Siffror

På fredag fyllde Kia fyra år.

Vi bakade en kaka och dekorerade den med blommor, ljus och texten "Kia 4". Egentligen skulle Kia ha velat att det skulle ha stått "Kia 4 år, ska bli storasyster på julen", men det var till slut ok med den kortare varianten.

(Kakan är till både utseende och innehåll rätt identisk med fjolårets 3-årskaka.)

Kia fick många bra och mycket omtyckta presenter. Den present som betydde mest för mig (vilket ju såklart är en bisak, eftersom det inte var mina presenter) var en stol som hon fick av min faster. Stolen är fin och bra annars också, men i presenten ingick ett foto av min farmor som står på samma stol, ca 1 år gammal, skulle jag uppskatta (med min farmorsmor som ihållare). Min farmor föddes 1912, så stolen är alltså minst 102 år gammal och har ett enormt känslovärde.

(mästerfotografen Gunzi har inte lyckats fånga så mycket av själva stolen...)

Förra söndagen firade jag och Joppe åtta år av bekantskap. (Eller firade och firade.. men "bekantskapsdagen" är kanske den av "våra" dagar som blivit viktigast för oss. Bröllopsdagen minns vi väl (väl?? shit, var det 5:e eller 6:e??), och bröllopsfestdagen går under namnet "cheesecakedagen", och är ju såklart viktig och omtyckt i och med det (fast i år blev det ingen cheesecake.. minns inte varför, men tror att det hade att göra med att vi smällt i oss såna mängder andra godsaker under jul- och nyårshelgen att vi på riktigt inte orkade med mer).

I brist på färsk selfie kommer här en som är 7 år gammal. (Jag försökte ta enaktuellare just, men klockan är rätt mycket, och Joppe har redan typ somnat och jag kände att det inte skulle ha varit helt shysst.)

Om några veckor "firar" vi alltså fyra års bröllopsdag, och jag kan skamset berätta att det under de fyra åren införskaffats fem stycken vigselringar till äktenskapet. Det otroliga är att de flesta av dem mirakulöst nog kommit tillbaka, så nu har vi båda var sin reservvigselring, vilket är bra, för ringarna (framförallt min) är borttappade rätt ofta. Min har till exempel senast för en vecka sedan upphittats av en underbar Sommaröbo på simstranden på Svinö, och tack vare min uppmärksamma moder och den lyckliga slumpen att hon råkade vara på rätt plats vid rätt tillfälle, hittade ringen tillbaka till mig. (Under sitt första borttappningsäventyr spenderade ringen några veckor i min byxbunt och klarade sen av att ramla ut när jag satt i soffan och kunde märka det, istället för till exempel var som helst på en random busshållplats..) Den enda ring vi inte ännu återfunnit är den som Joppe tappade i snön en vinter under ett stressigt jonglerande av baby, snöborste, bilnycklar och vantar.

Och idag har min graviditet nått vecka 20, och jag är således halvvägs.

Jag hittade en underbar lista på skillnader mellan första och andra barnet. Vissa punkter på listan fasar jag för, andra hoppas jag på, och vissa fasar jag för att inte kommer att gälla för mig.

Men beträffande graviditeten kan jag konstatera att skillnaden i inställning är enorm. Nå, till exempel: 

- Det är ju inte alls en självklarhet att jag har koll på att jag nått vecka 20. Det enda jag vet är att BF är 29.11, och i och med det har jag hittills delat in graviditeten i "evigheter kvar" och "fortfarande ganska sjukt länge kvar". Till skillnad från förra gången då jag hade minutiös koll på veckorna. (Att jag nu vet att jag är i vecka 20 har mest att göra med att vi ska på ultra imorgon. Spännande.)

- Under graviditeten med Kia gick jag många gånger i veckan in på nätet för att läsa om vad som troligtvis var på gång i magen just då. Nu har jag intresserat mig för sånt ungefär tre gånger sammanlagt (varav två varit i samband med ultran).

- Under graviditeten med Kia visste jag ju inte alls vad jag hade att vänta mig, men tänkte att det blir rätt jobbigt men också tusen gånger underbarare. Under den här graviditeten vet jag inte heller hemskt mycket om vad jag har att vänta mig, men tänker mig att det blir oändligt underbart.. om några år.. men mest bara skitjobbigt fram till det.

Men klart är hur som helst att det ska bli så otroligt intressant att fördjupa sig i alla skillnader mellan barn 1 och barn 2, och framförallt då mellan ett-barns-moderskapet och två-barns-moderskapet.


Och medan jag gick igenom gamla bilder (och konstaterade att om jag ska ge mig på att försöka ha något projekt inför hösten och mammaledigheten (vilket jag inte borde! jag borde ha en to-do-list som från och med 15.10 och minst ett år framöver har noll punkter) så skulle det vara att få någon reda på alla mina foton), så påmindes jag om att vi ägt den här lägenheten i ungefär tre år, och att det hinner hända MYCKET med ett litet barn på den tiden...

(första besöket i egna lägenheten i september 2012)