Kia och havet

Här i Vasa är det gott att vara. Speciellt nu när också Joppe kommit hit. Vi är nu ute på skären och njuter av närheten till havet, blåbärsris, skog, bastu, måsskrik och vågskvalp. Blåsigt och ovanligt kallt är det ju, precis som i övriga Finland antar jag, men en enorm fördel med vädret är att jag inte sett till en enda mygga.

Kia har sedan ungefär i förrgår skippat dagssömnen, och det har gått helt okej, förutom att vi idag märkte att både J och jag mer än gärna skulle ha sovit dagssömn.

Joppe och hans bror med sambo paddlade ut kajaker för sammanlagt tre pers igår, så idag på förmiddagen tog vi en familjetur runt något som kan tänkas heta Tistronskär. (Kia är van vid att minst två gånger under en paddlingstur paddla genom smala vass-kanaler och var lite besviken på att det inte fanns sådana, trots att Vasa skärgård kunde erbjuda ett flertal sten-diton.)

Vattentemperaturen ligger lite under 15º, så det är inte direkt någon "plaska omkring i havet hela dagen"-temperatur, men det är ju ändå svårt att hålla Kia därifrån. Jag fotade lite och började misstänka att det finns minst ett ofta återkommande motiv bland mina foton. Det kändes liksom på något sätt bekant...

Men varför?

Oj nej, oj nej. Det där tålamodet...

Va e det där för nånting?
Va sa du?
Men varför?

Varenda diskussion slutar (eller är där redan från början) med det neverending ekorrhjulet.

Jag har försökt svara enligt bästa förmåga på frågorna, men det skiter sig ju förr eller senare. Jag vet till exempel inte vilka ämnen det är i peppar som gör dem så kryddstarka att man helst petar pepparkornen ur sin soppa istället för att äta dem. Och jag vet inte vad det sist och slutligen är som gör att vi behöver sova för att orka leka följande dag. Och jag vet inte orsaken till att Kia gör som hon gör. (Vilket hon också kan fråga om i oändlighet. ) Kl.22 på kvällen känns det också för jobbigt att börja redogöra för kroppens värmeproduktion och för varför ett lager kläder gör att man hålls varmare än om man är naken.

Och ibland orkar jag inte för sjuttioelfte gången förklara att föremål är mindre på håll än när man är nära dem och att det är därför som glassplaneten i "Vilda Bebin får en hund" ser mindre ut när bebin och hunden lämnat den, så idag konstaterade jag uppgivet att de väl helt enkelt ätit upp största delen av den.

Ibland fungerar det otroligt enkelt med att svara att jag inte vet, för ofta har Kia sen en egen teori, och sånt borde ju uppmuntras till den grad att jag egentligen borde besvara varje fråga med "vad tror du?", men just när jag trott att det var en fungerande utväg så skrattade Kia åt mig och sade att "jag tror nog att du vet".

Tågresan var kul, förresten. Jag insåg att det utmanande inte är att underhålla Kia, utan att hitta underhållning som jag också själv tycker att är superskoj.

Ivriga tåg-åkare

Jag har med uppbådande av all min övertalningsförmåga lyckats skjuta upp bananätandet tills tåget startar.
Men annars går det bra.  Tåg är pop!

Tågplaner

Kia och jag ska åka tåg imorgon i ca fyra timmar, och jag känner mig väldigt dåligt förberedd. Kia har programmet klart för sig. Vi ska äta banan och dricka sugrörssaft.
Problemet är ju bara att den programpunkten kommer att ha uttömt sina möjligheter ungefär i Böle. Vad gör vi sen?

Om vi hinner via en butik så ska jag inhandla färgpennor. Och någon bok kommer också med. Timmarna som blir kvar får vi väl traska av och an i tåget. Sånt brukar Kia gilla.

Konstigt väder, cykelturer och annat somrigt

Igår var det strålande solsken. I kombination med att kalendern visade slutet av juni så kunde man ju tänka sig att det också innebar värmebölja och minimal mängd kläder. Men det gjorde det inte.

Idag packar jag för en dryg veckas Vasavistelse och märker många rätt obekanta sommarpackningsfenomen. Bl.a:
1. Jag har packat med strumpor för alla dagar. (I allmänhet brukar jag packa med ett par strumpor för den händelse att jag någon dag skulle behöva gå i stövlar.)
2. Jag övervägde att lämna vandringssandalerna hemma (!) och höll på att glömma solkrämen.
3. Jag behövde inte fundera på hur jag skulle få rum i väskan för jackor, långbyxor etc. för jag kommer ju att ha dem på mig.
4. Jag packade med simpparen i väska nummer två, dvs den som kommer upp flera dagar efter mig.

