Det fanns en dag som jag såg fram emot mer än någon annan. Som jag planerade i detalj flera år på förhand. Dagen skulle bli den bästa dagen i mitt liv, så speciell var den. När jag upplevde liknande dagar som åskådare ryste jag av förtjusning, för en dag skulle det vara min tur.
Vilken dag då?
Nå Penkkisen, så klart!
Och dagen kom ju. Jag stod där på lastbilsflaket och kände vinden mot ansiktet och tänkte att "NU! Det är det här jag väntat på!" Och jag kände glädjen krypa i nackskinnet.
Men så trängde sig en klasskompis fram bredvid mig. Han visade finger åt de glada vinkande människorna som stod vid vägkanten, och han skrek "V*t*n h**r*!!!" åt en till synes oskyldig dam. På andra sidan om mig stod en annan klasskompis och spottade stora spottloskor på vindrutorna på bilarna i körfilen bredvid. Jag vände mig om och såg tre aspackade killar stå och strila mitt på flaket.
Glädjen rann av mig och jag undrade sorgset varför "fira" så ofta måste betyda "asberusad" och varför "glädje" så ofta kräver att någon annan trycks ned och förnedras.
Tretton år tog det mig att komma över den besvikelsen, men idag märkte jag att det är färdigbehandlat. Jag hörde tjuten och ropen på avstånd. Såg de glada viftande figurerna på flaken. Kände ilningar av välbehag och vinkade som en tok.
Dagens insikt är att det alltid - överallt - kommer att finnas folk som drar ner fiilisen, men de är ändå ganska få, och livet blir trevligare om man kan ignorera dem.
jag bytte i ett ganska tidigt skede ut min höjdpunktsdag till gammeldansen... nu lyckades ju en del svagare individer vara aspackade då också, men de städades liksom undan på något sätt..
SvaraRadera..och fortfarande varje år önskar jag att jag skulle våga smyga mig till skolan och titta på dansen
jag sörjer inte alls över att mina barn inte får uppleva lika många penkkisar när de går i ett lågstadium som inte sitter ihop med ett gymnasium... men jag sörjer lite över att de inte får uppleva gammeldansen varje år ända från åk 1 i lågstadiet sådär som jag själv fick...
Jo, gammeldansen blev ju nog favoritdagen sen i efterhand.
SvaraRaderaI år hade jag chansen att se Kyrkslätt gymnasiums gammeldans, men jag valde att ta Kia-fri-timme istället. Kia har då däremot för första gången bevittnat en gammeldans (men hon lär ha varit mest intresserad av folks kameror och hårsvall på damer i raden framför).