Ruttet

Joppe och Viggo har åtminstone hittills klarat sig undan spysjukan, men Kia kräktes mitt i dagislunchen och fick hämtas hem. Jag kände mig som världens sämsta förälder som uppenbart fört barnet till dagis för tidigt, men sen kom ju Kia hem och har inte visat ett enda sjukdomstecken här hemma sedan hon klev över tröskeln. Istället har hon varit fulladdad med den rastlöshet och irritation som ett barn som legat på soffan och stirrat på mumin i två dygn har i sig. Och Viggo har varit gnällig. Och Kia har skrikit att jag måste ta bort Viggo, för han får inte söndra hennes projekt. Och Viggo har skrikit för att jag hindrat honom att söndra Kias projekt. Och Kia har skrikit att jag inte får gå iväg med Viggo, för hon vill inte vara ensam. Och Viggo har skrikit för att han inte heller vill att jag går min väg. Och jag har varit så trött så trött och känt mig så usel och rutten.

Så sist och slutligen vet jag inte om lite extra spysjuka skulle ha varit en så stor katastrof...

Fast.. Bara för att jag skrev sådär så kommer spysjukan att slå till inatt i alla fall. TJI FICK DU, kommer den att hånflina åt mig imorgon.