tisdag 20 december 2011

Mycket eller litet

Jag har inte riktigt hunnit blogga på ett tag. På kvällarna har jag till fullo utnyttjat Kias insomningsproblem till att själv slå rot i sovrummet och på dagarna har det varit kexfabrik och julstress.

Men jag har funderat på en massa saker som jag tänkt att jag ska blogga om.
Det där med julgubben, till exempel. Ska Kia tro på honom? Hittills har jag inte tyckt att det är någon större vits med det, men efter lite studier på Stockmanns leksaksavdelning har jag insett att det kan vara praktist också. Det lilla barnet som i vanliga fall skulle skrika sig blå om att hon måste få varannan sak hon ser kan nu enkelt lugnas ned med ett lugnt konstaterande om att man kan tipsa julgubben. Det hjälper ju inte att tjata på mamma när det är någon annan som hämtar klapparna, liksom.

Men nä. Om inte hennes far har avvikande åsikt så får det bli med jultomten som med gud. Hon får tro om hon tror.

(Jag höll på att skriva "om hon vill", men tro har väl inte så mycket med vilja att göra.)

3 kommentarer:

  1. Du kan kanske förebygga blåskrikande genom att konsekvent aldrig köpa det hon pekar på när hon är med. (men kanske ge en del av sakerna i julklapp senare) Man kan skriva in saker på sin önskelista, eller berätta för mor- och farföräldrar istället för att tipsa julgubben.

    Yngre dottern tror inte på julgubben, men små hustomtar tror hon däremot på, meddelade hon idag.. Varifrån hon nu sen har fått det..

    Men jag såg ifjol ett skräckexempel på en blåskrikande treåring med farmor i leksaksbutiken som måste få nu genast, och köpa och att packa in nu och få i julklapp sen var helt uteslutet

    ..så om barnet visar blåskrikartendenser kan du skicka det till leksaksbutiken med någon annan, dock inte med barnets moster..

    SvaraRadera
  2. Som förälder utvecklas man också och ibland till sådant man aldrig kunnat tro ;)
    Det finns vissa fördelar med att hänvisa gnäll och blåskrikande vidare.
    Likaså att undvika leksaksbutiker... men visst, faster ställer upp och går med. Alltid klart bättre att gå med någon annans barn

    SvaraRadera
  3. Hustomtar kan man tro på!

    Kanske fastrar och mostrar kan se efter barnet medan jag är i leksaksbutiken.

    SvaraRadera