Julen 2011

Årets julkortspyssel:


Årets julklappspapper:

(Det visade sig svårare än jag tänkt mig. Först inser man att man inte vill packa in julklappar i katastrofnyheter eller dödsannonser. Sen märker man att man sitter och letar efter den perfekta artikeln för var och en, och när man hittat den gäller det att passa in den så att det är den som blir överst på paketet. Och sen funderar man om mottagaren alls förstår grejen. Hur länge, till exempel, tycker Joppe att det är lite smågulligt att jag tror att allt som ens lite luktar Österbotten intresserar honom bara för att han råkar vara född i Vasa?)

Årets julbageri:

- Mjuk pepparkaka - god, men kan nog bli bättre. Ska testa ett annat recept nästa gång
- Kolasnittar - enkla och goda
- Finska pinnar - godast efter några dagar
- Chokladsnittar - var ganska skorp-aktiga i början; godast efter några dagar när de mjuknat lite.
- Chokladcookies - godast meda de ännu var lite varma, men helt okej också senare.

Årets firerier:

Vi åkte upp till Vasa på onsdag. Eftersom jag är en människa som alltid gör allt i sista minuten så var det himla skönt, för nu blev sista minuten flera dagar före julafton istället för natten före. Vi bodde hos Joppes föräldrar, och Kia kom direkt överens med både farföräldrar och hundarna.

På torsdag och fredag rände vi kring stan. Jag sökte klänning till festen och så hade vi sedvanlig café-träff med Joppes kompisar.

Julafton var lugn och trevlig. En familjebekant hälsade på med sin rottweiler. Världens häftigaste hund. Stor som ett hus och minst sagt respektingivande. Kia verkade inte riktigt förstå att hela hunden var en enda varelse. Hon verkade bara uppfatta svansen som med jämna mellanrum viftade förbi. Senare på eftermiddagen hälsade vi på Joppes farmor som blev glad över att träffa Kia.

På kvällen åt vi för mycket mat och öppnade julklappar. Kia fick ett paket att kämpa med själv medan jag öppnade resten. Hon verkade riktigt ivrig, också om hon ju nog inte förstod var själva presenten började och pappret slutade. Jag var lite orolig för att hon skulle få jobbigt många julklappar, men tycker att det blev en riktigt passlig mängd, och verkligt fina presenter.

Kia ser alltid rätt så bekymrad ut så fort någon riktar en stor kamera mot henne.

På juldagen åkte vi iväg till Maxmo för att äta jullunch hos Joppes moster med några kusiner och mormor (Joppes alltså) på plats. Joppes mormor är en riktig krut-tant. Och varje gång vi träffas plirar hon misstänksamt på mig och säger "Å itt förstaar tu naa åv va ja säjr?" (Jag måste medge att det finns tillfällen när jag litar på att det fungerar att le och nicka, men för det mesta hänger jag nog med!). Kia tyckte det var galet skoj med så mycket människor, och hon umgicks flitigt med alla. När vi kom därifrån var hon så slut att hon sov i nästan fyra timmar.

På annandagen kom Dagmar och förde med sig önskemålet att folk skulle hållas hemma. Vi följde villigt rådet och stannade inne hela dagen.
Och idag har vi då tillbringat största delen av dagen på väg hemåt.

Det var jätteskönt att hälsa på hos svärföräldrarna några dagar. Det fanns alltid någon som mer än gärna underhöll Kia om vi behövde eller ville göra något annat en stund. Dessutom är det en underbart avslappnad stämning i det där huset. Och så finns det alltid en hund i närheten om man behöver hund-terapi.

Kia är underbart social just nu. Trivs med alla hon träffar och är inte rädd för någon, så det passade extra bra. Nu är jag bara lite rädd för att hon kommer att lära sig att det ska vara så att precis alla tittar på henne precis hela tiden.

Olli och Kia är ganska jämngamla och kommer rätt bra överens när de får umgås oövervakat (vilket de inte får..) Olli slickar Kia i ansiktet och hon drar honom i svansen. Den äldre hunden, Eddi, är inte speciellt intresserad av Kia (eller nedlåter sig åtminstone inte till att visa det) men låter henne godvilligt dra honom i pälsen ändå.