Just nu: Kia gillar att sitta i lådor.
Idag har jag sjungit "min hatt den har tre kanter" för Kia trettioåtta gånger. När hon vill att man ska sjunga mera klappar hon i händerna och tittar förväntansfullt på en.
Någon gång för evigheter sedan läste jag om baby-teckenspråk, och hur det kan underlätta hela familjens liv mycket innan barnet lärt sig tala. Barn lär sig i allmänhet teckenspråk snabbare än riktigt tal, så under de månaderna då barnet vill kommunicera men inte ännu kan göra det med ord så slipper man mycket gnäll och ilska om man lär sig ett gemensamt teckenspråk (som då såklart lämpligen kan ha så mycket som möjligt med "riktigt" teckenspråk att göra).
Jag gjorde aldrig något åt saken, men nu funderar jag om vi ändå borde ha..Om vi kanske ännu borde. (Och jag inser just att jag ju läste att de skulle ha någon minikurs i grejen på Luckan, men att den har varit och farit.)
I och för sig är det nu lite tvärtom. Kia har sitt eget teckenspråk som vi tappert försöker lära oss så mycket som möjligt av.
Just nu: Kia gillar att skuffa omkring saker. Här är det en sitter laddad med bollar. Soffbordet är en annan favorit.
Från det ena till något helt annat så har jag idag blivit förvånad över hur mycket energi det kan ge att hänga med sitt barn.
Igår hade jag en galen dag på jobbet. Jätteintressant och givande, men låång. Jag kom hem helt slut halv tolv, men gick så på högvarv att jag inte kunde somna förrän halv ett-tiden, och just då bestämde sig Kia för att vakna och kräva att någon fanns i hennes rum precis hela tiden för att hon skulle gå med på att sova. Joppe tog största delen av passet (som varade till 05:30) men jag hade så dåligt samvete över att han var tvungen att ligga där på ett obekvämt och kallt golv att jag somnade först efter några timmar och sov dåligt.
6:30 steg jag upp igen för att fara iväg på ytterligare en givande men rätt så intensiv arbetsdag.
Så när jag kom hem vid 17-tiden så var jag minst sagt slut, och när Joppe, som såklart också var trött, sade att han skulle gå och slänga sig på sängen en stund så blev jag nästan gråtfärdig.
Men så tömde och fyllde vi lite diskmaskiner (Kia plockade ur de smutsiga skedarna och förde högst antagligen iväg dem till diverse hemliga gömmor i lägenheten), flyttade bykknipor från rum till rum, skruvade isär Kias matstol, plaskade med vatten i en hink i badrummet, bytte kläder två gånger inom loppet av 20 minuter, hällde ut alla mjukisdjur på golvet, tömde tvättmaskinen, läste lite lappricka pappricka, sjöng min-hatt-den-har-tre-kanter och vad vi nu allt gjorde, och plötsligt är jag - om nu inte pigg - så åtminstone med igen.
Just nu: Kia gillar Angry birds. Tyvärr är det hon klarar bäst attstänga av spelet och sen blir hon sur och ska ha på det igen.
Från det andra till det tredje, så hälsade jag på Cilla och Mark och Maya igår för att få en paus i den galna arbetsdagen. Maya är två veckor gammal och alltså inte sådär himla stor. Jag märkte att jag för första gången på nästan ett och ett halvt år tyckte att det nu kanske inte sen heller var (borde ha varit) så jobbigt att ha spädbarn. Det är skrämmande att man glömmer SÅ fort!
Just nu: Kia gillar Nalle. Nalle måste inte (ännu?) vara med överallt, men hänger ofta med i någon lämplig fot ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar