Familjens särdrag

Idag var vi på talterapi. Kia var som vanligt heltyst första två minutrarna, men pratade sedan oavbrutet de resterande 43. Viggo var med, och det blev ju lite pratat om honom också, och Kia berättade glatt att Viggo inte alltid äter så bra, men att han gärna äter matrester från golvet.

En stund senare skulle hon namnge ungefär åttahundrafemtio föremål på olika bilder. Två grejer mindes hon inte namnet på. Det ena var ett strykjärn ("vi har nog ett hemma, men vi har aldrig använt det.. kanske du sett ett sånt hos mormor?" försökte jag hjälpa). Det andra var en slips. ("Kanske din pappa använder en sådan ibland?" försökte terapeuten. "Kanske när han går på fest eller så?" "Nääää" konstaterade Kia med en lätt fnysning.)

Matrester under köksbordet, inget strykjärn, aldrig slips... det är vi det. Känns att det är som det ska vara..

Sen tog det oss 45 minuter från det att besöket tagit slut innan vi kommit iväg från väntrummet.

Familjeselfie

Sommaren är nu inte så fruktansvärt kort ändå

Ännu en hög med sommarlovsbilder.. Men det närmar sig slutet nu..

Strax efter simskoleavslutningen kom algerna och invadeade vår strand, så vi fick ta till alternativa plaskmöjligheter, till exempel vår plaskbassäng.

... och simstranden i Oitans.

Kia och jag har matat får

 

Det har varit fint morgon-/kvällsväder ibland

Den någotsånär insatta betraktaren inser genast att det är Joppes kajak som syns på bilden, och det är mycket riktigt han som fick uppleva just den där morgonpaddlingsturen, men jag fick en jag också, och det var så otroligt skönt!


Vi har ätit vår årliga middag på Paven på Pentala.

Jag har klättrat i äventyrsparken Huippu i Alberga.

 Det har nu i största allmänhet varit härlig sommarfiilis

Och till slut visade det sig att det nog trots allt går att bo i Olars också.

Morgonburken

Vår morgonburk har underlättat vårt vardagsliv! Den har självklart inte räddat alla mornar, men den har räddat några, och det är något det också!

I all sin enkelhet går den såklart ut på att varje morgonsyssla har sin egen lapp, och så plockar man ut dem i slumpmässig ordning ur en burk.

Det blir roligare att vakna om man får börja morgonen med ett lotteri. Det blir skojigare att borsta tänderna om det står på en lapp att man ska göra det än om mamma tjatar om det. Det är mer accepterat att göra saker ifall det är lappar som man får dra själv som bestämmer ordningen.

Morgonburken passar ju inte för folk som vill göra sina morgonsysslor i samma ordning varje morgon för en klarare rutin, och inte heller för sådana som har starka åsikter om när tänderna ska borstas i förhållande till morgonmålet. Och vi måste också fuska ibland, och börja med wc:n, för vissa saker kan man inte alltid vänta på rätt lapp för.

Sommarminnen: Zoolandia och Muminvärlden

Då simskolan var slut fanns det lite bättre möjligheter att göra längre utfärder, så vi planerade in en tur till Muminvärlden i Nådendal. För att inte behöva köra av och ann samma dag sökte vi tips på andra saker man kan göra åt Åbo-hållet och blev tipsade om Zoolandia i Lundo, strax utanför Åbo, och härmed vill jag tipsa vidare, för det stället gillade vi! Mycket att göra, mycket att se, men ändå inte stressigt på något sätt.

Nu frågade jag inte Kia, men jag tror att om hon skulle ha listat de absolut roligaste grejerna under dagen så skulle hoppslottet ha kommit högt upp på listan.

Själv gillade jag den här manicken, som man själv hissade upp sig i.

På Kias favoritlista skulle nog antagligen också finnas de här hästarna. Några av hästarna klarade t.o.m. 80 kg, så jag red också några varv.

Och på min favoritlista finns också denna sympatiska get.

Vad Kia tyckte att var allra roligast? Att simma.

Vi övernattade på Zoolandias camping.

Att sova i tält med Viggo gick rätt hyfsat; men lite utmanande är ju nog en några timmar lång nattningsprocedur när man inte kan gå omkring, utan sitter instängd i ett trots allt ganska litet tält. Och sen förstår jag inte riktigt hur dum man får vara när man på förhand tänker; "Hur ska Viggo månne sova? Nå, han kan säkert sova i vagnens liggdel. Bra!" --> liggdelen och vagnsovsäcken med.

