Wohoo! Flyttanmälan gjord igår, och idag har jag packat ned en låda med badrumsgrejs och en låda böcker. Vi har kommit igång med flytten!
Idag kom också första brevet adresserat till nya adressen, men som tur levererat till den gamla...
I badrumspackandet ingick genomgång av mina parfymflaskor. Jag är definitivt ingen storkonsument av parfym, men världens bästa Anne-Marie överöste mig med parfymer under de år hon jobbade på båten och fick tag på dem minst sagt billigt, och kombinationen av de där två är att jag har parfymer för några fullånga livstider.
Men nu KAN man ju bara inte rensa bort parfymflaskor utan att först dofta på dem, så nu går jag omkring och luktar parfym i ett lika parfymluktande hem, och det rubbar mina cirklar.
fredag 31 augusti 2012
onsdag 29 augusti 2012
Lärorika veckor
(Eftersom mitt försök att blogga om något annat än Kia inte lyckades så bra så får jag väl ge upp den tanken igen. Men någon gång ännu?)
Under riktigt bara de senaste - kanske två - veckorna har Kia lärt sig en massa saker. Hon kan nu:
- klättra upp på sängen/soffan
- komma ned från ovan nämnda med fötterna före (men hon har inte riktigt fattat varför det är så viktigt och försöker fuska ibland)
- klappa i händerna
- gå några steg (ännu för några dagar sedan gick hon bara när hon var så djupt koncentrerad på något annat att hon inte märkte det, men nu har hon kommit så långt att hon går för att hon tycker det är hejdlöst lustigt. Jag antar att det ännu tar ett tag innan hon förstår att man kan ta sig framåt på det sättet också.)
- dansa (?.. det händer åtminstone att hon står och studsar upp och ner när det spelas musik i närheten)
- dricka ur mugg utan pip (nå.. kan är kanske mycket sagt, men nog får hon i sig över hälften av vätskan. Eftersom andra hälften antingen hamnar i hennes kläder eller på golvet så övar vi inte så jätteofta..)
Dessutom är hon vid det här laget ungefär lika bra som jag på att kasta boll, vilket i och för sig inte är något att hänga i julgranen, men det finns ju hopp om att hon ännu blir bättre på det.
Imorgon börjar musikleken igen! Hurra!
Under riktigt bara de senaste - kanske två - veckorna har Kia lärt sig en massa saker. Hon kan nu:
- klättra upp på sängen/soffan
- komma ned från ovan nämnda med fötterna före (men hon har inte riktigt fattat varför det är så viktigt och försöker fuska ibland)
- klappa i händerna
- gå några steg (ännu för några dagar sedan gick hon bara när hon var så djupt koncentrerad på något annat att hon inte märkte det, men nu har hon kommit så långt att hon går för att hon tycker det är hejdlöst lustigt. Jag antar att det ännu tar ett tag innan hon förstår att man kan ta sig framåt på det sättet också.)
- dansa (?.. det händer åtminstone att hon står och studsar upp och ner när det spelas musik i närheten)
- dricka ur mugg utan pip (nå.. kan är kanske mycket sagt, men nog får hon i sig över hälften av vätskan. Eftersom andra hälften antingen hamnar i hennes kläder eller på golvet så övar vi inte så jätteofta..)
Dessutom är hon vid det här laget ungefär lika bra som jag på att kasta boll, vilket i och för sig inte är något att hänga i julgranen, men det finns ju hopp om att hon ännu blir bättre på det.
Imorgon börjar musikleken igen! Hurra!
I jakt på en klädstil
1.9.2011 inledde jag klädköpsstopp med planerna att inte shoppa kläder (åt mig själv) på ett år. Orsakerna var ekonomi (spara pengar), ekologi (sluta köpa saker jag inte egentligen behöver) och kanske framför allt psykologi (kolla om jag kan).
