1. I början av spelet är hon ofta riktigt uppseendeväckande dålig och jag sitter och bara glor misstroget på hur hon gång på gång på gång kan sitta och vända upp samma kort. "Men.. Kommer du inte ihåg att du vände det där samma kortet de FEM SENASTE gångerna också?" har jag lust att fråga. När hon sedan äntligen överger de korten kan hon på sin nästa tur hitta ena kortets par, men reagerar inte för att det är samma. "Vah?" har jag lust att skrika "Hur kan du inte ha märkt det där??"
Men sen plötsligt, kanske halvvägs in i spelet, svänger det, och så kan hon på några få turer rensa bordet och vinner mig överlägset. Det är som om hon trots allt, under den där första pinsamt dåliga delen av spelen registrerat allt och sedan under den andra kopplar ihop det.
2. Första omgången spelar vi oftast ganska jämnt. Ofta är det nog hon som vinner, men det beror nog åtminstone delvis på att jag avsiktligt spelat lite sämre än jag kunde spela (för att jag blivit så beklämd av hennes dåliga spelande). Men ifall vi fortsätter med flera omgångar så rasar min prestation enormt snabbt medan hennes hålls på ganska jämn nivå. Min hjärna klarar liksom inte av att lika bra skilja de senare spelen från de tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar