Bara en tidsfråga

Ännu kan Kia sitta och pyssla med saxar, lim, fingerfärger och annat halvfarligt med en vaken Viggo liggande bara någon meter ifrån på golvet. Men inte länge till.

Ännu kan jag äta min lunch på golvet bredvid Viggo. I fredags låg han en dryg meter ifrån då jag började min lunch. Halvvägs in i lunchen låg han plötsligt precis bredvid mig och tuggade hoppfullt på min byxbunt.

Om en månad kan han antagligen sitta med vi bordet när vi äter. Om två månader kan han få en egen portion med valda bitar. Om ett år kan han få en egen portion utan att någon behövt vara selektiv.

Två gånger har han fått smaka på något som måste definieras som en knivsudd potatis. Han verkade gilla det, och har sedan dess hojtat extra argt vid varje måltid; antagligen upprörd över att han inte fått något att smaka på varje gång.

Och här har vi resultatet av hans första närkontakt med ett tangentbord. Det tar nog lite fler år innan vi är där..