Såhär borde vi ha tänkt; "Okej, vi tar liggdelen och vagnsovsäcken, men dessutom liggunderlag tillräckligt för att madrassera hela tältgolvet; filtar att täcka liggunderlagen med så han inte ens i misstag behöver ligga direkt på dem; täcken att slänga över honom ifall han råkar krypa ur sovsäcken och ännu minst tre till reservlösningar att ta till ifall dessa inte funkar."

Lyckligtvis sov han nu sist och slutligen rätt hyfsat så som vi hade tänkt, så det blev inte total katastrof..

Som sagt, mycket positiv upplevelse, det där Zoolandia. Men far vi fler gånger så fixar vi nog mat på trangia istället för att äta på Zoolandias matställen.

Nästa dag for vi vidare till Nådendal. Det var en varm och vacker dag, och vi hade sällskap i Muminvärlden av ungefär alla nordens småbarnsfamiljer.

Den här glassen köpte Kia stolt för sina egna glasspengar som hon fått i födelsedagspresent tillsammans med en egen plånbok. En av de första saker hon berättade på dagis om sin sommar var att hon hade ätit glass. Den här glassen är såklart inte den enda, men den kan ha varit den viktigaste.

Vad Kia gillade allra mest i Muminvärlden? Att simma.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Muminvärlden. Medan vi var där kände jag mig enormt besviken, och rent ut sagt skämdes över att det där är något vi (Finland) erbjuder ("erbjuder".. det är ju inte gratis precis..) turistande barnfamiljer. "De måste ju känna sig grundlurade alliop" tänkte jag och letade efteråt fram en bunt recensioner för att kolla upp vad andra tyckt. (Förvånansvärt nog var de flesta övervägande positiva, och det var väl det som också fick mig att lite tänka om.)

Jag kan inte heller riktigt komma ifrån det faktum att jag tycker de där utklädda muminfigurerna känns fåniga. Tillgjorda. För stora. För mjukisaktiga.
Och blotta tanken på hur "de riktiga" mumintrollen skulle reagera om "den riktiga" Mumindalen skulle besökas av tusentals turister vareviga dag får mig att känna att hela konceptet ju bara måste vara förkastligt.

Den vuxna sidan av mig är vuxen "på fel sätt", och den barnsliga sidan av mig är likaså barnslig "på fel sätt", och slutresultatet blev alltså att jag inte överhuvudtaget gillade Muminvärlden.

Men efter att då ha läst de där positiva recensionerna och ansträngt mig lite för att se Muminvärlden ur till exempel Kias perspektiv, så lyckades jag dra mig till minnes att Kia nog gillade att upptäcka alla hus och stigar och krypin, att träffa muminfigurerna, att uppleva, att se och att känna.

Så, antagligen var det helt ok ändå.


Sen körde vi hem och hängde upp utrustningen

Vilken färg är din sjua?

Igår var jag på långpromenad med en kompis och hann prata igenom allt mellan himmel och jord och kom till slut fram till att prata om synestesi, dvs att man ser till exempel bokstäver, siffror, månader, veckodagar, dofter, ljud eller känslor som färger eller former. 

Min kompis har en solklar känsla för vilken färg olika siffror är, hur månaderna ser ut, och vilka färger olika dofter och ljud har. Dessutom är hennes siffror uppställda enligt ett visst mönster.

Det är inte ALLDELES främmande för mig. Frågar någon mig vilken färg min sjua är så svarar jag inte "Eh? Vah?", utan jag svarar "Blå". Men jag ser inte automatiskt sjuor som blåa, utan är tvungen att faktist fundera på saken, och dessutom är det möjligt att de bytt färg om några dagar. Just nu ger mig sjuorna till exempel ganska orangea vibbar. Mina bokstäver kan ha färger, men ord har det inte. Tiden är formad som en spiral där varje år bildar en ring. Mina siffror följer bara efter varandra i en helt vanlig rad som på ett helt vanligt måttband. Jag tror inte jag är synestetisk.. Wannabe kanske.

Däremot har jag alltid haft en väldigt klar uppfattning om veckodagars, månaders, siffrors och bokstävers kön. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag och lördag är kvinnodagar (onsdag eventuellt åt det maskulinare hållet, men nog på femininare sidan), fredag och söndag är män. 1, 2, 4, 7 och 9 är kvinnosiffror; 3, 5, 6 och 8 är män. Könet på tal med fler siffror avgörs av den sista siffran. 0 är däremot lite oklar för mig, men jag tror att könet för tal som slutar på noll avgörs av den första siffran. Undantaget tal som slutar på 0 och börjar på 1; 10, 100, 1000 etc. Vet inte. Kanske de är transkönade?

