Himla populär lek för tillfället.
Idag lekte Kia leken "Var är mamma?" medan jag satt i sovrummet och talade i telefon. Jag måste medge att jag var ganska imponerad när hon kom krälande på andra sidan tröskeln. Imponerad av att hon förstått att jag måste finnas någonstans och att man alltså kan söka mig. Imponerad över att hon orkat kräla så långt, och imponerad över att hon hittat mig. Senare berättade Joppe att hon sökt mig också i köket vilket tog bort lite förundran över att hon hittat mig, men lade till ännu mer förundran över att hon orkat söka.
Vad vi gjort sen senast?
Bland annat var vi i Vasa några dagar förra veckan. Det var helt galet skönt som vanligt, men också rätt så ohälsosamt. Svärföräldrarna bjöd (förutom på en massa god mat) på Brunbergs kyssar, kokosbollar, fastlagsbullar (jag åt två stycken.. med sylt) och oräkneligt antal påsar karkki. Svärmor upplyste mig vänligt om att det också fanns äpplen i kylskåpet, men lyckas nu sen ta ett äpple när det första som lyser en i ögonen när man öppnar kylskåpsdörren är den röda Brunbergs asken..
(Men nu sockerstrejkar jag! Har lyckats relativt framgångsrikt i två dygn hittills.)
Kia var lite rädd för hundarna. I takt med att dagarna gick blev hon ändå mer nyfiken än rädd och sista dagen vågade hon peta Eddi på tassen.
I Vasa märkte jag att Kia börjar bli mammig. Inte direkt rädd för andra människor, men mycket försiktigare än tidigare, och klart lite orolig för att jag kan försvinna om hon inte vaktar mig.
Annars har det inte hänt så mycket? Jag har under veckan som jag inte bloggat samlat på mig så många saker som jag kunde blogga om att det känns nästan övermäktigt att ta tag i det. Men vi får se om jag kommer igång igen.
Så här kan man också äta broccoli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar