Idag har jag funderat mycket på det här med tro och religion och hur dessa ska få synas i samhället. Bakgrunden är dels artikeln om att svenska elever inte ska behöva utsättas för gud i kyrkan (och jag skrattade lite elakt åt att det klåpats igen, för man måste ju ha menat att det är i SKOLAN eleverna ska slippa konfronteras med gud, men så var det alltså inte), och dels en diskussion på Linns blogg om huruvida julevangeliet är ett lämpligt inslag på dagisjulfester.
Jag är ateist och jag är otroligt glad över att jag lever i en tid då jag kan säga det högt och det värsta som kan hända är att någon för sig att hen ska be för mig.
Jag är glad över att det finns allt fler alternativ för dem som inte är kristna, att det är okej att tro som man gör, eller låta bli, och att medvetenheten om att det finns folk som tror på andra gudar, eller inte alls, blir allt större. Jag önskar också att folk kunde sluta blanda in sin tro och sin bibel i lagstiftningen (jag tycker till exempel att det är absurt att bibeltexter fortfarande används som tungt vägande argument i debatten om homosexuellas rättigheter).
Men samtidigt får jag ibland en känsla av att vi är påväg tillbaka mot tiden då de kristna får stå och rita fiskar i sanden och hoppas på att någon annan svarar med samma fisk så att de kan gå till något avskilt utrymme och diskutera sin tro utan att kastas åt lejonen. Och det tycker jag att vi kanske kunde undvika.
Om man inte får prata om gud under en julkyrka - i en kyrka - så är något mycket fel. Vill man ha det så så kunde arrangörerna välja en annan plats och kalla det för något annat.
Julevangeliet på dagis är kanske att pracka på stackars oskyldiga barn något som de inte kan värja sig mot. Men samtidigt; om man borde portförbjuda julevangeliet för att det kanske inte är sant så får man nog ta sig en noga titt på Pippi Långstrump, Pelle Svanslös, Spiderman, trollkarlar, drakar och Lille Skutt. För en del är julevangeliet sant. För andra är det en saga. En ganska viktig saga som haft ganska stor betydelse för ganska mycket i vår kultur.
Det är klart att det inte kan vara bara kristendomen som får synas. Det kan inte vara bara de sagorna som får berättas. Men jag tror att vi förlorar MYCKET om vi tar bort sagorna om gud, istället för att helt enkelt lägga till sagorna om andra gudar, och sagorna utan gudar.
Jag har oändligt mycket mer att säga om det här ämnet, men jag slutar nu i alla fall.
också om de inte vet om det tror jag att det de kanske borde mena är att en skola kanske inte skulle behöva ha så mycket program i kyrkan alls. Jag tror t ex att mina barn inte har någon julfest alls (sånt är bara för de lägsta klasserna i lågstadiet) De har julkyrka (och okristligt tidigt på morgonen dessutom)
SvaraRaderaJag skulle hellre se att de har en julfest med julevangeliet och hela köret än att de sitter i kyrkan och hör julevangeliet.. för det är mer tradition och saga om det alltid är elever i årskurs 3 som skådespelar julevangeliet och mer religion om prästen berättar det i kyrkan.
skillnaden mellan julfest och julkyrka är (för mig) att på julfesten ryms julevangeliet in sida vid sida med tomtarnas julnatt, vintersånger om snö och kanske ett skådespel om mössens julafton, men julkyrkan är kyrka och man talar om gud och en del borde kanske inte vara med för att de har en annan gud, eller ingen gud alls.. så de får antingen följa med någon annans religion, eller sitta i ett dammigt klassrum när hela resten av skolan firar tillsammans.
F är för tillfället polyteist och tycker att sådär 10-talet gudar skulle vara ganska lagom.. och så uttryckte hon en viss skeptisism mot den något fantasilösa tanken att döpa en gud till gud. för att citera henne "..tog liksom idéerna slut eller..?"