En annan graviditetsgrej som min kropp uppvisar är en smal smal pigment"fläck" längs med överläppen. Som en smal pigmentmustasch, typ. (Eller som om jag för första gången på många många år skulle ha använt nånsorts meikpenna för att markera mina läppar, kan man kanske uttrycka det om man vill ha en positivare klang på mustach-fiilisen)
Den är dock än så länge så obetydlig att jag tror att man måste vara jag för att upptäcka den..
Och så måste jag springa på wc precis hela tiden. Också på nätterna. Så jag hann tänka tanken att "oh vad det ska bli skönt sen när graviditeten är över och man får SOVA på nätterna".
Med några kolleger satt vi igår och diskuterade det andra barnet, och hur tunga de första två åren av två-barns-livet kan vara. Jag vet ju inte hur det blir, men jag tänker mig att den första tiden för oss kommer att vara enklare än den skulle ha varit om åldersskillnaden mellan barnen skulle ha varit mindre (eller egentligen är det väl dumt att säga att jag inte vet hur det kommer att bli, för det är väl nästan självklart att det är enklare att ha ett spädbarn och en fyraåring än ett spädbarn och en två-åring.. men jag ville närmast betona att jag på inget sätt antyder att jag tror att det kommer att bli enkelt hur som helst). Enklare början alltså, men sen tänker jag mig också att barnens nytta av varandra när de blir äldre är mindre med en större åldersskillnad, och att de i betydligt mindre grad vill underhålla varandra, och att jag i nästan lika hög grad måste sitta och leka snorkfröken också med barn nummer två. (Men tack, Frida, för din försäkran att det kanske inte alls behöver bli så!)
Vilken finfin mage! Tror allt kommer att gå hur bra som helst.
SvaraRaderaHälsar din vårdlediga 1-barnsmor du hinner jobba bara typ nån vecka med innan du tar paus.