Uppfostringstankar

Kia är en ganska glad typ som inte ställer så stora krav och lätt glömmer ilska och olycka på några sekunder. Hon vill sällan göra sådana saker som hon inte skulle få göra, och hon går glatt med på att göra det mesta som hon måste göra, åtminstone om man väntar en liten stund. Och det finns ju i allmänhet tid att vänta en liten stund, så varför då slåss i onödan? Hon har inga syskon att ta hänsyn till eller tävla med. Inga syskon att slåss med så man måste ingripa. Vi har inga andra barn vars behov strider mot hennes.

Följaktligen får hon för det mesta som hon vill. Inte (bara) för att vi tycker det är jobbigt att ta striden, utan mest för att det sällan finns någon orsak att göra det.

Fast en orsak som ibland känns riktigt vettig, är ju såklart att hon skulle behöver få inse att hon inte alltid får som hon vill. Att inte allt går att fixa till hennes tillfredsställelse.

Men det är svårt att veta var man ska börja. "Välj dina strider" syftar ju i allmänhet på att man ska välja bort, men i vårt fall skulle vi tvärtom behöva välja lite fler.