Rönnbär?

Att hon äter hallon är fullt förståeligt. Vinbär en smula förvånande, men visst är de ju goda.
Men när mitt barn börjar sätta i sig rönnbär i mängder (nå... åtminstone fyra) - och skriker argt av besvikelse när jag bär iväg henne från busken - då blir jag ju nästan lite orolig.

På tal om att bära iväg henne så börjar jag tycka att det skulle vara på tiden att hon skulle börja gå snart, för min rygg tycker inte mera om att lyfta upp och sätta ner och bära omkring hela tiden...

Det blev Moisö så gott som hela förra veckan. Det var nu kanske lite jobbigare än att bo hemma, men jätteskönt! Dessutom helt underbart att kunna vara ute så mycket. Några dagar bar jag ut matstolen och pottan på gräsmattan så behövde vi inte gå in på hela dagen...
Och så är det ju inte helt fel att kunna sticka ut och paddla efter att Kia somnat.

Under veckoslutet var J i Hangö på HSKG (Hanko SeaKayak Gathering), och jag i Karis på FiSScs höstseminarium, så mamma bodde hos oss och tog hand om Kia. Det var inte första gången jag var borta över natten, och inte ens första gången som Kia sov utan någondera förälder i närheten, men det kändes lite så ändå. (Den riktiga första gången var när vi hade spysjuka, så det var helt oplanerat, av nöden tvunget, och dessutom var jag för slut för att tänka så mycket på saken.)
Men det gick ju bra, och varken mamma eller Kia verkade ha lidit av arrangemangen.