Jag satt och funderade på den kommande hösten och insåg plötsligt att jag ju kan bloggfundera.
Kort sagt ser planen ut såhär: jag är hemma ännu hela september. 1.10 ska jag tillbaka på jobb (Hurra! och Oj nej!)
Har ni redan dagisplats? är den naturliga följdfrågan på det, men nej, det har vi ju inte, för Joppe blir hemmapappa i tre hela månader. SEN blir det dagis. Dagisplats har vi inte fått ännu, men vi har sökt, och jag hoppas vi får något rätt så nära. Finskt dagis satsar vi på, och jag vacklar mellan att tycka att det är det smartaste beslut vi tagit någonsin och att oroa mig för hur det ska gå.
Att börja jobba igen på riktigt ser jag fram emot med både glädje och panik.
Jag märkte ju i juni att det faktist är sjukt kul att jobba, och jag tycker det är ganska jobbigt att vara hemma (jag saknar det där sociala sammanhanget, precis som pensionärerna som figurerade i kaffebordsdiskussionen på Moisö idag), och jag blir så trött av Kias mammighet, också om jag garanterat kommer att sakna den och vara djupt sårad under de perioder då det bara är Joppe som gäller.
Men nog kommer det ju att bli stressigt att jobba igen och hela tiden känna att man har för få timmar; att man borde göra si fast man skulle vilja göra så.
Och tänk om J blir ett likadant nervvrak som jag och jag hittar honom gråtande i badrummet när jag kommer hem på kvällarna.
Men helt underbart tycker jag att det ska bli att få gå på jobb utan att behöva ha grym dagisångest. Fast lite dagisångest har jag redan nu när jag tänker på hur få månader det är kvar tills vi ska börja med sånt. Blir det jättejobbigt för Kia att inte bara måsta börja dagis, utan dessutom inte förstå vad människorna där säger? Å andra sidan "tröstar" jag mig med att anta att chocken och omställningen blir så stor ändå att språkproblematiken liksom drunknar i mängden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar