Hallonmaskar

Jag både älskar och hatar att plocka hallon. De är goda, de är kul att ha i frysen under gråa och ruggiga vintermornar, och om man inte orkat plocka sådana under sommaren men ändå vill ha dem under de där vintermornarna så är de rätt dyra att köpa, så då är det bättre att ha plockat dem ändå.

Men de växer i risiga buskar som rispar en på armarna, de mognar olika snabbt vilket betyder att man sällan hittar många mogna per buske, de umgås med spindlar, sniglar och andra kräk och de är alltsomoftast fulla med äckliga hallonmaskar.

Men så kom Kia på att fiskar kanske gillar hallonmaskar, så hon hittade ett hallon med en larv i och tog med det till stranden för att testa. Men på vägen slintade hon på det regnhala berget, tappade hallonet och återfann aldrig larven. Hon hade stött sig och var jättejättebesviken, och jag lovade gå och leta rätt på en ny hallonmask. 

Aldrig någonsin har jag hittat så många totalt larvfria perfekta hallon som nu när det enda jag egentligen ville ha var ett som kryllade av äckliga larver.

Efter nästan en halv liter perfekta hallon hittade jag äntligen larvhallonet och bar ner det till stranden, men fiskarna åt någonstans på ett annat håll, så det blev ingen succe.

Blogginlägget illustreras av en helt orelaterad bild som dock innehåller både Kia och en bunt larvfria hallon.