Ett tag misstänkte jag att somrarna blir kallare för varje år, men sen påmindes jag om att mina systerdöttrar springer omkring i ärmlöst och kortbent och att det här nog, som så mycket annat, är en åldersfråga.

Vi bodde på Moisö några dagar under midsommarhelgen (12º i rummet där vi sover), firade med släktmiddag, paddlade varje dag, hoppade trampolin och hann väl inte med så mycket annat.

Och igår och idag har jag cyklat för andra och tredje gången sedan oktober 2010. Det märktes att jag inte använt mina cykelmuskler på länge, men annars gick det bra. Eftersom den fina cykeln kom försedd med barnstol så har jag också testat att cykla med Kia. Jag tyckte det var hemskt spännande, hon att det var hemskt roligt.

Orutinerad shoppare

Min eftermiddag idag var reserverad för shopping. Jag skulle shoppa några böcker, lite sommarkläder (och hade en vision om att shoppa minst ett lite otippat klädesplagg, för variation lär ju vara bra för hjärnan och jag har haft samma klädstil så länge jag kan minnas), något par skor och några grejer från apoteket.

Jag började med Akademen, eftersom böckerna var det viktigaste och bokhandeln låg längst från min slutdestination i Kampen. Men efter att ha köpt 12 böcker att släpa på så blev det plötsligt rätt så omotiverande att idka mer shopping. Så skobutiken fnyste jag föraktfullt åt, apoteket glömde jag bort helt och hållet och kläderna blev just precis så förutsägbara som det bara är möjligt.

I bokhandeln insåg jag att jag har dålig koll på barnböcker för ca 3-åringar. Tips?
Jag insåg också att trots att deckare och kriminalromaner hör till min favorit sommarläsning så ska jag definitivt inte läsa sådana som innehåller 3-åringar.

Under kläduppköpen insåg jag resignerat att det jag antagligen skulle behöva är en 38-40/M-storleks typ att byta garderob med en vecka.

Under bussresan hem då jag märkte att jag glömt apoteket insåg jag att jag kommer att gå omkring och vara döv på ena örat imorgon igen, och följaktligen gå omkring och hoppa på ett ben och göra fula grimaser för att försöka få ut vattnet som förorsakar dövheten. Nackdelen med att lyckas simma varannan dag är att jag aldrig hinner mer än just precis bli av med vattnet i örat innan det är där och skvalpar igen.

Sommar, sol, iskall vind och 5º. Det är vad vädret bjudit på idag. Hoppas på lite varmare midsommar!

Saker att minnas

Det finns en del saker jag ibland får lov att påminna mig själv om. Det är på något sätt svårt att förstå att Kia själv måste få komma till rätta med saker och ting. Att det inte hjälper att JAG nu på senare tid har kommit över rädslor, fobier och attitydproblem. Hon är tvungen att gå igenom det själv också.

Grejer jag försöker komma ihåg:

1. Att jag var (och är) skit-dålig på att säga saker som förväntas av mig, och ju tydligare blir att det förväntas, desto svårare blir det. Dethär minskar kanske inte min frustration över att Kia vägrar säga hejdå åt folk då hon eller de går sin väg (till exempel dagisfolket då vi går hem), att hon de facto rätt ofta vägrar prata med folk helt och hållet och att det ytterst sällan händer att hon säger tack då hon får något. Det minskar inte min frustration, men ökar min förståelse.

2. Att jag var helt galet petig med maten som yngre och först i vuxen ålder har börjat kunna äta det mesta (men "det mesta" inskränker sig fortfarande till ur nordisk synvinkel "normal mat"). Kia är inte galet petig, men jag blir ändå med jämna mellanrum frustrerad på att hon inte vill ha typ kokt broccoli.

3. Att inte heller jag ville ha frukt och grönsaker om det fanns kex och glass inom räckhåll.

4. Att jag i många-många år var livrädd för de flesta kryp man kan tänka sig. Sprang som en tok hela vägen upp från/ ned till stranden för att ingen stackmyra skulle ha minsta lilla chans att klättra upp på min fot och knipa mig. Finkammade rummet vaje kväll innan jag gick och lade mig för att kolla att där garanterat inte fanns någon mygga, och drabbades sedan av panik och kunde inte sova ifall där ändå fanns en. Satt fullkomligen blickstilla och skräckslagen ifall en geting eller humla flög inom hör-/synhåll. Var alldeles livrädd för spindlar. Ryser fortfarande av äcklat obehag av de där förskräckliga sniglarna.