Jag har brutit mot förbudet två gånger, men eftersom det är jag som hittar på reglerna så kan jag också förlåta mig själv båda snedstegen (det första var en amningstop för 80 cent på kirppis (som alltså inte påverkar vare sig plånboken eller miljön så mycket) och det andra var klänningen till vår bröllopsfest, och har man bröllopsfest och äger noll finare klänningar så måste man få köpa en!
(Dessutom tiggde jag åt mig några par strumpor i födelsedagspresent, för jag tänkte att det inte räknas om jag får kläder som gåva, men jag fick sån morkkis att jag inte använt strumporna ännu..)
Men nu närmar sig 1.9.2012, och jag tänkte att jag ska ta och uppdatera min garderob en smula, men det gör mig ju nästan lite nervös. Vad ska jag köpa? Jag behöver en klädstil!
Jag försöker påminna mig själv om att titta på vad folk omkring mig har på sig för att få lite tips (eller ens "nå-åtminstone-int-nåt-sånt-där"-tips), men Åh! Det är så tråkigt! Jag är så ointresserad av klädstilar att jag tappar koncentrationen på två sekunder.
Bara att skriva det här inlägget ger mig akuta gäspanfall. Förlåt för att jag tråkade ut er.
Jag har brutit mot förbudet två gånger, men eftersom det är jag som hittar på reglerna så kan jag också förlåta mig själv båda snedstegen (det första var en amningstop för 80 cent på kirppis (som alltså inte påverkar vare sig plånboken eller miljön så mycket) och det andra var klänningen till vår bröllopsfest, och har man bröllopsfest och äger noll finare klänningar så måste man få köpa en!
(Dessutom tiggde jag åt mig några par strumpor i födelsedagspresent, för jag tänkte att det inte räknas om jag får kläder som gåva, men jag fick sån morkkis att jag inte använt strumporna ännu..)
Men nu närmar sig 1.9.2012, och jag tänkte att jag ska ta och uppdatera min garderob en smula, men det gör mig ju nästan lite nervös. Vad ska jag köpa? Jag behöver en klädstil!
Jag försöker påminna mig själv om att titta på vad folk omkring mig har på sig för att få lite tips (eller ens "nå-åtminstone-int-nåt-sånt-där"-tips), men Åh! Det är så tråkigt! Jag är så ointresserad av klädstilar att jag tappar koncentrationen på två sekunder.
Bara att skriva det här inlägget ger mig akuta gäspanfall. Förlåt för att jag tråkade ut er.
söndag 26 augusti 2012
En helt underbar söndag
Varje gång jag klagar på att Kia är mammig (vilket jag ju gjorde igår, till exempel) så påpekar J att hon ju nog inte egentligen är speciellt mammig. Och när jag då tänker riktigt mycket efter så inser jag att nä, hon är ju inte det. Men hon är lite mammig... ibland... faktiskt!
Idag i simhallen blev hon i alla fall plötsligt hemskt pappig och gnydde och gnällde om jag tog henne en stund. Det var ganska uppfriskande, tyckte jag.
En sjukt bra dag har det varit idag. Kia blev lite sur när jag väckte henne halv åtta, men hon fann sig snabbt. Jag hittade min simppare prydligt invikt på byxhyllan i mitt klädskåp, och Kia fick simma i sin uv-simdräkt (J:s simbyxor har inte varit i så flitig användning, så de hänger ordentligt på sin krok i badrummet...). En mjölkburk hittades på bottnen av skjötväskan, så Kia fick sitt mellanmål.
Det var kul att simma igen, men Kia var mycket sammanbiten och bister i början. När simlärarna spred ut tio miljoner bollar i bassängen blev hon lite gladare, men vi bestämde oss ändå för att vänta med dykning, ryggsim, rutschbanor och annat impopulärt till någon senare gång.
När vi kom hem från simningen stannade Kia och jag på gården en stund för att leka, men efter 15 minuter blev det lite för jobbigt med rönnbärsintresset och framförallt intresset för att ramla huvudstupa över staketen (rönnbär kan väl ändå tänkas vara rätt så hälsosamma).
