I och med att jag väntat såhär länge kan jag börja med siffrorna (rådgivning idag):
Viggo väger 9,2 kg och är 71,4 cm lång, vilket motsvarar Kias storlek vid ett års ålder (vikt) / 10 månader (längd).
Det har hänt så sjukt mycket i Viggo under den senaste månaden, och händer hela tiden så sjukt mycket att det här blir ett annat inlägg än det skulle ha blivit om jag skulle ha skrivit det för 10 dagar sedan då han blev sex månader på riktigt. Och det är så roligt! Så spännande!
Han tar sig framåt, ibland med stor framgång, ibland bara bakåt. Han vill krypa. Han vill stå. För någon vecka sedan upptäckte han skuttandet. Han älskar att bada. Han tuggar på allt han hittar, och har en förkärlek för papper. I min minnesburk vill jag plocka in den där blicken av djup koncentration då han gör något. De där händerna som vänder och vrider på saker och lyckligt skakar dem för att se om de skramlar.
Han gillar fortfarande människor och skrattar glatt åt alla som visar honom minsta lilla uppmärksamhet. Han blir ofta jätteledsen när man går, men det gäller vem som helst, inte bara till exempel mig. Och nu blir det sommar och hela familjen är ledig, och vi ska tillbringa extra mycket tid med extra mycket folk, och jag hoppas innerligt att det kommer att leda till att han inte blir så mammig, ännu åtminstone, som Kia blev då hon i samma ålder tillbringade nästan all sin tid med bara mig, när Joppe, och alla andra människor man kunde umgås med, jobbade eller var för långt borta.
För ca tre veckor sedan kom den första tanden, och den andra riktigt tätt efter. Sedan dess har det varit tystare på den fronten.
Att äta gillar han också. Plockmat funkkade så bra genast från början att vi hittills kört med det. Bäst verkar han gilla gurka, zucchini och avocado, men relativt godmodigt tuggar han nog på det mesta han får framför sig. Fast broccolin hamnar misstänkt snabbt på golvet. På golvet hamnade också idag en av Kias metwurstskivor, och Viggo, som också befann sig på golvet, hann tugga på den en god stund innan jag märkte det. Nå.. Han verkade gilla det också..
Han babblar på och jollrar sådär som bebin ska, och det får hamna i min minnesburk det också. Men hans ljudnivå är ibland lite enerverande när han är missnöjd. Kias metod att stå ut med oväsendet är dessutom att då skrika minst lika högt själv, så det blir lite jobbigt ibland.
Dygnsrytmen blir väl nog allt tydligare, men går nog inte att ställa några klockor efter ännu. Jag misstänker att han fortfarande oftare sover tre kortare tupplurer än två långa, men om det nu sen är för att hans egen rytm är sån, eller om han får ta vad som erbjuds i familjepusslet.. Ja, jag vet inte.
Jag tänkte skriva ner vilka grejer som är jobbiga med Viggo just nu, men jag kommer inte på så många. Helt skönt skulle det vara om han kunde krypa, så att han inte skulle behöva vara så arg på att inte komma framåt tillräckligt långt tillräckligt snabbt. Fast rätt bra är det också att man nu har en chans att röja undan farligheter innan han hinner fram till dem.
Sova på nätterna kunde han gärna göra bättre. Efter den där helt underbara perioden i april då han kunde sova hela nätter och ytterst sällan vaknade fler än två gånger per natt, så har det blivit allt sämre, och nu är fem nattvakningar fullt möjligt, plus att natten sällan börjar före 22-tiden och ofta slutar redan 6-tiden. Jag vet ju att det här åtminstone delvis har att göra med att det varit så bekvämt att bara snabbt amma så att han somnar igen, att det nu är svårt att få honom att somna om på andra sätt.
Men trots det så är det väl nog ändå mera jag själv som är jobbig. Riktigt så arg som jag var hela maj har jag kanske inte varit nu, det hjälpte förbluffande mycket att få gå på Queen-konsert i början av juni, men nog bubblar ilskan fortfarande där rätt ofta. Jag hoppas det blir lättare nu när hela familjen har sommarlov och man slipper stressiga dagismornar och enerverande dagiseftermiddagar och får helt lediga stunder lite oftare och kanske får en sovmorgon nu och då. Å andra sidan har ju nog det här med ledighet för hela familjen sina nackdelar också, men vi förtränger dem nu, okej?
Viggo och Kia är fortfarande varandras favoritmänniskor i hela världen, men det att Viggo nu börjar ha åsikter om vilka leksaker han vill ha har nog slagit en pytteliten kil i deras förhållande. Men mest bara älskar de varandra, och såfort Joppe vänder upp-och-ned på Kia (eller dylikt) hojtar Viggo upprört till. Inte ok att bråka med Kia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar