Ledighetssvammel

Andra veckan av mammaledighet på gång och jag känner mig så fruktansvärt TRÖTT. Vad beror DET på? Vah? Vah? Vad begreppet foglossning innebär tror jag mig också nu ha fått förklarat för mig genom praktiska exempel. Speciellt allvarliga är de dock inte ännu, och de brukar gå om bara jag tar lite långsammare steg de första hundra metrarna som jag ska någonstans. Ett mer irriterande problem är att jag senast efter 200 meter behöver kissa. Helt oberoende av hur många gånger jag besökte wc:n innan jag gick hemifrån. Järntabletterna ger mig hård mage, och simdräkten knakar i fogarna då jag försöker dra på den.

Men det var ungefär det. I övrigt gillar jag fortfarande att vara gravid och försöker spara så mycket som möjligt av den här känslan på burk. 

Knappa fem veckor är det kvar till BF. Det vet jag eftersom jag var på läkarbesök igår och fick detta inskrivet i mitt rådgivningskort. Barnet ligger med huvudet nedåt, och jag fick en ultra-koll på det också. Inte för att den sade mig så mycket, men där någonstans fanns ett litet hjärta som slog.

Mitt mamma-tålamod har minskat lite i och med att jag inte mera har ett jobb som dagligen prövar andra delar av tålamodet. Jag har självklart lite dåligt samvete för det, för man tycker ju att man under sin MAMMAledighet borde ha just utryckligen lite mera MAMMAtålamod än vanligt.

Meeen jag kan nog också konstatera att fyraåringar är helt underbara och att jag älskar den där lilla krabaten.

Det där med att vara ledig ger en annars också ett litet snedvridet förhållande till hur mycket tid man har. Det är länge sedan jag hade ett helt fullspäckat schema, men jag minns de där dagarna då man i allmänhet var fullbokad från tidig morgon till kl.22 på kvällen. Om man då någon gång råkade ha två timmar ledigt, så då hade man en två timmars lucka som man kunde fylla med något. De dagar jag nu har något två-timmars program inbokat under en dag så är liksom hela dagen fullbokad, och helst dagen innan och efter också, för man måste ju förbereda sig och återhämta sig ordentligt.

Jag har länge fnyst åt både min egen och andras påståenden om att det att man har mycket tid skulle göra att man har mycket tid att sätta ned på att få saker gjorda, eller det att man prioriterar bort något tidskrävande ur sitt liv skulle leda till att man har mer tid för något annat.

Ja, alltså, människor med självdisciplin kanske får det att funkka, men jag hör ju nog inte till dem. 

Detta vet jag alltså, men förvånas ändå av hur snabbt jag som mammaledig trillar dit. 

Nog svamlat. Ha det bra!