När Kia vaknat från sin dagssömn vallfärdade vi iväg till Storåkern och Angry Birds lekparken med den halvan av Esbos befolkning som inte var där redan igår.
Visst var den en smula häftig! Jag funderade om man borde ta sig dit någon sen kväll för att få leka själv, men insåg att den antagligen då är invaderad av öldrickande fjortisar. Men kanske tidigt-tidigt någon morgon? Idag var den hur som helst fullsmockad med folk, vilket nu knappast var så konstigt med tanke på att den öppnade igår, den har figurerat i en massa nyheter och det var ett helt perfekt parkväder idag.
Kalabaliken kring det lämpliga i att Esbo gör reklam för Angry Birds på det här sättet vet jag inte om jag riktigt kan haka på. I det här fallet är det nog snarare Angry Birds som puffar lekparken. Det skulle vara en himla häftig lekpark också utan fåglarna, men jag har svårt att tänka mig att speciellt många skulle ta sig ut till Storåkern för att titta på den då.
Sen gick vi hem. Och städade...
Sen har vi haft en rätt så avslappnad kväll hemma och jag har bland annat hunnit tömma kameran för första gången sedan 15.5. Den innehöll 500 bilder.
Idag i simhallen blev hon i alla fall plötsligt hemskt pappig och gnydde och gnällde om jag tog henne en stund. Det var ganska uppfriskande, tyckte jag.
En sjukt bra dag har det varit idag. Kia blev lite sur när jag väckte henne halv åtta, men hon fann sig snabbt. Jag hittade min simppare prydligt invikt på byxhyllan i mitt klädskåp, och Kia fick simma i sin uv-simdräkt (J:s simbyxor har inte varit i så flitig användning, så de hänger ordentligt på sin krok i badrummet...). En mjölkburk hittades på bottnen av skjötväskan, så Kia fick sitt mellanmål.
Det var kul att simma igen, men Kia var mycket sammanbiten och bister i början. När simlärarna spred ut tio miljoner bollar i bassängen blev hon lite gladare, men vi bestämde oss ändå för att vänta med dykning, ryggsim, rutschbanor och annat impopulärt till någon senare gång.
När vi kom hem från simningen stannade Kia och jag på gården en stund för att leka, men efter 15 minuter blev det lite för jobbigt med rönnbärsintresset och framförallt intresset för att ramla huvudstupa över staketen (rönnbär kan väl ändå tänkas vara rätt så hälsosamma).
När Kia vaknat från sin dagssömn vallfärdade vi iväg till Storåkern och Angry Birds lekparken med den halvan av Esbos befolkning som inte var där redan igår.
Visst var den en smula häftig! Jag funderade om man borde ta sig dit någon sen kväll för att få leka själv, men insåg att den antagligen då är invaderad av öldrickande fjortisar. Men kanske tidigt-tidigt någon morgon? Idag var den hur som helst fullsmockad med folk, vilket nu knappast var så konstigt med tanke på att den öppnade igår, den har figurerat i en massa nyheter och det var ett helt perfekt parkväder idag.
Kia fick testa minsta rutschbanan...
... och en av klätterväggarna...
... men hon tyckte att det siistigaste i hela parken var gruset på marken.
Kalabaliken kring det lämpliga i att Esbo gör reklam för Angry Birds på det här sättet vet jag inte om jag riktigt kan haka på. I det här fallet är det nog snarare Angry Birds som puffar lekparken. Det skulle vara en himla häftig lekpark också utan fåglarna, men jag har svårt att tänka mig att speciellt många skulle ta sig ut till Storåkern för att titta på den då.
Sen gick vi hem. Och städade...
Sen har vi haft en rätt så avslappnad kväll hemma och jag har bland annat hunnit tömma kameran för första gången sedan 15.5. Den innehöll 500 bilder.
Vem denna klänningförsedda tös är vet vi inte riktigt, varken Joppe eller jag.
lördag 25 augusti 2012
Simstart
Imorgon börjar babysimmet igen. (Egentligen började det redan förra veckan, men vi kunde inte vara med då.)
