onsdag 27 juli 2016

Tandtroll

- Mamma, tror du att sådana där tandkeijun finns på riktigt?
- Vad tror du själv?
- Njäääää, jag tror inte det. Men vem tror du månne rdet är som tar den där tanden och sätter dit en peng istället?
[febrilt letande i huvudet efter ett svar som inte är en lögn men som inte heller direkt avslöjar att det till exempel kan vara jag. Letandet avbryts av att hon svarar själv.]
- Tänk om det är någon som inte alls har några tänder och går omkring och samlar såna åt sig.

Här väntas det ihärdigt på att tänderna ska börja lossna. 
Och jag strävar efter att inte ljuga, men inte heller krasst plocka bort all magi ur sagoväsenden som tandfen, julgubben och såna. Inte för att jag vet om sanningen förtar så mycket av magin. Vi besökte Muminvärlden förra veckan, och Kia var hur ivrig som helst över alla muminfigurer som vandrade omkring på området, trots att hon visste att de var utklädda människor.

tisdag 26 juli 2016

Sov nu lilla viggoung

Att lägga Viggo har blivit en utmaning, både på kvällar och inför dagstupplurer. Han blir trött, man försöker lägga honom, han blir gnällig, man fortsätter försöka lägga honom, han gallskriker, man svettas lite och fortsätter försöka lägga honom, han krälar och bökar och vill inte si och vägrar så och man skulle ge upp om man skulle komma på ett bättre alternativ. Till slut somnar han. På kvällarna håller det här på i flera timmar.

Under kvällsläggningsprocedurerna lämnar man dessutom efter sig en fysisk todo-lista för "att göra när barnen äntligen somnat"; städa undan matresterna på (och under) bordet, plocka undan leksakerna från soffan, för ut kiss-pottan, för soppåsarna med kakka-blöjor till roskisen, leta upp de där smutsiga kläderna som du tappat någonstans på vägen till tvättkorgen första gången du försökte föra dit dem, hämta in mer vatten eftersom du använde upp det sista nyss... (Vetskapen om att min mamma kommer att fixa minst hälften av detta om vi inte hinner före minskar kanske stressen, men ökar det dåliga samvetet.)

Åh, det är så frustrerande och jobbigt. Kvällarna är den bästa tidpunkten för att få lite tid för sig själv, och det att de för det första äts upp av vaken unge, och för det andra fylls av gnäll och skrik och missnöje, och för det tredje, när han äntligen somnat, innehåller en lång lista på saker som ännu måste fixas, gör mig inte alls glad. "Han växer! Redan nästa sommar kommer det här att funkka bättre!" påminner och intalar jag mig dagligen.


lördag 23 juli 2016

Lägersaknad

Många tankar och reflektioner bubblar i huvudet såhär en julinatt. Överst på ytan just nu är kanske den märkligt stora sorgen över att jag inte befinner mig på Finnjamboreen Roihu i Evois tillsammans med 17 000 andra scouter. Jag hade inte tänkt mig att det skulle kännas så. Jag hade trott att en lägerlös sommar närmast skulle vara en lättnad. Jag hade bestämt mig för att det inte var någon vits att släpa med familjen på ett läger i den storleksklassen. Jag tror att jag hade fel.. 

Och så tänker jag också på allt jag vill blogga om. Men läser ens någon min blogg såhär mitt i juli? Fast.. Blogga kan man väl i alla fall. Jag lovar återkomma! (Vare sig ni är här och märker det eller inte.)

lördag 9 juli 2016

Sju

Viggo har blivit sju månader, och saker fortsätter hända med rasande takt. Han kryper nu på riktigt, ställer sig upp och stå, åker inte särskilt ofta baklänges och ramlar inte lika ofta omkull helt okontrollerat. Sitter relativt hyfsat och kan inte ännu klättra så bra som han skulle kunna (dvs kan nästan inte alls, skulle vilja hemskt mycket). Trots och på grund av detta kan man inte lämna honom obevakad ens två sekunder, och hemskt många sekunder mer än det är det inte heller som man kan ägna sig åt att göra något annat än befinna sig inom en halv meter ifrån honom och hindra honom från att göra farligheter.

Eftersom han nu nått åldern då man inte längre behöver besöka rådgivningen varje månad så går det inte att presentera aktuella vikt- och längduppgifter, och tändernas antal är fortsättningsvis två.

På matfronten har vi nu introducerat största delen av de ingredienser som barn under ett får äta. Kvar som nästa på listan finns ägg. Annars äter Viggo rätt så flitigt både fingermat själv och skedmat matad. I princip fungerar båda lika bra, men jag blir lite nervös på att fingermaten ofta ska gnuggas ut över ansiktet och gnidas in i ögonen. Det här händer framförallt när han sitter med någon lite större bit i munnen som han inte riktigt verkar få vare sig ut eller in, så antagligen är ingnidandet i ögonen en metod att försöka peta ut maten ur munnen. 

Mest förtjust skulle jag påstå att han är i gurka och päron, men hans matintresse verkar nog handla avsevärt mycket mer om hans hunger och pigghet än om vad han har framför sig, så det är svårt att avgöra.

Nu går det äntligen att rapportera om ett regelbundet återkommande mönster för dygnet. Han brukar vakna 7:30-8-tiden. Sover sedan i allmänhet ca 1,5 timmar med start kl.10 och ca 14:30, och somnar sedan på kvällen vid 20-tiden. Mellan dessa klockslag brukar han hinna äta fyra eller fem mål mat. De senaste nätterna har han vaknat fem gånger under natten för att äta, men före det fanns det många nätter då han vaknade bara en gång, så jag vet inte riktigt åt vilket håll det är på väg.

Favoritmänniskan i hela världen är nog Kia, och favoritlekarna handlar i allmänhet om att göra vad än hon håller på med, något som Kia själv inte alltid är så förtjust i. En annan sak Kia inte är så förtjust i är att det oftast är hon som blir åthutad då de båda för alldeles för mycket oljud. Det kan man ju förstå... För övrigt är nog ändå Viggo fortfarande en av Kias absoluta favoritmänniskor.

Vi finns på Moisö för tillfället, och Viggo mer eller mindre marineras i kontakt med en massa människor. Det verkar han tycka är skoj. 

För mig är det här en spännande och rolig tid, men det finns ju nog också en hel del grejer som gör att jag flera gånger om dagen får koppla på tålamodet och påminna mig själv om att mycket kommer att vara enklare nästa sommar och alla framtida somrar efter det (nå, beroende på vad man ser på såklart, men man behöver ju inte hänga upp sig på detaljer när man ska tänka positivt).

söndag 3 juli 2016

Huvudlöst

Jag tycker att man ska vara extremt försiktig med att kritisera andras föräldraskap och de val de gör. 
Det tycker jag.
Men... Det hindrar ju inte att man kan tänka kritiska tankar tyst för sig själv i sitt eget huvud...

I mitt eget huvud har det tidigare figurerat lätt föraktfulla tankar mot sådana där babyhjälmar av nånsorts skumgummi som man kan sätt på sitt lilla gullebarn så att det lilla gullebarnet ska slippa få ett blåmärke om hen råkar stöta sitt huvud någonstans.

Ända tills Viggo började resa sig upp. Han har ju noll balanssinne, noll självbevarelsedrift, inget i huvet, helt enkelt. Han kan inte stå, han kan inte ens sitta, men där står han glatt på knän eller rakaben och svajar, tills han med ett brak ramlar in i en hylla, eller smäller huvudet i golvet med ett öronbedövande pang, och sen ligger där och ser riktigt riktigt sårad ut.

Kia började med olika konster mycket senare än vad Viggo åtminstone hittills gjort, men hon började liksom i rätt ända och tog sig systematiskt igenom utvecklingsstadierna, och lärde sig liksom hur man tryggt och säkert tar sig ur situationer innan hon började försätta sig i dem. Viggo kastar sig huvudstupa (bokstavligen) in i allt på en gång. Sätter sig upp men kan inte sitta, ställer sig upp men kan inte stå.

Så, plötsligt förstår jag varför man investerar i en skumgummihjälm, och mycket snart kanske Viggo också har en.

Ödmjukast ber jag om ursäkt för de föraktfulla blickar jag i yttersta hemlighet kastat på er skumgummihjälmsanvändare. Hoppfullt önskar jag att livets lärdomar ska bryta ner fler av de hemliga fördomarna tills ingen finns kvar.

fredag 1 juli 2016

För många rubriker

Här är jag igen med så många inlägg som jag vill skriva, men inte riktigt ro att börja någonstans, och jag börjar lära mig att det då är effektivast att skriva en lista. Här är sakerna jag vill blogga om:

- skumgummihjälm
- flyttdrömmar
- räcker inte till
- klänningar och jeans
- oändliga kvällar
- ihan helmi äiti kuitenkin
- babymat
- semesterrapport halvvägs
- lista på saker jag inte vill att folk säger åt/inför barnen