En dag bland stetoskop

Det här har varit en händelserik dag. Kanske mest händelserik för Kia, och kanske mest händelserik medan jag var på jobb, så egentligen borde ju inte JAG blogga om det. Men J:s blogg handlar nu rätt lite om hemmapappaliv, så jag uppoffrar mig.

Kia och J började med att gå och hälsa på på ett dagis där Kia kanske kan få plats. Det förra dagiset de var och hälsade på är definitivt nummer ett för oss, men de har fortfarande inte fått veta om platsen blir ledig eller inte. Och Esbo stad har fortfarande inte meddelat något (inget annat än att vår ansökan är under behandling, vilket ju är betryggande i och för sig, men å andra sidan har den varit det åtminstone de senaste två månaderna utan att saken gått framåt). J ägnade början av veckan åt att mejlas och prata i telefon med i stort sett alla dagisar i Olars-Mattby-området, men de är ju alla fullsatta.
Nåja, bortsett från vårt nummer ett-alternativ så finns då det här ena där Kia kanske kunde rymmas. Det var dock inte helt klart om de har plats för henne eller om de ens vill ta emot under två-åringar. Så.. Vi får se hur det går.

Efter dagisbesöket åkte de iväg till Arcada där Kia fick vara provkanin för blivande akutambulansvårdare som gick igenom hur man bemöter barn. Kia lär ska ha varit ivrig på att testa stetoskopen och febertermometrarna på alla andra, men ansåg inte alls att manickerna behövde testas på henne. Av J:s rapport att döma gissar jag att Kia tyckte det hela var väldigt roligt och spännande. Och så kan man ju konstatera att när man handskas med ett barn vars ordförråd egentligen bara består av ordet Nä! så är det ingen större id'e att inleda sitt övertalningsförsök med "ska vi göra så här?" (Det här är nåt jag påminns om åtta gånger om dagen.)

I långt över en månad har Kia lidit av hård mage. J var på rådgivningen med henne i början av oktober och efter det har vi kört med plommonpur'eer och magmediciner så ofta vi kunnat. Det har hjälpt lite-lite, men inte helt, och idag efter en rätt så ledsen pott-procedur bestämde J att det får räcka med det här, så vi beställde tid till en läkare och fick en tid idag. Vi åkte iväg till Hagalund och där dök stetoskopet upp igen. Den här gången hade Kia inte så mycket att säga till om och det gjorde henne ganska arg. Stetoskopet var ännu okej, men sen när det skulle klämmas på hennes mage var det inte roligt mera. Läkaren konstaterade som tur att det inte var nåt allvarligare fel, men konstaterade att hård mage är illa nog. Så vi fick några recept och lite tips samt en telefontid då läkaren ringer och kollar hur det går och sedan ett uppföljningsbesök om några månader.

Sen kom vi hem och jag avslutade dagen med att dra på mig min pink:a strandmaraton-skjorta och springa... Gissa hur långt! ... TVÅ kilometer.
Jag kan ju inte påstå att jag är sjukt imponerad över sträckan, men jag är väldigt nöjd över att jag kom iväg! Nästa gång kanske jag springer fem!