Jag har inte hunnit skaffa en ny simdräkt åt Kia, och var min egen är har jag ingen aning om. Dessutom har Kia tagit för vana att sova ända till nie på morgnarna, så hon kan bli lite sur när vi väcker henne lite över sju imorgon. Och så hade jag tänkt att vi borde ta med en burk mjölk som mellanmål åt henne efter simningen, men vi verkar inte ha någon hemma.
Minst sagt oförberedda alltså, men det ska bli SÅ kul!
Jag har inte hunnit skaffa en ny simdräkt åt Kia, och var min egen är har jag ingen aning om. Dessutom har Kia tagit för vana att sova ända till nie på morgnarna, så hon kan bli lite sur när vi väcker henne lite över sju imorgon. Och så hade jag tänkt att vi borde ta med en burk mjölk som mellanmål åt henne efter simningen, men vi verkar inte ha någon hemma.
Minst sagt oförberedda alltså, men det ska bli SÅ kul!
Planer inför hösten
Jag satt och funderade på den kommande hösten och insåg plötsligt att jag ju kan bloggfundera.
Kort sagt ser planen ut såhär: jag är hemma ännu hela september. 1.10 ska jag tillbaka på jobb (Hurra! och Oj nej!)
Har ni redan dagisplats? är den naturliga följdfrågan på det, men nej, det har vi ju inte, för Joppe blir hemmapappa i tre hela månader. SEN blir det dagis. Dagisplats har vi inte fått ännu, men vi har sökt, och jag hoppas vi får något rätt så nära. Finskt dagis satsar vi på, och jag vacklar mellan att tycka att det är det smartaste beslut vi tagit någonsin och att oroa mig för hur det ska gå.
Att börja jobba igen på riktigt ser jag fram emot med både glädje och panik.
Jag märkte ju i juni att det faktist är sjukt kul att jobba, och jag tycker det är ganska jobbigt att vara hemma (jag saknar det där sociala sammanhanget, precis som pensionärerna som figurerade i kaffebordsdiskussionen på Moisö idag), och jag blir så trött av Kias mammighet, också om jag garanterat kommer att sakna den och vara djupt sårad under de perioder då det bara är Joppe som gäller.
Men nog kommer det ju att bli stressigt att jobba igen och hela tiden känna att man har för få timmar; att man borde göra si fast man skulle vilja göra så.
Och tänk om J blir ett likadant nervvrak som jag och jag hittar honom gråtande i badrummet när jag kommer hem på kvällarna.
Men helt underbart tycker jag att det ska bli att få gå på jobb utan att behöva ha grym dagisångest. Fast lite dagisångest har jag redan nu när jag tänker på hur få månader det är kvar tills vi ska börja med sånt. Blir det jättejobbigt för Kia att inte bara måsta börja dagis, utan dessutom inte förstå vad människorna där säger? Å andra sidan "tröstar" jag mig med att anta att chocken och omställningen blir så stor ändå att språkproblematiken liksom drunknar i mängden.
Kort sagt ser planen ut såhär: jag är hemma ännu hela september. 1.10 ska jag tillbaka på jobb (Hurra! och Oj nej!)
Har ni redan dagisplats? är den naturliga följdfrågan på det, men nej, det har vi ju inte, för Joppe blir hemmapappa i tre hela månader. SEN blir det dagis. Dagisplats har vi inte fått ännu, men vi har sökt, och jag hoppas vi får något rätt så nära. Finskt dagis satsar vi på, och jag vacklar mellan att tycka att det är det smartaste beslut vi tagit någonsin och att oroa mig för hur det ska gå.
Att börja jobba igen på riktigt ser jag fram emot med både glädje och panik.
Jag märkte ju i juni att det faktist är sjukt kul att jobba, och jag tycker det är ganska jobbigt att vara hemma (jag saknar det där sociala sammanhanget, precis som pensionärerna som figurerade i kaffebordsdiskussionen på Moisö idag), och jag blir så trött av Kias mammighet, också om jag garanterat kommer att sakna den och vara djupt sårad under de perioder då det bara är Joppe som gäller.
Men nog kommer det ju att bli stressigt att jobba igen och hela tiden känna att man har för få timmar; att man borde göra si fast man skulle vilja göra så.
Och tänk om J blir ett likadant nervvrak som jag och jag hittar honom gråtande i badrummet när jag kommer hem på kvällarna.
Men helt underbart tycker jag att det ska bli att få gå på jobb utan att behöva ha grym dagisångest. Fast lite dagisångest har jag redan nu när jag tänker på hur få månader det är kvar tills vi ska börja med sånt. Blir det jättejobbigt för Kia att inte bara måsta börja dagis, utan dessutom inte förstå vad människorna där säger? Å andra sidan "tröstar" jag mig med att anta att chocken och omställningen blir så stor ändå att språkproblematiken liksom drunknar i mängden.
onsdag 22 augusti 2012
Rönnbär?
Att hon äter hallon är fullt förståeligt. Vinbär en smula förvånande, men visst är de ju goda.
Men när mitt barn börjar sätta i sig rönnbär i mängder (nå... åtminstone fyra) - och skriker argt av besvikelse när jag bär iväg henne från busken - då blir jag ju nästan lite orolig.
På tal om att bära iväg henne så börjar jag tycka att det skulle vara på tiden att hon skulle börja gå snart, för min rygg tycker inte mera om att lyfta upp och sätta ner och bära omkring hela tiden...
Det blev Moisö så gott som hela förra veckan. Det var nu kanske lite jobbigare än att bo hemma, men jätteskönt! Dessutom helt underbart att kunna vara ute så mycket. Några dagar bar jag ut matstolen och pottan på gräsmattan så behövde vi inte gå in på hela dagen...
Och så är det ju inte helt fel att kunna sticka ut och paddla efter att Kia somnat.
Under veckoslutet var J i Hangö på HSKG (Hanko SeaKayak Gathering), och jag i Karis på FiSScs höstseminarium, så mamma bodde hos oss och tog hand om Kia. Det var inte första gången jag var borta över natten, och inte ens första gången som Kia sov utan någondera förälder i närheten, men det kändes lite så ändå. (Den riktiga första gången var när vi hade spysjuka, så det var helt oplanerat, av nöden tvunget, och dessutom var jag för slut för att tänka så mycket på saken.)
Men det gick ju bra, och varken mamma eller Kia verkade ha lidit av arrangemangen.
Men när mitt barn börjar sätta i sig rönnbär i mängder (nå... åtminstone fyra) - och skriker argt av besvikelse när jag bär iväg henne från busken - då blir jag ju nästan lite orolig.
På tal om att bära iväg henne så börjar jag tycka att det skulle vara på tiden att hon skulle börja gå snart, för min rygg tycker inte mera om att lyfta upp och sätta ner och bära omkring hela tiden...
Det blev Moisö så gott som hela förra veckan. Det var nu kanske lite jobbigare än att bo hemma, men jätteskönt! Dessutom helt underbart att kunna vara ute så mycket. Några dagar bar jag ut matstolen och pottan på gräsmattan så behövde vi inte gå in på hela dagen...
Och så är det ju inte helt fel att kunna sticka ut och paddla efter att Kia somnat.
Under veckoslutet var J i Hangö på HSKG (Hanko SeaKayak Gathering), och jag i Karis på FiSScs höstseminarium, så mamma bodde hos oss och tog hand om Kia. Det var inte första gången jag var borta över natten, och inte ens första gången som Kia sov utan någondera förälder i närheten, men det kändes lite så ändå. (Den riktiga första gången var när vi hade spysjuka, så det var helt oplanerat, av nöden tvunget, och dessutom var jag för slut för att tänka så mycket på saken.)
Men det gick ju bra, och varken mamma eller Kia verkade ha lidit av arrangemangen.
måndag 13 augusti 2012
Jonglör
www.sjalbarn.se är en bra sida om man vill lära sig använda bärsjal, och det vill jag!
