På jobb

Idag har jag mest bara hängt här. Det har varit riktigt roligt. Det dyker upp en massa kul människor och säger hej.

Från familjevimmel till självighet*

Jag vaknade i morse med ett par små fötter viftandes framför mitt ansikte, sovsäckar huller om buller och vanliga dividerandet om i vilken ordning morgonstöket skulle tas.

Jag gick just och lade mig ensam i mitt nu ganska toma och rymliga tält.

Joppe och Kia åkte hem idag. Före det hann vi kolla in några programdalar och plaska i havet ett tag.

Det kändes lite tomt att bli av med familjen. Men jag har tvättat håret, hängt lite i lägerkansliet, varit på häftigt lägerbål och besökt ledarcafet Nattens öga. Lägermagin som jag talade om här tidigare har varit i högsta grad närvarande.

Och när jag gick "hem" från ögat så var det för första gången så svalt att jag fick användning för min atlantishuppare.

Nu ska jag sova.  Imorgon börjar jag jobba i lägerkansliet och kan konstatera semestern avslutad.

*jag har inte stavat fel. Eller jo, det har jag, men det var meningen.

Lägerdag 3

Skön dag på lägret idag. Tyckte jag åtminstone. Vi chillade i caf'et, hoppade hoppslott och låg och plaskade i sjön. Lägerledningen och andra ledare som jobbar och fixar kan ha varit lite stressade och nervösa eftersom det var besöksdag med över 1000 extra personer på lägret.

Lägermagi

Kia har just somnat, Joppe har öppnat en godispåse och jag ligger ovanpå min sovsäck (det är alldeles för varmt för att ligga i den) och lyssnar på ett sus som antagligen inte är, men väldigt mycket låter som, en gasbrännare.

Det är för mig ett helt otroligt hemtrevligt ljud som påminner om långt-in-på-natten-varande ledarpalavrar i lägerköket. Låga röster, lågmälda skratt, ibland lite högre röster följda av ivrigt hyssjande. Scouterna sover, ledarna utvärderar och planerar, allt är ro.

Jag inser att för någon annan är det där suset kanske bara just det. Ett sus.

Idag har jag varit kontrollant på äventyrsscputernas (9-11-år, ca) patrullrådd (spårning). Det var riktigt riktigt hett, gassande sol, knastertorrt och dammigt i tallskogen och på sandvägarna, ständiga uppmaningar åt scouterna om att de ska dricka tillräckligt och ha något på huvudet, men ändå såklart en hel del huvudvärk.  Skulle det här vara mitt första läger så skulle det vara bara just sådär olidligt hett, men nu är det också "skattjaktsväder" och fullt av minnen från de senaste 20 åren.

Tallskogen är inte bara tallskog, för den kommer med en doft som frammanar bilder från så många tidigare läger. Ropen som ekar genom skogen från rökarnas kvällsprogram är inte bara meningslöst hojtande eller prutthurtiga scout-stereotypier, utan gemenskap och vänskapsband och 2000 glada människor.

Jag inser med en viss sorg att lägerfiilis inte är något som man kan paketera in och ge åt folk. Samtidigt helt otroligt att själv få ha alla de där minnena, som inte är specifika händelser, utan dofter, ljud och känslor.

Jag är helt säker på att Kia tycker det är roligt med läger, och jag hoppas att också Joppe tycker att det är helt okej. Men den där lägermagin kanske jag inte kan visa dem.

#viärpåatlantis

Nu när solen gått ner och den värsta bastuhettan börjar lätta och tvåtusen människor förbereder sig för att krypa ned i sina sovsäckar så känns det riktigt riktigt bra att vara på läger.

Första dagen har mest gått ut på att försöka hinna med det viktigaste. Få upp tältet, anmäla sig, äta och tvätta fötterna. Lägerområdet är enormt, så oberoende av vad man tänkt göra så får man räkna med minst tjugp minuter i båda ändorna för förflyttning. Men det betyder att man hinner se många glada och eller bekanta ansikten på vägen.

Bottennapp på packningsfronten

För jätte många år sedan lärde jag mig vilka saker som är bra att packa med sig när man ska iväg någonstans, och jag lärde mig hur man packar så att sakerna hålls i ordning och torra och rena, och jag visste hur man packar så att väskan är möjligast lätt att bära.

Bara något år senare lärde jag mig att det å andra sidan inte är så farligt om man lämnat något viktigt hemma, om man inte hittar det man behöver, om sakerna blir lite våta eller om det är lite opraktiskt att bära.

