Säng-funderingar och sommarlovsyra

"Pappa, du som har varit i Oslo och vet hur där ser ut, vet du om där finns sängar?"
"... för om där finns sängar, då vill jag att vi stannar där över natten!"

Trots att jag inte har lika stor Oslo-kredibilitet som Joppe så försäkrade jag barnet om att det finns sängar i Oslo, och Joppe bekräftade.

"Tänk om det finns en ljusröd säng med blommor på!?"

Det var Joppe tvungen att konstatera att han inte har koll på.

"Så du vet att där finns sängar, men du vet inte hur de ser ut" undrade barnet misstänksam.

Det är ett bra tag kvar tills vi ska till Oslo, men det där med sängar har bekymrat Kia redan länge. Jag måste kanske dubbelkolla vår hotellbokning och försäkra mig om att där säkert finns sängar..


Saker jag begrundat sedan jag bloggade senast (ett urval):

Vädret.. Igen misstänker jag att somrarna blivit mycket mycket sämre sedan 90-talet, och dessutom tog de en djupdykning från och med 2011. Den här uppfattningen kan bero på att det faktist är så, eller så har jag bara blivit äldre.. och förälder.. I huset där jag spenderat största delen av min senaste vecka vistas också en tonåring. Min standardklädsel består av långbyxor, minst ett varmt lager på överkroppen och tjocka strumpor i gummistövlar. Får jag varmt (vilket har hänt kanske två gånger den senaste veckan) så viker jag upp byxbuntarna någon decimeter och kavlar upp ärmarna. Tonåringens standardklädsel består av shorts och ärmlöst. Får hon kallt drar hon på sig en huppare.
Hennes simturer varar utan problem i 20 minuter. Jag är skitstolt över att jag i förrgår simmade från yttersta ändan av bryggan till den innersta och tillbaka igen.
Jag TROR att min uppfattning om att somrarna blir allt sämre har att göra med att jag blir äldre.. sorgligt men sant.
Och föräldraskapet innebär;
- att man är tvungen att gå ut ibland trots att det är dåligt väder (dels för att det dåliga föräldrasamvete står och hojtar om att barn bör vara ute i alla väder, men mest för att föräldraerfarenheten lärt mig att ett barn som inte varit ute blir odrägligt efter ett tag. Före Kia (jag tänkte förkorta det där F.K. men lät bli..) kunde man ju bara dra täcket över öronen och stanna inne om det inte lockade att å ut.
- att man är tvungen att gå in ibland, trots att det är underbart väder.
- att reaktionsförmågan är långsammare, så ifall det är strålande solsken i en halvtimme så hinner man antagligen inte ut innan det är slut.

Sommarlov och sovmorgnar. Kia och jag har haft sommarlov i en vecka. Joppe jobbar ännu. Och varje morgon när han stressad rusat ut genom dörren till bussen, tittar Kia lyckligt på mig och säger; Vi behöver inte gå någonstans, för vi har sommarlov! Och sen sover vi minst en halv timme till. (På tal om att sova på morgonen så steg vi upp vid elva-tiden på midsommardagen. Det fick mig att extra mycket tänka på diskussionen jag haft bara några dagar tidigare om hur småbarnsfamiljer stiger upp klockan 6 oberoende av om det är vardag eller helg. Jag hoppas barn nummer två utvecklar åtminstone ungefär samma dygnsrytm som resten av familjen.)
Vi har redan hunnit mata fåren på Svinö och ätit lunchsoppa i Skärgårdsbutiken, så två av sommarens absoluta must-do´s är avklarade.

Foto-brist och telefontrubbel. Jag vet att den här bloggen innehåller för lite foton. Ibland handlar det om att jag är för sålig på att ta dem, ibland handlar det om att det känns för jobbigt att flytta dem till en apparat till en annan, eller att blogga från den första apparaten. Den här gången handlar det om att min telefon gick och sade upp kontraktet. Nu hoppas jag på någon snäll telefonguru som skulle klara av att plocka ut alla bilder jag hade på telefonen. (Det är som tur inte tre år av fotoarkiv som riskerar att gå förlorat, utan "bara" några månader. Men illa nog.)
Om hen klarar av att återuppliva min telefon också så skulle jag vara tacksam. Lite besviken, medger jag, för en ny telefon kunde vara nice, men å andra sidan motstår jag gärna lite konsumtionshysteri och slit-och-släng-mentalitet om min telefon går att återuppliva.

Tråkmåns. Man skulle ju tycka att få blogginlägg leder till högre kvalitet då det en gång blir ett inlägg, men åtminstone idag har jag nog känslan av att det är helt tvärtom. Jag lovar inte bättring, för det är sommar, min telefon är död, och datorn är oftast med men hemskt sällan på.