För den enda knytning jag lärt mig funkkar inte mera med Kia, och jag vill inte ge upp sjalen ännu.
Nu kämpar jag emot frestelsen att börja inhandla alla olika modeller av bärsjalar som finns och funderar samtidigt på var jag skulle hitta en lämpligt tung och livlig mjölsäck att öva jonglera med. Det SER enkelt ut att bara skjuta in barnet under armen och vidare upp på ryggen och få det att hållas där medan man virar ett fem meter långt tygstycke runt det, men det är inte riktigt det... Kia landade kiknande av skratt på sängen varje gång jag försökte idag, och det var ju i och för sig kul, men inte riktigt meningen.
För den enda knytning jag lärt mig funkkar inte mera med Kia, och jag vill inte ge upp sjalen ännu.
Nu kämpar jag emot frestelsen att börja inhandla alla olika modeller av bärsjalar som finns och funderar samtidigt på var jag skulle hitta en lämpligt tung och livlig mjölsäck att öva jonglera med. Det SER enkelt ut att bara skjuta in barnet under armen och vidare upp på ryggen och få det att hållas där medan man virar ett fem meter långt tygstycke runt det, men det är inte riktigt det... Kia landade kiknande av skratt på sängen varje gång jag försökte idag, och det var ju i och för sig kul, men inte riktigt meningen.
söndag 12 augusti 2012
Om att fundera för mycket
Jag erkänner, jag är en sådan där människa som funderar ofantligt mycket på om jag borde ha gjort saker och ting annorlunda. Jag ångrar mig, jag grämer mig och jag funderar på hur olika grejer jag gjort eller låtit bli att göra har förändrat - eller låtit bli att förändra - mitt liv.
Skulle jag känna mig djupsinnig skulle jag nu fundera på hur det här antagligen är ett tecken på att jag aldrig vågar lita på mig själv och leva fullt ut och bla bla bla, men tyvärr går nu förhoppningarna om ett djupsinnigt, självanalytiskt inlägg i stöpet den här gången också, för jag är inte alls på det humöret.
I vilket fall som helst så går jag rätt så ofta omkring och funderar på saker som jag skulle ha gjort annorlunda om jag för ett år sedan skulle ha haft den erfarenhet av att vara Kias mamma som jag har idag.*
Egentligen ganska onödigt, eftersom mycket av det som jag nu tycker att skulle ha varit smart att göra är grejer som jag redan innan Kia föddes tyckte att skulle vara smart, men ändå blev det inte av. Utgående från det kan man ju anta att det inte skulle ha blivit av med nuvarande mamma-erfarenhet heller.
Det har handlat om amning, blw, tygblöjor, "egentid", sovrutiner, klädinköp, bärsjalar, sparande... ja, allt som har med föräldraskap att göra.
Väldigt få av grejerna skulle egentligen ha någon avgörande betydelse för något alls. Det är mera det där med att ha en bild av hurudan man vill vara och sedan inse att man inte alls är sådan.
Men... man kan kanske bli?
*Däremot funderar jag sällan på vad jag skulle göra annorlunda nu om jag skulle veta det som jag kommer att veta om fem år eller så. De funderingarna tar jag ju sen.
Skulle jag känna mig djupsinnig skulle jag nu fundera på hur det här antagligen är ett tecken på att jag aldrig vågar lita på mig själv och leva fullt ut och bla bla bla, men tyvärr går nu förhoppningarna om ett djupsinnigt, självanalytiskt inlägg i stöpet den här gången också, för jag är inte alls på det humöret.
I vilket fall som helst så går jag rätt så ofta omkring och funderar på saker som jag skulle ha gjort annorlunda om jag för ett år sedan skulle ha haft den erfarenhet av att vara Kias mamma som jag har idag.*
Egentligen ganska onödigt, eftersom mycket av det som jag nu tycker att skulle ha varit smart att göra är grejer som jag redan innan Kia föddes tyckte att skulle vara smart, men ändå blev det inte av. Utgående från det kan man ju anta att det inte skulle ha blivit av med nuvarande mamma-erfarenhet heller.
