag ha fått slut på den överblivna bröllopsfestcidern ungefär till midsommar + att jag då kanske klara av att dricka TVÅ cider utan fara för att jag ska raggla omkring, sjunga olämpliga visor och till slut slockna i en buske.

Trångt och bökigt

Vi var och kollade på en lägenhet på söndag. Inte så mycket för att vi trodde att just den skulle bli vårt nästa hem, utan mest för att helt enkelt komma igång med letandet.

Det var en fyra och den var kul på många sätt, och jag har ju nog redan möblerat den i mitt huvud och också klurat ut hur vi skulle lösa problemet med att hissen är för liten för barnvagn+människa, men jag tror nog inte det blir dit vi flyttar (om inte annat så för att den säkert är såld innan herrskapet Granqvist-Edelmann kommit sig för att skrapa ihop fyrk).

I vilket fall som helst har det känts riktigt jobbigt att städa här hemma idag. Tänk om Kia skulle ha ett eget rum, och framförallt ett eget klädskåp, så att man inte skulle behöva förvara hennes kläder i stora lådor på vardagsrumsgolvet. Tänk om vi skulle ha ett lämpligt utrymme att torka tvätt på så att man inte skulle behöva snubbla genom torkställningarna när man ska till köket. Tänk om vi skulle ha en vettig plats där vi kunde förvara paddlingsutrustning, tält, avdankade datorer, icke-i-bruk-varande barnvagnsdelar och lådvis med minnen som jag inte klarar av att slänga bort.

JAG VILL FLYTTAAAH!

Inget snack

Sol och hav och måsar!

Igår var livet bara trist och tråkigt, och skulle jag inte ha varit så utled på allt och alla så skulle jag ha skrivit ett långt inlägg om just det; hur uttråkad, frustrerad och värdelös jag är och hur djupt jag avskyr hemmamammalivet.

Men det inlägget får nog vänta till någon annan dag, för idag skiner solen, vi har babysimmat, jag har ätit gott morgonmål och så fort Kia vaknat och vi med gemensamma krafter fått i henne lunch så ska vi iväg till Moisö och njuta av solen, havet och måsarna.

Nya leksaker

Påväg hem från musikleken gick vi via Etola och jag köpte två bollar och en bil.

Kia sken upp som en sol då jag lyfte upp "prinsessbollen" ur bollådan, och hon sträckte sig efter den så hon höll på att ramla över kanten på vagnen. Så den fick komma med hem.

(När vi kom hem och jag tog fram den så fnyste hon bara föraktfullt åt den och kravlade fram till de gamla vanliga leksakerna i leksakslådan...)

9 månader

Nu har Kia levat i drygt nio månader. Det betyder att hon varit en egen människa lika länge som hon var en del av mig före det. Det känns coolt på något sätt. Som om jag äntligen kan börja förstå att den där varelsen som bodde i min mage var och är en riktig person.

Det är också nu som jag på riktigt börjar märka att hon har en egen personlighet. (Hon har säkert haft det länge, och det är darför jag så egocentriskt skriver "jag"; Joppe har säkert märkt det för länge sedan.)

Kia, nio månader:

Längd: 70 cm
Vikt: 8,2 kg

Antal tänder: 2

Sover: i allmänhet kl.21-07:30 på nätterna och 10:30-12 och 15:30-17 på dagarna (dagstupplurerna verkar dock vara under ommöblering)

Äter:
-morgonmål (ca8:30): havregrynsgröt ("riktig") och fruktpure; ca 1dl
-lunch (ca12): en knapp dl "skedmat" (i allmänhet burkmat från butiken, medger jag, och vill tillägga nåt ursäktande och överslätande, men det får vara) och några nävar "plockmat" (broccoli och potatis är pop just nu; minimajs, avocado, pasta och gurka också ok; morot not so much). När vi slutat äta brukar tallriken vara tom, men det betyder inte att hon ätit allt. En stor del av maten ligger utspridd över köket, henne själv och mig.
-mellanmål (ca14:30): i allmänhet päron eller honungsmelon
-middag (ca17): se lunch
-kvällsmål (ca20): havregrynsgröt ("fånigbutiksbabygröt") och fruktpure; ca 1,5dl)
Dessutom amning 5-6 gånger under dagen. (Jag gjorde idag upp en minuttidtabell för hur jag långsamt ska trappa ned på amningen. Sen insåg jag att det var idiotiskt att tro att det fungerar så.)

Hobbyn:
-musiklek sedan 1,75 månaders ålder (jag ska skriva ett skilt musiklek-inlägg någon gång snart)
-babysim sedan 3 månaders ålder (och i rättvisans nmn blir det väl också ett skilt inlägg om det)

Gör
-sitter utan stöd
-sätter sig upp (men än så länge behöver hon något, t.ex. ett ben, att stöda sig mot så hon kommer upp en bit och sedan kan falla ned i sittande ställning)
-kravlar
-går upp i krypställning och "på höga ben" (men kan inte ännu krypa)
-försöker ivrigt ställa sig upp och stå, men klara sig inte ännu utan hjälp, och står mestadels på tårna, vilket lär vara ett tecken på att hon inte är redo att stå på riktigt ännu
-plockar upp saker med pincettgrepp
-förstår hur en sked fungerar, men får nog öva sig med finmotoriken
-säger taitaitaitaitai, mmmmmmmBAH och annat lika gulligt men oförståeligt. Däremot sällan svårt att avgöra humör på basis av tonläge.
-gillar att åka i vagn
-gillar ej att ligga vaken i stillastående vagn
-känner igen åtminstone "lampa", "näsa" och "pappa" (dvs. pekar på dem då man frågar henne om dem). Förstår också helt tydligt innebörden i frågan "har du ätit färdigt?".
-trivs överlägset bäst i någons famn.
-bits, river en i håret, petar ut ens ögon, river av en näsan, klöser en på halsen... MEN tycker också om att alldeles snällt och utan att det gör ont på någon lägga kinden mot ens axel och kramas.

Jag måste börja använda min kamera flitigare! Nu får ni nlja er med en till av mammas bilder från Moisö.

Pincettgreppet

Kia plockar i sig småsten, ostbitar, dammtussar och popcornssmulor i väldig fart. Jag dammsuger som en tok, men hon är ändå effektivare. Jag tittar åt andra hållet och intalar mig själv att det nog är bra för hennes immunförsvar.

Min födelsedagspresent

Joppe var imponerad över hur mycket jag förstod, men jag behövde nog alldeles pinsamt mycket hjälp.

Påsk

Vi har haft en skön påsk! Träffat lämplig mängd familj och några goda vänner. Ätit kopiösa mängder påskägg och klarat oss ända till ikväll utan att behöva laga mat. Slöat en hel del, men också gjort riktiga grejer, som släpat kvistar, eldat kokko och varit på Moisö. Joppe har paddlat i underbart väder i Ingå. Kia har för första gången åkt vagn sittande (längre sträcka än ner till ytterdörren). Själv får jag nu lära mig att jag är 32 år gammal, vilket i och för sig inte är så viktigt eftersom ingen längre frågar.
Kameran har tyvärr legat kvarglömd på soffbordet under alla våra äventyr. Men mamma plockade fram sin kamera på Moisö och plåtade Kia som för första gången i sitt liv prövar på att gunga (hon tyckte det var kul).

Grejer jag inte mera klarar av

Till exempel:
Se små barn vara ledsna och hjälplösa på TV.

Pasha

Jag gjorde pasha för första gången igår. Smakade på den just, och kan nu rapportera att den hade för mycket mandel (eller fel sort), för lite citronsaft (det var inte receptets fel; det var jag som klåpade) och fel sorts torkad frukt, men om man byter ut dessa borde den kunna fungera hur bra som helst. (Men eftersom pasha är rätt så mäktigt så kan det nog ta till nästa påsk innan jag provar justerat recept.

Recept:
1 dl vispgrädde
3 msk socker
250 g kvarg
1 ägg
75 g smör
vaniljsocker
hackad mandel
torkad frukt
2 msk citronsaft

Vispa grädde och socker. Smält smöret.
Rör ihop kvarg och ägg. Rör ned det smälta smöret. Tillsätt vaniljsocker, mandel, torkad frukt och citronsaft. Rör ned grädden.

Låt rinna av i silduk i kylskåpet över natten. (Min pasha fick stå och rinna av i nästsn ett dygn, men blev nog nästan lite för torr.)

Peppar peppar

Idag vid lunch märkte jag att Kia tycker att de ljud och armrörelser som uppstår när man använder en pepparkvarn är himla underhållande. Så det höll på att gå lite illa med min lunch...
Men så dök Farbror Melker upp i mitt huvud och skrålade "salt efter behaaag" och jag förstod att sluta.

Bloood

Som vargunge lärde jag mig hur man stillar näsblod. Som mamma verkar jag bli tvungen att lära mig hur man gör det samtidigt som man försöker jonglera 8-månaders baby.
Skulle föredra att helt enkelt slippa ha näsblod.