Paddlingssommar

Vi har köpt en tvåmanskajak. Eller alltså.. Joppe har köpt en. Då när jag tyckte att det var en ganska absurd idé att köpa en tvåmanskajak så var det väldigt lätt för mig att minnas att det var Joppe som surfat tvåor på nätet, sett till att vi åkt och tittat på den, beställt den och slutligen åkt iväg och såväl hämtat hem den som betalat för den. Nu när jag har börjat tycka att den är ganska trevlig att ha så kommer jag rätt ofta på mig själv med att påstå att VI har skaffat den. I slutet av sommaren kommer jag antagligen att tro att det egentligen var helt och hållet min idé.

Hur som helst har det blivit en del familjepaddling sedan dess. Förra sommaren lånade vi ju en tvåa och paddlade några gånger så att en av oss satt i främre sittbrunnen med Kia i famnen. Jag var helt övertygad om att vi skulle få ha samma stil i år, men som tur hade jag inget att säga till om på den fronten, för Kia klarar sig hur bra som helst för sig själv. Det totalt sjuka är att hon faktiskt har en rätt snygg paddlingsteknik. Med lite mer kraft i dragen skulle hon antagligen faktist paddla.

Joppe och Kia tog några första svängar utanför bryggan redan samma dag som kajaken kommit hem, medan jag var på Storfest i Kouvola. Efter det har vi paddlat några lite längre varv, och nu två gånger runt Moisö. Idag råkade vi lite oavsiktligt taima paddlingsturen till Kias sovtid, så hon somnade gott där i sin sittbrunn. Jag kan tänka mig sämre ställen att sova på.

Helt okej mamma ändå

Det mesta brukar ju fixa sig. Så också det här. Jag hämtade Kia från dagis, vi hade vår banan-picknick och nu är jag på väg tillbaka till stan för att fortsätta arbetsdagen.
Rätt kul med en paus.

Nooooo

Dålig, olyckilg, ångerfull mamma!
Ni minns den där bananen? Som ska köpas och ätas på en Olars-bänk, om det inte ösregnar. På onsdag,  eftersom jag inte är hemma på tisdag...

Plötsligt slog det mig, alldeles just, som en enorm klubba i huvudet...
...att jag är ju inte hemma på onsdag heller.

Vad gör jag nu? Hur ska det bli? Fäster en mental "världens sämsta mamma" badge i pannan och skäms.

Veckans högsta önskan och lite trotsålder

På onsdag ska Kia och jag gå till butiken och köpa en banan och sen ska vi sätta oss på den här bänken och äta den. Det var Kias enträgnaste önskan idag, och då får det väl bli så. Egentligen tyckte Kia att vi skulle göra det redan imorgon, men jag berättade att mormor kommer och hämtar henne från dagis då. "Men sen tommer du o emmta mig från momo o sen tå vi ti bupiten o töper banan o sen tommer vi hit o sitter här o äter den!" 

Nå det gick ju inte heller, för jag kommer hem sent imorgon. Så onsdag alltså, om det inte ösregnar, kom vi överens om.

Vi satt på den där bänken och åt banan för ungefär ett år sedan. Det gjorde tydligen djupt intryck på Kia eftersom hon ännu minns det.

(Jag funderade ett tag på varför Kia sitter med näsan i vädret på så många av bilderna som jag tagit på sista tiden, tills jag insåg att det definitivt är dags att klippa den där pannluggen.)

På väg hem blev jag sen lätt nervös. Tjata-tjata-tjata eller släpa-släpa-släpa eller övertala-övertala-övertala eller ignorera-ignorera-ignorera... inget verkar hjälpa. Kia har inte haft någon grym trotsålder att tala om, men istället är hon med stormsteg på väg in i en fullkomligt nonchalant "jag kunde inte bry mig mindre om vad du vill så länge det inte är exakt samma som jag vill själv (vilket det sällan är, för det är inte lika roligt då)". Det är väl i och för sig just precis det som är definitionen på en trotsålder, men jag hade väntat mig mer gråt och skrik och ilska och kasta-sig-raklång-på-golvet-och-gallskrikande-slå-och-sparka-vilt-omkring-sig, och inte denna lätt nedlåtande och aningen roade oberördhet.

Maj-bilder

1238 bilder fanns det i min telefon. Kan ta ett tag att sortera... Men skönt att nu ha dem någon annanstans än bara på telefonen.