Det har handlat om amning, blw, tygblöjor, "egentid", sovrutiner, klädinköp, bärsjalar, sparande... ja, allt som har med föräldraskap att göra.
Väldigt få av grejerna skulle egentligen ha någon avgörande betydelse för något alls. Det är mera det där med att ha en bild av hurudan man vill vara och sedan inse att man inte alls är sådan.
Men... man kan kanske bli?
*Däremot funderar jag sällan på vad jag skulle göra annorlunda nu om jag skulle veta det som jag kommer att veta om fem år eller så. De funderingarna tar jag ju sen.
lördag 11 augusti 2012
Sommardagar
Bortsett från lägerlivet har vi inte gjort så mycket annat de senaste veckorna än hängt på Moisö. Den här veckan har ju Joppe varit på jobb på dagarna, men mina föräldrar och min bror har funnits i faggorna nästan hela tiden, så Kia och jag har haft sällskap ändå.
Ibland får Kia nåt riktigt skoj att äta. Som majskolv.
Eller blåbär...
Eller vilka som helst andra bär. Jag blev riktigt förvånad när hon ivrigt började käka svarta vinbär. Jag trodde hon skulle tycka att de var sura. Allra bäst tycker hon ändå om hallon, och det har blivit nästan jobbigt att gå ut med henne eftersom hon alltid-alltid ska iväg till hallonbuskarna och äta hallon.
Vi hänger i sandhögen varje dag, men på grund av hallonbuskarna i bakgrunden blir det sällan speciellt långa stunder. Var man än placerar henne i sandmassorna så förflyttar hon sig diskret allt närmare buskarna tills hon sitter inne i dem och gnäller över taggar och nässlor och över bär som hon inte räcks till.
Att kasta boll med morfar är skoj. Speciellt om man kastar in bollen under en stol eller under soffan och sen sitter och gnäller och pekar tills han går med på att plocka fram den.
Vattentunnan är skoj. Där simmar två badankor, och det finns just precis så mycket vatten i tunnan att man räcks att plaska i det.
Men hallonbuskarna bredvid är nog ännu mer spännande.
Att borsta tänderna är roligt. Sätter man sig under bordet och gör det så tar det längre tid innan någon orkar komma och plocka tandborsten av en.
Fast EN annan grej än hängde på Moisö gjorde vi faktiskt för några veckor sedan. Vi köpte lägenhet. Om några veckor får vi nycklarna, och sen kan vi flytta in. Jag hoppas och önskar (men tror inte egentligen) att vi ska ha tid att röja upp ordentligt bland våra saker och göra oss av med allt som vi inte behöver.
Det var annars också en händelserik vecka, för vi fick också besök av Cilla och Annika (inte samtidigt, dock) och picknickade i Gumtäkt med Saga och Liam medan Jens disputerade och Anna såg på (på disputationen alltså, inte på vårt picknickande). Det var riktigt spännande att vara trebarnsförälder för en stund, och Saga och Liam returnerades till sina föräldrar i samma skick som innan. Dessutom fick vi äta kaka.
Ibland får Kia nåt riktigt skoj att äta. Som majskolv.
Eller blåbär...
Eller vilka som helst andra bär. Jag blev riktigt förvånad när hon ivrigt började käka svarta vinbär. Jag trodde hon skulle tycka att de var sura. Allra bäst tycker hon ändå om hallon, och det har blivit nästan jobbigt att gå ut med henne eftersom hon alltid-alltid ska iväg till hallonbuskarna och äta hallon.
Vi hänger i sandhögen varje dag, men på grund av hallonbuskarna i bakgrunden blir det sällan speciellt långa stunder. Var man än placerar henne i sandmassorna så förflyttar hon sig diskret allt närmare buskarna tills hon sitter inne i dem och gnäller över taggar och nässlor och över bär som hon inte räcks till.
