Sommarminnen: Zoolandia och Muminvärlden

Då simskolan var slut fanns det lite bättre möjligheter att göra längre utfärder, så vi planerade in en tur till Muminvärlden i Nådendal. För att inte behöva köra av och ann samma dag sökte vi tips på andra saker man kan göra åt Åbo-hållet och blev tipsade om Zoolandia i Lundo, strax utanför Åbo, och härmed vill jag tipsa vidare, för det stället gillade vi! Mycket att göra, mycket att se, men ändå inte stressigt på något sätt.

Nu frågade jag inte Kia, men jag tror att om hon skulle ha listat de absolut roligaste grejerna under dagen så skulle hoppslottet ha kommit högt upp på listan.

Själv gillade jag den här manicken, som man själv hissade upp sig i.

På Kias favoritlista skulle nog antagligen också finnas de här hästarna. Några av hästarna klarade t.o.m. 80 kg, så jag red också några varv.

Och på min favoritlista finns också denna sympatiska get.

Vad Kia tyckte att var allra roligast? Att simma.

Vi övernattade på Zoolandias camping.

Att sova i tält med Viggo gick rätt hyfsat; men lite utmanande är ju nog en några timmar lång nattningsprocedur när man inte kan gå omkring, utan sitter instängd i ett trots allt ganska litet tält. Och sen förstår jag inte riktigt hur dum man får vara när man på förhand tänker; "Hur ska Viggo månne sova? Nå, han kan säkert sova i vagnens liggdel. Bra!" --> liggdelen och vagnsovsäcken med.

Såhär borde vi ha tänkt; "Okej, vi tar liggdelen och vagnsovsäcken, men dessutom liggunderlag tillräckligt för att madrassera hela tältgolvet; filtar att täcka liggunderlagen med så han inte ens i misstag behöver ligga direkt på dem; täcken att slänga över honom ifall han råkar krypa ur sovsäcken och ännu minst tre till reservlösningar att ta till ifall dessa inte funkar."

Lyckligtvis sov han nu sist och slutligen rätt hyfsat så som vi hade tänkt, så det blev inte total katastrof..

Som sagt, mycket positiv upplevelse, det där Zoolandia. Men far vi fler gånger så fixar vi nog mat på trangia istället för att äta på Zoolandias matställen.

Nästa dag for vi vidare till Nådendal. Det var en varm och vacker dag, och vi hade sällskap i Muminvärlden av ungefär alla nordens småbarnsfamiljer.

Den här glassen köpte Kia stolt för sina egna glasspengar som hon fått i födelsedagspresent tillsammans med en egen plånbok. En av de första saker hon berättade på dagis om sin sommar var att hon hade ätit glass. Den här glassen är såklart inte den enda, men den kan ha varit den viktigaste.

Vad Kia gillade allra mest i Muminvärlden? Att simma.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Muminvärlden. Medan vi var där kände jag mig enormt besviken, och rent ut sagt skämdes över att det där är något vi (Finland) erbjuder ("erbjuder".. det är ju inte gratis precis..) turistande barnfamiljer. "De måste ju känna sig grundlurade alliop" tänkte jag och letade efteråt fram en bunt recensioner för att kolla upp vad andra tyckt. (Förvånansvärt nog var de flesta övervägande positiva, och det var väl det som också fick mig att lite tänka om.)

Jag kan inte heller riktigt komma ifrån det faktum att jag tycker de där utklädda muminfigurerna känns fåniga. Tillgjorda. För stora. För mjukisaktiga.
Och blotta tanken på hur "de riktiga" mumintrollen skulle reagera om "den riktiga" Mumindalen skulle besökas av tusentals turister vareviga dag får mig att känna att hela konceptet ju bara måste vara förkastligt.

Den vuxna sidan av mig är vuxen "på fel sätt", och den barnsliga sidan av mig är likaså barnslig "på fel sätt", och slutresultatet blev alltså att jag inte överhuvudtaget gillade Muminvärlden.

Men efter att då ha läst de där positiva recensionerna och ansträngt mig lite för att se Muminvärlden ur till exempel Kias perspektiv, så lyckades jag dra mig till minnes att Kia nog gillade att upptäcka alla hus och stigar och krypin, att träffa muminfigurerna, att uppleva, att se och att känna.

Så, antagligen var det helt ok ändå.


Sen körde vi hem och hängde upp utrustningen