Här kommer i korthet och i bilder vad vi sysslade med i maj:

Kias dagis hade vårfest med picknick, party-paraplyer och ballonger. Kul!

Vi har varit på 5-årskalas för en av Kias dagiskompisar.

Kalaset hölls på ett dagis där det bland annat fanns en inomhus-sandlåda, trampcyklar och en redskapsgymnastiksal att roa sig med.

Från kalaset förde vi Kia till mormor och morfar och spenderade själva kvällen i stan med öl, solsken och Annika som dök upp och sade hej.
När man fått barn händer det ju att man saknar barnfria konversationer med andra vuxna människor. Jobb och lediga kvällar nu och då fyller ju det behovet, men det jag först nu märkte att jag saknat är att vi båda, Joppe och jag, samtidigt kan ha barnfria konversationer med samma vuxna människor.

Kia skulle antagligen gärna ha spenderat hela maj som zebra om jag inte konfiskerat dräkten efter ett tag för att slänga den i tvätten.

Det underbara sommarvädret fortsatt ju, och förra veckoslutet spenderade vi en fin lördag med stafettkarneval, siivouspäivä och glass, och sen en fin söndag på Glims med en massa djur.

Den här hästen fick jag titta på rätt många gånger innan jag insåg att den inte var riktig (på lite längre håll, dock).

En skock får matades proppmätta av en massa lyckliga små och lite större barn. Kia var urlycklig över att ha fått mata fåren, och jag var ganska imponerad över att hon, trots att hon nog lite ängsligt drog tillbaka handen då fåret närmade sig, ändå vågade hålla den så utsträckt att fåret lyckades nappa åt sig gräset.

Sen dök djungeltrumman upp och spelade bra musik. Kia gick och satte sig med de andra barnen vilket förvånade mig igen. (Jag börjar snart misstänka att jag har en kraftigt missvisande bild av min dotters mod och självständighet.) När Arne Alligator dök upp blev hon minde modig. "Det kom en tototiil!" berättade hon lite upprört, och jag är inte säker på att hon en enda gång under hela showen förstod vad den hade där att skaffa.

Så hon flyttade sig lite längre bort för säkerhets skull.

På Moisö var vattnet 20 grader.

Efter det lite sämre vädret under den gågna veckan har det sjunkit till 13, så det kanske närmar sig normal maj-juni-temperatur.



Kias favoritsyssla inomhus är att bygga med lego. Själv njuter jag så länge jag bara kan av att det är duplon som gäller. De är så mycket roliga än smålegon.

En favoritsyssla utomhus just nu är att plocka blommor.

En dag när jag hämtade Kia från dagis låg det en teckning i hennes korg. Det är inget ovanligt, men den här gången föreställde teckningen alldeles tydligt mig. Nejnej, inte alldeles tydligt för att likheten skulle ha varit slående, men fastnitat i teckningen fanns en lapp med en kort intervju med Kia om hurudan hennes mamma är. En morsdagsgrej, alltså. Kia anser (tydligen) att jag gillar bilar och choko, och så tycker hon om att leka med mig i parken. Någon bild av teckningen och tillhörande intervju har jag inte, men här är en bild av glad Kia i parken.

Idag hälsade vi bland annat på denna alldeles bedårande lilla filur (som har födelsedag samma dag som jag, men är 34 år yngre). Så otroligt söt! (Jag brukar inte vara så förtjust i valpar annat än på håll, för de har vassa tänder och de använder dem flitigt. Men den här var bara underbar.)

Det krävdes vissa gymnastiska övningar för att komma ned i rätt ställning för ovanstående bildvink. Det tog Kia ungefär en halv sekund att utnyttja läget.

Efter valpinspektionen drog vi iväg till Oitans för lunch, Angry Birds park och skogs/sovpromenad. Där var myki folk i parken, men färre i skogen.



Jag minns att jag tänkte att man inte ska köpa wapp-ballong för tidigt eftersom man ju inte vill riskera att den ramlat ned före första maj. Men vår muminballong strävar fortfarande uppåt. Med den här takten duger den bra ännu nästa wapp.

Med bilderna överförda till datorn gick det ju ganska snabbt och enkelt att scrolla in bland de äldre bilderna för en jämförelse...

Den här bilden är från ca september 2012. Vi var relativt nyinflyttade i vårt nuvarande hem, jag hade inte ännu börjat Jobba, Kia var ett drygt år och hade nyligen lärt sig gå.

nystart?

Hej på er! 

