Sorg och glädje i Vasa

Vi var på kort-semester i Vasa på veckoslutet.
Besöket innehöll bland annat en begravning. En sorglig men varm tillställning. Jag hann inte träffa J:s farmor speciellt många gånger, men ändå känns det som om hon hann bli en gammal bekant. Full av nyfikenhet och upplevelser och minnen och funderingar. Det kändes sorgligt att veta att jag aldrig får se henne igen, men samtidigt kändes det bra att ändå ha fått lära känna henne.

I och med begravningen var Vasa fullt av släktingar. Alla Kias kusiner (från J:sida då), farbröder och faster hade tagit sig till Vasa. Från Italien kom J:s faster med sällskap flygande. Svärföräldrarnas hus var proppfullt med folk. På fredag kväll var vi 13 pers och två hundar som trängdes i deras vardagsrum och rotade bland gamla foton och klenoder.

Senast vi var i Vasa så tog det nästan hela veckan innan Kia blivit bekant med sina farföräldrar och hundarna. Den här gången tog det ungefär en timme.
Hon njöt helt uppenbart av att vara yngst och därmed ständigt i uppmärksamhetens centrum, och jag tänkte för mig själv att om det så inte finns någon annan orsak att vilja ha fler barn så borde Kia definitivt få syskon så hon inte blir helt odräglig*...

Tyvärr har jag inga bilder alls. Jag läste en kommentar på en blogg om hur barn påverkas av att ha en kamera upptryckt i ansiktet precis hela tiden, och trots att jag nu verkligen inte tänkt sluta fota Kia helt så ledde det liksom till ett oavsiktligt avbrott.

Vi kom hem på måndag, och på tisdag hade jag för första gången en känsla av att jag inte riktigt hade jobbfiilis. Men idag ringde en halvbekant, som är småintresserad av att bli min kollega, och ville veta mer om mitt jobb, så jag fick prata på om hur skoj mitt jobb är och efter det kände jag mig helt euforisk.

Det blir ganska mycket jobb de närmaste dagarna, så från och med imorgon kväll efter att Kia gått och lagt sig så ser jag henne inte förrän på söndag kväll. Det är tre hela dagar. Huu!



*Jag har funderat mycket-mycket på det här med barn nummer två. Inte sådär direkt om eller när eller ens varför, utan snarast hur. Om jag i något skede lyckas hitta något redigt i tankarna så kanske det blir ett inlägg om det.