Och efter det har min utrustning och mina packningafärdigheter bara förfallit tills jag nu förhoppningsvis nått botten.

- Inga regnkläder, för dem glömde jag på moisö.
- Inga vettiga skor, för jag har inte köpt nya sedan de förra gick definitivt sönder år 2012.
- Ingen puukko. Minns inte ens om jag äger en sån mera.
- Pannlampa bara för att jag råkade hitta den då jag egentligen sökte något annat.

Och värst av allt, inte den där brinnande ivern att komma på de där extra grejerna som inte är nödvändiga, men så fruktansvärt praktiska att ha.

Atlantis börjar imorgon. Och jag har fiilis på riktigt. Inte bara pre-läger-angst. Men packningen gör mig direkt generad.

Middag på Paven och annat somrigt

För några veckor sedan skrev vi en lista på grejer vi vill hinna med under sommaren. Det var enkla men viktiga saker som Angry Birds park, Högholmen och lunch i Skärgårdsbutiken. Idag var mer eller mindre sista chansen att pricka av vår årliga middag på Paven från listan, och eftersom vädret var strålande och magen knorrade så paddlade vi dit.

Maten var super, och fiilisen bra. Vi åt på terassen och sneglade ibland lite ängsligt på de hotfulla molnen som tornade upp sig i trakten av Sökö, men personalen påstod att det nog inte börjar regna, och de visste tydligen vad de talade om.

Det visade sig också vara en god idé att komma i god tid, för längs med kvällen droppade det in fler och fler båtar och mer och mer folk, och till slut blev personalen tvungna att hänga upp en ilsket röd skylt med texten STÄNGT för att de inte hade kapacitet för fler. Jag har för mig att skylten hade ganska minimal effekt dock.. Vi beslöt oss för att skippa restaurang-efterrätt på grund av rusningen, men åt glass på klipporna istället. Det var nog egentligen bättre, även om limecheesecake skulle ha varit gott..

Jag fotade inte min mat.. Jag är dålig på sånt. Hinner alltid äta upp den innan jag ens kommer på tanken.

Vi börjar inse att semesterdagarna är räknade. Kia ska vara på dagis om två veckor, men både Joppe och jag börjar jobba i olika omgångar före det. För mig innenbär jobbet i och för sig läger, och det är ju inte riktigt samma sak som att jobba på riktigt, men eftersom jag lider av min sedvanliga pre-läger-ångest så känns det just nu snarare som om semestern tar slut imorgon. (Min pre-läger-ångest infaller alltid några dagar före ett läger och går ut på att jag tänker på hur mycket skönare det skulle vara att bara bli hemma, och önskar att jag inte skulle ha anmält mig, och funderar vad tusan jag nu har där att göra egentligen. Det är inget att se så allvarligt på, för den försvinner alltid samma sekund som jag sätter foten på lägerområdet och ersätts med läger-eufori som håller i sig i flera månader.)

Tält-euforin har redan börjat, åtminstone för de andra tredjedelarna av familen. Vi sover i tält den här natten också.

(jag gillar bild-collage-bilder. hoppas ni också gör det..)

Högholmen och tält-övning

Idag har vi svettats på Högholmen. Det var hett, det var smockfullt med folk, det krävdes rätt mycket glass.

Vi åkte buss och spårvagn och båt. Kom fram till Högholmen vid 11-tiden och ägnade sedan några timmar åt att gå mellan bryggan, lunchstället, glasskiosken och bryggan igen, sneglande på de ganska få djur som orkade röra på sig däremellan.

Men Kia var en nöjd djurparksbesökare, och gladde sig åt vad som fanns att se på; leopardens svans, myrorna på marken, ekorren, stranden med stenar att slänga i sjön, fjärilarna, akvariefiskarna... och aporna som var roliga på riktigt!

Jag tyckte nog också det var en bra dag, men tänkte att vi måste komma tillbaka i september, då det är svalare och mindre folk.

Väl tillbaka på Moisö-gården slog vi upp tältet för att övningssova inför scoutlägret. Det är ganska hett där också. Kan man månne kyla ner det med kall-kallar?

Annat som hänt

Efter en några veckor lång lathetsbloggpaus fuskade jag ju och hoppade ju direkt till sånt som händer just nu, utan att berätta något om vad som hänt häremellan...

För vi kom ju hem från Vasa, och sommarvädret vaknade plötsligt, och det blev varmt, och jag kunde utan bekymmer glömma var jag förvarar mina strumpor, och har inte alls packat upp jackan som jag köpte i Vasa. Det varma fina vädret firade jag med att gå tillbaka på jobb några dagar, men det var inte särskilt sorgligt, för det var bara ett kort avbrott i semestern, och jobbet under dagarna gjorde att de härliga varma sommarkvällarna kändes ännu härligare.

Vi har också hunnit fira 3-åring med kalas och kakor. En hel del av Kias lekar har efter det gått ut på att ge presenter åt folk och bjuda dem på födelsedagskaka.

Kia är i en mittemellan-period med sitt dagssömnssovande. Sover ibland inte alls, ibland flera timmar. Bäst fungerar det kanske de gånger hon sover en tiominuters tupplur i bilen.

En hel del har det simmats och paddlats och hoppats trampolin. Imorgon ska vi till Högholmen och på lördag bär det av på scoutläger.

Med ett visst intresse studerar jag hallonbuskarna och funderar om det kommer att bli något av dem. Det finns massvis-massvis av kart, men de verkar torka bort snarare än bli röda och saftiga och goda. Jag skulle gärna fylla frysen med många liter, men vi får se hur det går.

Hemma igen

Vi paddlade vidare. Inåt och hemåt. Stannade igen på stora brändö, den här gången för middagspaus. Middagen bestod av en konservburk fruktkompott och choko. Mycket bättre än så kan det inte bli. Ackun höll inte för vare sig fotande eller bloggande, därav tystnaden. :)

Vi paddlade vidare, stötte på en moster på en brygga, och var till slut hemma lite efter kl.18. Kia stod på stranden och vaktade simmande kusiner, och hon blev glad att se oss.

Just under 50 kilometer blev det. Riktigt riktigt skön paddeldag, men lite trött i handlederna är jag,  och världen gungar.

Lunchpaus

Lunchpausat på Järvö. Trackern visar 23 km. Tomatsoppa med nudlar, och choko till efterrätt stod på menyn. Nu vet vi inte riktigt hur vi ska fortsätta. Borde vända hemåt men vill inte ännu. Vill paddla på stora havet, men det har blåst upp.

Vilken bra idé!

Vi vaknade lite över fem, åt gröt med blåbärssoppa, öppnade dörren in till mina föräldrars rum så Kia skulle hitta dit då hon vaknat, packade kajakerna och paddlade iväg.

Nu är klockan lite före 9 och vi har kaffe/paus på en klippa på Stora Brändö och glor ut på Sverige-båtarna vid horisonten. Blir en bra dag det här!

Snyggaste taket

När man är på resande fot vaknar man titt som tätt på nya ställen. Ibland är taket man blickar upp på vitt och rakt och vanligt. Ibland ser det ut så här:

Det stora äventyret

Idag var det en rätt grå och trist dag. Men eeftersom det inte blåste överhuvudtaget bestämde vi oss för att passa på att få kajakerna paddlade till fastlandet med Kia med, istället för att behöva fundera på logistikbekymret som skulle ha uppstått annars. (Svärfar ställde som vanligt upp och fixade grej-logistikbekymret som oberoende var oundvikligt. Han är nog bra, han.)

Redan innan vi kommit iväg började det blåsa, så vi fick ta en omväg för att slippa paddla de två-tre kilometrarna tvärs över Kråkfjärden, och det blev ändå en bitvis ganska guppig och blöt färd. (Risken för att kajaken skulle stjälpa är nog nästan obefintlig, men däremot är det inte alls osannolikt att en högre våg kan välla in i sittbrinnen (Kia är för liten för kapell), och att få en kall våg i famnen är obehagligt oberoende av hur våt man redan blivit av regnet.)

När vi kom fram var vi alla kalla och våta och huttrade, men tyckte samtidigt det varit ett ganska roligt äventyr. Det var riktigt uppmuntrande att se Kia fnissa och förundra sig över att hon själv, och alla andra var så våta och kalla. Det var helt tydligt att hon tyckte att det egentligen inte alls borde vara på det sättet, och därför tyckte att det var ganska uppmuntrande och spännande att det ändå var så.

Nu avvaktar jag ännu några dagar. Om Kia blir sjuk får jag inse att det var dumt och oansvarigt. Blir hon inte sjuk så tror jag det går till historien som en av den här sommarens roligaste äventyr.

(Bilden är plåtad på lugnare vatten. )

Sommar

Kanske aningen kyligt för att vara första juli, men man får ta vad som bjuds.

Den här sommardagen innehöll bland annat första tillfället på länge att använda solkräm, båttur till andra sidan Replot-bron, middag och trevligt sällskap. Paddlingstur som vanligt och så har Kia "simmat".