Förvirring

Dagens största samtalsämne i svenskfinland, åtminstone på some, är väl nog med ganska stor säkerhet Ekenäs högstadieskola+Regnbågsflaggor+Stafettkarnevalen. Jag har läst en massa massa kommentarer. Det GICK helt enkelt inte att låta bli. Jag blev nedstämd och ledsen. Mest kanske över okunskapen och oviljan att förstå. En stund senare satt sig J i soffan bredvid mig och läste samma kommentarer. Han fnissade förtjust och läste de bästa bitarna högt. Jag insåg att hans sätt att ta det hela antagligen var både hälsosammare och bättre för världsfreden.

Men det var en kommentar som speciellt fick mina tankar att tvinna vidare. Någon som tyckte att det kan vara skadligt att utsätta barn och unga för hbtiq-frågor, eftersom de så lätt blir förvirrade. Tänk om någon förvirrad yngre tonåring plötsligt börjar tro att hen är homosexuell, eller om hens egen könsidentitet plötsligt blir oklar. (Och nu är det självklart inte kommentatören, som använder hen...)

Och jag började fundera på det där med förvirring. Är det inte en av de kanske viktigaste bitarna av den mentala utvecklingen under puberteten, att vara just precis förvirrad. Kring allt från musik- och klädstil via etiska val och värderingar till livsåskådning och sexuell identitet.

Är det något fel eller farligt med att vara förvirrad? Är det på riktigt något som behöver motarbetas?

Man kan såklart försöka. Många vuxna gör väl det. (Som förälder är det väl extra lockande att försöka servera färdiga svar åt sina barn. För deras eget bästa, så klart. Om knappt 10 år får jag veta hur bra/dåligt jag själv handskas med det här.) "Du ska tänka och tycka och leva ditt liv som jag, för jag har ju ägnat 30 år åt att fundera på det och vet vid det här laget att jag har rätt."

Det kan ju gå bra, och rätt ofta gör det väl det också. För rätt ofta tenderar folk att smittas av sina närmaste vuxnas livsåskådning och värderingar, rätt ofta är personer som är födda som kvinnor kvinnor, och rätt ofta blir kvinnor kära i män och vice versa. Så en vuxenstyrd väg ut ur förvirringen leder rätt ofta ändå till ungefär samma person som den unga skulle ha blivit helt på egen hand.

Men inte alltid. Och i de fall där utvecklingen skulle behöva gå åt ett annat håll kan det ha riktigt allvarliga följder ifall det finns en tydligt utstakad "rätt" väg och ifall avvikelser från den stämplas som fel.

Så, mycket viktigare än att försöka minska förvirringen så mycket som möjligt, skulle väl vara att visa att det är helt okej att komma ut ur förvirringen som den man är.