Månaderna har också kön, men det är kanske fusk eftersom många av månadernas namn väl har varit eller blivit riktiga namn, som ju då är kvinno- eller mansnamn. Men mars är ändå en kvinna för mig. (April, Maj, Juni och Juli är också kvinnor och de övriga är män.)

Vilken färg är din sjua? Och vad har den för kön?

Roligast när jag inte är med

Viggo somnar bäst om jag inte finns i närheten. Finns jag inom synhåll så tycker han att han ska få bli ammad. (Det har ju funkkat då när han sen faktist äter, men när han sen inte mera är hungrig och både vill och inte vill bli ammad på samma gång och tycker att lite gallskrik är bästa medicinen på det så blir det jobbigt.) Sedan onsdag får Viggo inte mera mjölk på natten, vilket betyder att jag sedan onsdag inte har visat mig för honom på nätterna. (Det har gått rätt hyfsat. Första natten gallskrek han kanske en halv timme vid 23-tiden, andra natten hade han en glad men akut vaken period mellan ca 3 och 5, men annars har han vaknat de vanliga två-tre gångerna, men snabbt somnat om efter lite uppmärksamhet från Joppe.)

Viggo äter bäst om jag inte finns i närheten. När han äter med mig äter han första skeden med god aptit, andra skeden lite motsträvigt och efter det ser det ut såhär:

Jag har testat med hemlagad mat, med köpt burk, med finaste släta puren, med stora greppvänliga bitar, med alla mellanting, jag har matat honom, han har fått äta själv, jag har matat honom medan han har ätit själv. Samma story varje gång. Ibland har jag tänkt att han är törstig och erbjudit vatten. Det har gått bra, men sen har han totalvägrat allt annat än vatten. Idag slog det mig plötsligt att det kanske också i det här fallet är mjölken som ställer till det. Äter han med mig så inser han att han hellre vill ha mjölk.

Viggo är en trevligare människa när jag inte är med.

Tyvärr finns det mellan kl. 8 och 17 på vardagar inte så många andra alternativ...

Mera sommar

Idag har  det varit riktigt svårt att intala sig att det är sommar, med ösregn och allmänt dålig fiilis. Lite fortsättning på sommarbilderna behövs alltså..

När vi kommit hemfrån Vasa packade vi om och åkte mer ellermindre direkt vidare för att bosätta oss på Moisö, och Kia deltog i sitt första paddlingsjippo; Sommarö runt.

 

Sommarö runt har två sträckor; den kortare, som Kia och Joppe paddlade, är väl ca 7 kilometer.

I deltagarlotteriet valde Kia två små flygplan åt sig. Det ena gav hon åt Viggo.

Följande dag började simskolan på simstranden på Svinö.

 

 

 

 Simskolan höll på i två veckor, och vädret var rätt varierande. Många dagar var det strålande solsken, men också rätt så hårda vindar och en hel del ösregn.

 

Viggo var med några gånger.

  

 

Sista simskoledagen ösregnade det, men det blev strandpicknick i alla fall.

 

 

Ett måste är att minst en gång gå och titta på fåren och äta glass i Skärgårdsbutiken.

Och sen anlände kusin Jessi. Glädje och lycka!

Kia har ända sedan i vintras sagt att hon vill ha ett tältkalas på Moisö. Vi underskattade de tilltänkta gästernas tältningsintresse och beslöt oss för att bara lura med Jessi så att Kia skulle få tälta med henne. Men antagligen skulle man ha kunnat bygga upp enliten tältby på gården av folk som visst alldeles gärna skulle ha deltagit i ett tältkalas. Nå, vi får se; om tältkalasintresset finns kvar nästa år får vi väl göra ett mer helhjärtat försök.

Kia var i vilket fall som helst mycket glad över att få tälta med Jessi, och få äta godis i tältet på kvällen.

I år var det inte jag som gjort kakan. Sjukt skickliga Cindy hade fixat supergod kaka med himla fina fjärilar på. (Kakan bakades ursprungligen som en av två kakor till Kias dagiskalas, men eftersom dagisbarn uppenbarligen äter ännu mindre kaka än vadman skulle tro så blev då ena kakan över.)

Nyckelpigor har det funnits massor av den här sommaren!

Kia har mycket stolt fått mata Viggo några gånger. Trots grimaser verkar blåbär höra till Viggos top-3 födoämnen.

Fina sommardagar! Och ännu finns det bilder kvar att plåga er med i senare inlägg!