Att kasta boll med morfar är skoj. Speciellt om man kastar in bollen under en stol eller under soffan och sen sitter och gnäller och pekar tills han går med på att plocka fram den.
Vattentunnan är skoj. Där simmar två badankor, och det finns just precis så mycket vatten i tunnan att man räcks att plaska i det.
Men hallonbuskarna bredvid är nog ännu mer spännande.
Att borsta tänderna är roligt. Sätter man sig under bordet och gör det så tar det längre tid innan någon orkar komma och plocka tandborsten av en.
Det var annars också en händelserik vecka, för vi fick också besök av Cilla och Annika (inte samtidigt, dock) och picknickade i Gumtäkt med Saga och Liam medan Jens disputerade och Anna såg på (på disputationen alltså, inte på vårt picknickande). Det var riktigt spännande att vara trebarnsförälder för en stund, och Saga och Liam returnerades till sina föräldrar i samma skick som innan. Dessutom fick vi äta kaka.
Lägerliv
Den här sommaren reparerade vi skadan med att delta i familjelägret på Mondo enligt ett mycket komplicerat system som jag inte ens efteråt vet om var lyckat eller ej. Vi åkte ut alla tre på måndag, Joppe åkte hem på tisdag, och kom sedan och hämtade hem Kia på onsdag. Själv blev jag kvar till torsdag. Den mindre lyckade aspekten var att Joppe fick lov att köra av och an till Syndalen rätt så många gånger under några få dagar, plus att det nu annars också kändes dumt att han for hem i ett så tidigt skede, men samtidigt var det skoj att få märka att det faktiskt gick att vara ensamstående förälder ett helt dygn på lägret, och helt underbart att få leva eget lägerliv ett dygn också.
Kia brukar äta gröt på morgonen, och jag hade tänkt att det fungerar ju bra, för sånt äter man ju på läger också. Det var först i matkön som jag kom ihåg att cornflakes inte heller är ett ovanligt morgonmål, och det råkade vara det som gällde just den här morgonen. Kia skulle antagligen ha gillat flakesen bättre om jag inte hällt mjölk på dem. Nu hade de konstig konsistens och var helt tydligt lite jobbiga att äta. Men hon fick en smörgås också och var nöjd ändå.
Tältsovandet gick bättre än på midsommaren. Jag skulle påstå att Kia sov ungefär lika bra i tältet som i sin egen säng. Första natten fick vi lov att lyfta in henne tillbaka i sovsäcken några gånger, men andra natten hölls hon kvar. Den natt jag sov ensam sov jag så gott som man bara kan sova i ett tält och var en galet glad människa när jag vaknade.
Kia tyckte det var kul att vara på läger. Det fanns en enorm sandstrand att gräva i, och ett hav att plaska i. Dessutom kottar att bita i och kasta. Och framför allt fanns det en massa-massa människor som sprang hit och dit och gjorde spännande grejer.
I familjelägret deltog några andra rätt så små barn, och de tog sig ibland tid att komma springande och kittla Kia under hakan, klappa henne på kinderna och sätta på henne strumporna. Kia var aningen misstänksam, men lärde sig också en massa saker. Bland annat att kasta boll.
fredag 10 augusti 2012
Slut på ärkesemestern
Men på bloggfronten har det varit ärkeloma ändå, och som bäst sitter jag och funderar på för- och nackdelar med att bo på lande då höstens mörker och kyla smyger närmare, men väderleksrapporterna lovar rätt hyfsat väder till nästa vecka. Inte för att Moisöboendet egentligen hindrar mig från att blogga, eftersom det också där i allmänhet finns lika många datorliknande produkter som människor, men det känns på något sätt mer passande att bege sig ut på solnedgångspaddling, plocka svarta vinbär eller lösa Allerskorsord.
Men just nu är vi i Olars för att tvätta upp oss och våra kläder inför morgondagens 15- och 12-årskalas, så jag ska passa på och uppdatera med några inlägg.
Hitta barnet.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)