Evigheter sedan jag bloggade på riktigt senast. Det händer liksom för många små grejer. Några få stora grejer är enkla att blogga om, men med trehundratjugotvå smågrejer känns det fånigt att blogga. Det finns för mycket att skriva om, det tar för länge, och innan man ens kommit igång på allvar inser man att det man skriver inte är särskilt spännande.. inte värt alla rader med ord, liksom.

Jag försöker lära mig hur jag ska göra för att flytta över nästan 2 år av bilder från min telefon till min dator, men min datorstödperson har gått och lagt sig, och jag är själv lite för trött för att orka envisas med att klara det själv. Sen när jag klarar av det (med Joppes hjälp eller genom envishet) så ska jag försöka sammanfatta lite av alla de små, men roliga, grejer som hänt i maj.

Den här snart tre år gamla typen som bor här hos oss blir en underbarare männsika för varje dag som går. Jag kommer på mig själv med att tänka saker som jag för två år sedan, och ett år sedan, och kanske till och med ett halvt år sedan, fnyste åt föraktfullt; att den där personen kanske faktiskt är något av det bästa som någonsin hänt mig, att mitt liv kanske faktiskt fått en ny mening och att jag kanske faktist hittat den där bottenlösa, vilkorslösa kärleken trots allt. Det är bara lite svårt att medge det.

Jag ska försöka sammanställa någon form av tre-års-rapport; hurudan hon är, vad hon tycker om, hur mycket hon pratar och om vad. Men det är ju svårare att sammanfatta en tre-åring i ett inlägg än det var att sammanfatta en yngre person. Vi tar det någon annan gång. Inte idag.

Trettifyraåringen här bakom skärmen kanske också borde få ett inlägg? Vi kan börja med en lista på saker jag just precis nu igår och idag och imorgon känner att jag gillar:

- nå, Kia, Joppe, familjen, släkten och vännerna, såklart.. de är för självklara för att få komma med här nu.

- Coldplay! Jag tror inte jag lyssnat på musik på riktigt på många många år. Radion står på, men jag bryr mig aldrig tillräckligt mycket för att ta reda på vem som sjunger vad. Om någon igår skulle ha frågat vadför musik jag lyssnar på skulle jag ha varit tvungen att gräva i minnena från typ 2004. (Kent, Lisa Ekdahl, Alicia Keys, Queen, The Beatles...) Men nu kan jag alltså lägga Coldplay till listan! 

- Harry Potter! Inne på bok nr 6 (andra varvet). Har kommit över tidigare irritation över att Harry är född 1980, efter att jag satt mig in i att författaren ju började skriva böckerna rätt långt innan första boken kom ut i slutet av 90-talet. 

- Pajdeg! Sedan slutet av mars har jag fört en ganska effektiv sötsaksstrejk-under-vardagarna-kampanj för mig själv, och dessutom rätt bra klarat av att inte överkompensera under veckosluten. Men idag bakade jag rabarberpaj och kunde konstatera att pajdeg kanske är det godaste som finns. Den färdiga pajen har jag inte rört ännu.

- Havet. Ingen nyhet där inte.. Vi var och paddlade idag. Det var ganska skönt.

- Tapto. Jag började sjunga tapto som godnattsång för Kia när hon var jätte-liten. Men jag slutade med det kort senare för att jag inte ville införa läggningsritualer som Joppe inte skulle kunna/vilja använda sig av. Nu, med Atlantis i antågandet har jag infört den igen, för nu litar jag på att Kia inte får för sig att man alltid måste sjunga Tapto för henne för att hon ska kunna somna. Med ögonen slutna ser jag skogen framför mig, känner doften av barrträd och mossa, ser de gröna tältåsarna och kan nästan höra de tusentals (tja.. men den här sommaren blir det faktiskt det) rösterna som sjunger med i sina tält. 

- Men Fazers blåbärschoko var faktist inte en så stor hit som jag tänkt mig. (Fazers Blueberry Pie choklad är det godaste jag ätit ever, så jag hade rätt höga förväntningar.) 

Klockan slår just 1 och jag funderar;

- lyssna ännu 20 minuter på inspelning från coldplay-konsert?

- äta lite rabarberpaj?

- läsa lite Harry Potter?

- gå och lägga mig, så inte Joppe toittar förebrående på mig imorgon när jag försöker påstå att han borde stiga upp med Kia eftersom jag är trött? (att "stiga upp med Kia" brukar förresten inte betyda att kravla sig upp i gryningen.. i morse vaknade hon 8:30. Vi steg upp vid 9.)