Ikväll har jag tänkt en massa melankoliska tankar. Det är i allmänhet ett tecken på att jag börjar vara riktigt akut trött, så jag borde ju sova istället för att blogga, men det är å andra sidan rätt skönt med lite melankoliska tankar emellanåt.
Jag har bland annat tänkt på minnen. Barndomsminnen.
Jag har tänkt på hur det var när man gått och lagt sig och låg i sin säng och snart skulle somna. Låg och lyssnade på det lågmälda surret av två röster i köket, klirret av skedar i tekoppar. Tryggheten.
Jag har tänkt att våra barn så sällan hör andra kvällsljud än sammelsuriet från TV:n. Det är inte som om vi egentligen skulle titta på TV, men den står på, som bakgrundsbrus medan fingret och blicken rör sig fram och tillbaka över pekplattan.
Det känns så viktigt att få stänga av hjärnan efter dagen. Fly in i sociala medier och slött ta till sig andra människors tankar. Ta enkla utvägen och tänka på samma saker som de istället för att måsta komma på egna saker att tänka på.
Vem som helst förstår väl egentligen att lite skedklirr i en tekopp och ett lågmält samtal med den där som man tycker riktigt mycket om skulle vara så mycket hälsosammare för huvudet.
Lite mer skedklirr, lite mer sömn.
<3 Fin text, instämmer fullt!
SvaraRadera