Ibland vill folk veta vad vi gör när vi går på babyrytmik. (Eller musiklek, som jag försöker lära mig att det heter, speciellt nu när Kia väl per definition inte är någon baby mera*.)
Så här kommer en utförlig beskrivning.
I vår grupp är det ungefär sju barn, och varje barn har med sig en förälder.
Vi börjar alltid med samma sång. (Förra året var det en lugn ganska mysig sång som jag gillade skarpt. Den sång vi sjunger nu känns lite fånig, men det kan hända att barnen tycker den är roligare.) Sen fortsätter vi alltid med en sång där varje barn har en egen vers där vi sjunger om "hur vi hittat på att komma hit idag". Roende, hoppande, med tåg... Kia brukar i allmänhet komma paddlande. (Idag kom vi flygande, och jag ångrade mig i samma stund som orden lämnade mina läppar. Flygande var roligt när barnen var små och inte vägde så mycket...)
Efter det sjunger vi en blandning olika sånger; sittande på golvet, traskande runt i rummet, klappande, stampande, viftande, spretande med tårna... Några sånger sjunger vi också med "rekvisita" (bollar, trummor, dukar.. förra året fick vi föräldrar spela kantele några gånger..).
Efter 45 minuter är det dags att avsluta och då slutar vi alltid med samma sånger; först en vaggsångsliknande låt om en båt som åker hem och sen såklart en vink-sång.
Förra året släpade jag med mig Kia på musiklek för att:
- ha något regelbundet, fastspikat och opåverkningsbart inprickat i kalendern som tvingade mig ut ur huset och som jag inte behövde planera själv.
- träffa andra föräldrar.
- se andra barn.
- få tips på sånger och lekar jag kunde underhålla Kia med.
Dessutom märkte jag att många saker blir lättare om man har en sång i bakfickan; om Kia inte är samarbetsvillig när hon ska bli påklädd så kan man sjunga strumpan-på-foten-sången och så går det genast lättare. Krånglar hon vid blöjbyte så kan man sjunga blöjbytarsången och då tycker hon det är kul.
Nu på hösten har vi fortsatt musikleka:
- för att det är riktigt kul.
- för att Kia också har roligt.
- för att Kia kanske lite ska vänja sig vid att vara i en grupp med andra barn.
- för att det fortfarande är ett avbrott i vardagen som kräver ganska lite eget planerande.
- för att det känns som ett bra sätt för mig att utnyttja det faktum att jag inte behöver vara på jobbet 8-16 varje dag.
Men när Kia börjar dagis i januari så slutar vi nog. Då vill jag använda mina lediga timmar till att se till att hon får vara hemma så mycket som möjligt.
*Min definition är i och för sig att man är baby tills man kan säga : Jag är ingen baby! och där är hon inte ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar