Sju

Viggo har blivit sju månader, och saker fortsätter hända med rasande takt. Han kryper nu på riktigt, ställer sig upp och stå, åker inte särskilt ofta baklänges och ramlar inte lika ofta omkull helt okontrollerat. Sitter relativt hyfsat och kan inte ännu klättra så bra som han skulle kunna (dvs kan nästan inte alls, skulle vilja hemskt mycket). Trots och på grund av detta kan man inte lämna honom obevakad ens två sekunder, och hemskt många sekunder mer än det är det inte heller som man kan ägna sig åt att göra något annat än befinna sig inom en halv meter ifrån honom och hindra honom från att göra farligheter.

Eftersom han nu nått åldern då man inte längre behöver besöka rådgivningen varje månad så går det inte att presentera aktuella vikt- och längduppgifter, och tändernas antal är fortsättningsvis två.

På matfronten har vi nu introducerat största delen av de ingredienser som barn under ett får äta. Kvar som nästa på listan finns ägg. Annars äter Viggo rätt så flitigt både fingermat själv och skedmat matad. I princip fungerar båda lika bra, men jag blir lite nervös på att fingermaten ofta ska gnuggas ut över ansiktet och gnidas in i ögonen. Det här händer framförallt när han sitter med någon lite större bit i munnen som han inte riktigt verkar få vare sig ut eller in, så antagligen är ingnidandet i ögonen en metod att försöka peta ut maten ur munnen. 

Mest förtjust skulle jag påstå att han är i gurka och päron, men hans matintresse verkar nog handla avsevärt mycket mer om hans hunger och pigghet än om vad han har framför sig, så det är svårt att avgöra.

Nu går det äntligen att rapportera om ett regelbundet återkommande mönster för dygnet. Han brukar vakna 7:30-8-tiden. Sover sedan i allmänhet ca 1,5 timmar med start kl.10 och ca 14:30, och somnar sedan på kvällen vid 20-tiden. Mellan dessa klockslag brukar han hinna äta fyra eller fem mål mat. De senaste nätterna har han vaknat fem gånger under natten för att äta, men före det fanns det många nätter då han vaknade bara en gång, så jag vet inte riktigt åt vilket håll det är på väg.

Favoritmänniskan i hela världen är nog Kia, och favoritlekarna handlar i allmänhet om att göra vad än hon håller på med, något som Kia själv inte alltid är så förtjust i. En annan sak Kia inte är så förtjust i är att det oftast är hon som blir åthutad då de båda för alldeles för mycket oljud. Det kan man ju förstå... För övrigt är nog ändå Viggo fortfarande en av Kias absoluta favoritmänniskor.

Vi finns på Moisö för tillfället, och Viggo mer eller mindre marineras i kontakt med en massa människor. Det verkar han tycka är skoj. 

För mig är det här en spännande och rolig tid, men det finns ju nog också en hel del grejer som gör att jag flera gånger om dagen får koppla på tålamodet och påminna mig själv om att mycket kommer att vara enklare nästa sommar och alla framtida somrar efter det (nå, beroende på vad man ser på såklart, men man behöver ju inte hänga upp sig på detaljer när man ska tänka positivt).